Intressant inlägg. En viktig fråga för att valfriheten ska fungera är att det finns ett utbud. Som du skriver så är det ju begränsat när det gäller insatsen boende. Där det råder brist kan ingen valfrihet råda. När det gäller andra insatser som exempelvis ledsagning borde dock LOV kunna fungera bra. Men det gäller ju också som du säger att det offentliga gör bra upphandlingar. Och som med all privat verksamhet som man har upphandlat är ju uppföljningen avgörande för att se om det man köper håller den kvalitet som man har skrivit i avtalen.
Nja, det var inte menat att vara begränsat till boende. Precis som du säger finns det insatser som är enklare och där brist inte gäller. Jag ser, att förutom där brist råder och valet i praktiken inte är möjligt som jag skriver i inlägget, att också många funktionshindrade liksom äldre har svårt att bedömma kvaliten även i enkla val. Alla har inte tillgång till anhöriga eller aktiva gode män.
Smaka på ordet LOV – som barn stod detta ord för något positivt, något att se fram emot. Sportlov, påsklov och så det bästa av allt sommarlov!
Fortfarande är det väl så att våra barn och ungdomar ser fram mot sina lov men för oss som valt att engagera oss för personer med den livslånga funktionsnedsättningen utvecklings-störning så betyder LOV något helt annat. Själva grundtanken med LOV är säkert god; att ge den enskilde en lagstadgad rätt till valfrihet när det gäller valet av aktör/utförare, men som ni nämner i era kommentarer ovan, så förutsätter valfrihet att man erbjuds flera alternativ för aktuell insats och att man har anhöriga, god man etc. som rådgivare när man ska bedöma insatsens omfattning och innehåll men framför allt behövs det goda metoder vid kvalitetsbedömning; att den enskilde faktiskt får det man utlovats.
Att själv få välja stämmer bra med länsförbundets ledord för 2012, självbestämmande och delaktighet. Dessa goda ord är hämtade direkt från LSS lagens 5 och 6 paragrafer.
Att de flesta av oss människor som kan vill kunna välja och på så sätt få vara med och bestämma över våra liv är ju en självklarhet. Det är en del av att bli mer självständig och delaktig. Detta borde vara alla vuxna personer i Sverige förunnat. Vi vet att detta inte är enkelt, men hinder är till för att övervinnas.
Vi har valt att i senaste nummer av Länet Runt ha LOV, Lagen om valfrihet, som tema utifrån ovanstående synsätt.
Jag har fått flera kommentarer på min mail, vilket i sig är trevligt. Men för att alla andra skall kunna läsa så kommentera gärna direkt här!
Intressant inlägg. En viktig fråga för att valfriheten ska fungera är att det finns ett utbud. Som du skriver så är det ju begränsat när det gäller insatsen boende. Där det råder brist kan ingen valfrihet råda. När det gäller andra insatser som exempelvis ledsagning borde dock LOV kunna fungera bra. Men det gäller ju också som du säger att det offentliga gör bra upphandlingar. Och som med all privat verksamhet som man har upphandlat är ju uppföljningen avgörande för att se om det man köper håller den kvalitet som man har skrivit i avtalen.
Nja, det var inte menat att vara begränsat till boende. Precis som du säger finns det insatser som är enklare och där brist inte gäller. Jag ser, att förutom där brist råder och valet i praktiken inte är möjligt som jag skriver i inlägget, att också många funktionshindrade liksom äldre har svårt att bedömma kvaliten även i enkla val. Alla har inte tillgång till anhöriga eller aktiva gode män.
Smaka på ordet LOV – som barn stod detta ord för något positivt, något att se fram emot. Sportlov, påsklov och så det bästa av allt sommarlov!
Fortfarande är det väl så att våra barn och ungdomar ser fram mot sina lov men för oss som valt att engagera oss för personer med den livslånga funktionsnedsättningen utvecklings-störning så betyder LOV något helt annat. Själva grundtanken med LOV är säkert god; att ge den enskilde en lagstadgad rätt till valfrihet när det gäller valet av aktör/utförare, men som ni nämner i era kommentarer ovan, så förutsätter valfrihet att man erbjuds flera alternativ för aktuell insats och att man har anhöriga, god man etc. som rådgivare när man ska bedöma insatsens omfattning och innehåll men framför allt behövs det goda metoder vid kvalitetsbedömning; att den enskilde faktiskt får det man utlovats.
Att själv få välja stämmer bra med länsförbundets ledord för 2012, självbestämmande och delaktighet. Dessa goda ord är hämtade direkt från LSS lagens 5 och 6 paragrafer.
Att de flesta av oss människor som kan vill kunna välja och på så sätt få vara med och bestämma över våra liv är ju en självklarhet. Det är en del av att bli mer självständig och delaktig. Detta borde vara alla vuxna personer i Sverige förunnat. Vi vet att detta inte är enkelt, men hinder är till för att övervinnas.
Vi har valt att i senaste nummer av Länet Runt ha LOV, Lagen om valfrihet, som tema utifrån ovanstående synsätt.
hejfub bara