”Vi följer bara lagen”

 

Jag skrev i frustration över bemötandet av LSS-personer och deras goda män/föräldrar ett inlägg här på sajten ”Det är bara att överklaga” när de meddelar avslag på ansökningar av LSS-insatser.

Det finns ytterligare ett sådant frustrerande bemötande av god man/förälder och deras huvudman samt inkluderande representanter från intresseorganisationer som försöker hjälpa till som låter ”Vi följer bara lagen”. Något som ansvariga i kommunen fått lära sig av ökända och icke kända jurister de anlitat ”för att göra rätt”.

Vi ansvariga för denna sajt har i våra undersökningar av domar i Förvaltningsrätterna konstaterat att detta uttalande inte stämmer. Vad uttrycket egentligen innebär är att ansvariga i kommuner letar möjligheter att säga nej till en insats genom att hänvisa till en utvald lämplig dom i Förvaltningsrätterna. Till saken hör att LSS är en lag där individuella behov skall styra! Väldigt få ansökningar kan därför jämföras med en tidigare då alla individer är olika och således har skilda behov. Dessutom är domar i Förvaltningsrätterna i princip bara prejudicerande då de tagits i HFD (Högsta Förvaltningsdomstolen). Men även då gäller att förutsättningarna skall vara likartade.

Vi har konstaterat stora avvikelser över landets förvaltningsdomstolar i domar om samma LSS-insats. Det behöver inte innebära något fel då alla domar skall ta hänsyn till individuella behov. Det som ändå gör att vi ser stora problem i rättsäkerheten är att de enskilda förlorar 9 av 10 mål mot kommunerna. Det är statistiskt orimligt!

Det som gör att vi ytterligare reagerar med ”röd hatt” är kommunerna utsätter redan utsatta medborgare för processer de egentligen inte orkar med. Det är som vi ser inte ”att följa lagen” då det tydligt står i 6 § i LSS ”Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet”. Det är istället ett cyniskt sätt att utnyttja sina överlägsna resurser att köra över den svaga enskilde individen.

Det händer tyvärr även att domar i HFD inte stämmer med lagen. En sådan dom som medfört stora ekonomiska problem för personer med behov av insatsen gruppbostad är RÅ 2005 ref.28. Det handlar om att ta ut extra hyra för gemensamhets utrymmen i en gruppbostad. Kammarrätten skrev i sin dom i samma ärende:

LSS är en rättighetslag i syfte att garantera goda levnadsvillkor för de personer som omfattas av lagen. Lagen tillgodoser en minimistandard i levnadsvillkoren. Det bör inte vara tillåtet att i civilrättsliga avtal träffa villkor, som är till nackdel för den enskilde jämfört med LSS. Kommunen har beslutat att ta ut hyra för gemensamma utrymmen i bostäder, som beslutats enligt 9 § 9 LSS. Kommunen grundar sitt beslut på villkor om förhandlingsordningen i hyresavtal. Enligt villkoret skall hyran bestämmas enligt grunderna i hyreslagen. I hyreslagen är det tillåtet att ta ut avgifter för gemensamma utrymmen. Hyresavtalet i den delen blir till nackdel för den enskilde jämfört med LSS, vilket strider mot LSS. Beslutet blir därmed olagligt.

Kommunen fick prövningstillstånd i HFD (då Regeringsrätten) som dömde annorlunda till kommunens fördel. De fick ta ut hyra för gemensamhetsutrymmen men inte personalutrymmen.

 Att denna dom strider mot LSS är otvetydigt. I LSS-propositionen skriver ministern: ”Jag anser att den enskilde själv bör ansvara för sina matkostnader. Däremot bör en avgift kunna tas ut av huvudmannen för bostad. Avgiften bör avse den enskildes privata bostad. Den enskilde bör däremot inte ha kostnader för gemensamma utrymmen och personalutrymmen. De senare bör betraktas som del av den särskilda service och omvårdnad som skall ges i anslutning till bostaden”.

Det som avgjorde målet var Regeringsrättens tolkning att ”Propositionsuttalandet får förstås så att personalutrymmen ingår som en del av servicen och omvårdnaden. Detta gäller dock inte gemensamhetsutrymmen”.

Regeringsrättens tolkning är svår att förstå, de senare syftar givetvis både på gemensam-hetsutrymmen samt personalutrymmen i förhållande till den enskildes privata bostad. Båda dessa utrymmen måste förstås som en del av den särskilda servicen och omvårdnaden. Meningen med fet stil ovan är för de flesta fullständigt klar! HFD gav ej heller någon ytterligare förklaring till sin avvikande tolkning.

Denna dom har tyvärr används av ett stort antal kommuner för att kraftigt höja hyran i gruppbostäder genom just ”Vi följer lagen”. Intresseorganisationerna har i åratal protesterat mot att det förutom att domen måste anses felaktig att det även strider mot Merkostnadsprincipen. De specialister kommunen har själva och även anlitar borde inse att ta ut hyra för gemensamhetsutrymmen inte är ”att följa lagen” avseende dess övergripande intentioner. Den ekonomiska konsekvensen för den enskilde är oftast förödande.

Det finns ytterligare ett väldigt tydligt exempel på att ”Vi följer lagen” inte stämmer som är nära besläktat med ovan. Det avser meningen i 19 § LSS Kommunen ska se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov. Vad detta minimum innebär är tydligt reglerat i Socialtjänstlagen. Trots detta struntar de flesta kommunerna i detta med hänvisning till att hyra inte är avgift. Detta är inte att följa lagen utan snarare att utnyttja lagens kryphål.

Var försvann etiken hos ansvariga i kommunerna? Jag håller med Karl Grunewald i hans inlägg här på sajten ”Vi år låsta i juridiken

 

Social tagging: > >

En kommentar till ”Vi följer bara lagen”

  1. Margareta Magnusson skriver:

    Tack Harald, som vanligt är du alltid lika kunnig och insatt.
    Den stora frågan är således hur skall vi nå juristerna och juristutbildningen i vårt avlånga land. Så länge de bevisligen är så dåligt insatta i LSS lagen förblir risken stor att domsluten ej utfaller efter lagens intentioner.
    Detta måste Riks Fub ta tag i och kräva förändring i juristutbildningen beträffande LSS lagen och dess intentioner och kräva längre och djupare utbildning och kunskaper i LSS frågor.