Stefan Löfven har konstaterat att den så kallade pensionärsskatten är omoralisk och skamlig. I DN-debatt skriver han och Magdalena Andersson idag att skatten för pensionärerna sänks år 2016. Frågan är hur han ser på att personer med en funktionsnedsättning eller sjukdom betalar högst skatt av alla?
Människor som har aktivitets – och sjukersättning på garantinivå har bland de lägsta inkomsterna i landet, men de betalar högst skatt. En person med en månadsinkomst på 8 000 kronor i aktivitets – och sjukersättning betalar 75% mer i skatt än den som får motsvarande lön och 61% mer än den som får motsvarande ålderspension. I rena pengar innebär det cirka 700 kronor mindre i månaden. De 700 kronorna är betydelsefulla för de som har minst.
Det är svårt att se logiken i att beskatta personer med en omfattande funktionsnedsättning eller en sjukdom högre än löntagare och pensionärer. Om vill vara ett land med hyfsat jämlik fördelning av inkomster bör staten aktivt bidra till detta. I denna situation gör staten tvärt om. Är det statsbärande paritet socialdemokraterna bekväma med denna situation och i så fall varför?
En annan anledning till att det är svårt att se logiken i beskattningen är att den knappast stimulerar konsumtionen. De som har följt med någorlunda i den samhällsekonomiska debatten vet att vi har problem med konsumtionen och att vi har ingen eller låg inflation. Däremot har tillgångspriserna ökat kraftigt. 700 kronor mer för de som inte har något över eller ligger på minus när månaden är slut skulle stimulera konsumtionen. Dessa pengar skulle inte gå till att öka tillgångspriserna utan till köp av nödvändiga varor och tjänster. Det vore en finanspolitiskt rimlig åtgärd.
Men det absolut starkaste skälet till att beskattningen är fel är att den är bidrar till ökad fattigdom hos personer som antigen har en omfattande funktionsnedsättning eller som har drabbats av sjukdom. För socialdemokraterna, som säger sig brinna för rättvisa, måste detta vara ett problem, eller?
Social tagging: Aktivitetsersättning > Ekonomi
Tack Emanuel för ett bra inlägg.
Det är för mig helt obegripligt med beskattningen av vår grupp och dessvärre verkar inte Riks-FUB ta frågan på tillräckligt stort allvar. Visst är det viktigt med kampen om goda levnadsvillkor och kvalitet i kommunernas insatser, men det är ett långsiktigt och mödosamt arbete som jag tror skulle gynnas av att väcka politikerna med de uppenbart lättförståeliga och tydliga orättvisorna i beskattningen.
Jag tror tyvärr också att vi i storstadskommunerna själva måste ta tag i frågan om bostadstilläggets hyrestak som medför att de flesta av våra medlemmar i storstadsregionerna tvingas leva i en ekonomi som är flera tusenlappar sämre per månad än motsvarande grupper i övriga landet.
Det är väl i högsta grad en fråga som kontinuerligt måste saluföras mot de ansvariga på såväl riks som kommunal nivå. Det är vare sig humant eller logiskt att handskas med en grupp goda människor som det här rör sig om. Kort sagt det oförskämt och obegripligt.