När LSS föddes var Kommunförbundet emot införandet av lagstiftningen.
Denna inställning finns kvar inom den nuvarande organisationen, SKL. Idag menar SKL att staten borde finansiera LSS. ”Med en statlig finansiering skulle LSS-verksamheten undantas från de nödvändiga prioriteringar som ständigt sker i kommunerna.” Vidare menar man att det inte finns ett motstånd mot lagstiftningen men man vill inte betala för den. ”Sveriges Kommuner och Landsting ifrågasätter inte att LSS-verksamhet kostar pengar, eller storleken på kostnaden. Förbundet menar dock att LSS ska finansieras av staten.” SKL anser också att staten ålagt dem en uppgift utan att ta ansvar för kostnaderna enligt finansieringsprincipen. ”Det är en grundläggande princip i relationerna mellan staten och kommunerna att den som beslutar om en reform också ska betala kostnaderna för reformen.” (Citat från SKL:s hemsida).
Vad gäller finansieringen har SKL både rätt och fel. För merparten av kommunens kostnader för LSS skedde en skatteväxling mellan kommun och landsting. Således finansierades lagstiftningen via mer skatteintäkter till kommunen. Dock var insatsen personlig assistans en ny insats vilket blev en kostnad för både stat och kommun, den största delen av denna insats bekostas av staten.
Att SKL inte vill betala för LSS är problematiskt. Det skapar en felaktig bild av att LSS är ett kommunalekonomiskt sänke. Den bilden påverkar sannolikt tillämpningen av lagen och tankemönstret i kommuner runt om i landet. Bilden om LSS som kostsam gynnar inte de enskilda individerna som får stöd. Det gynnar inte heller de som arbetar i boenden eller dagliga verksamheter, inte heller de som handlägger LSS-ärenden. Det riskerar att skapa kommunpolitiker som ser LSS som en kostnad och inte en lag att vara stolt över.
SKL borde släppa det politiska kravet på statlig finansiering. Det främsta skälet är att det skulle gynna deras egna LSS-verksamheter, de skulle kunna fokusera på kvalitet istället för feltänket att LSS är dyrt för kommunen. Feltänktet reproduceras av detta krav, oavsett de faktiska kostnaderna. Om man vill driva krav på finansiering från staten borde det endast gälla den delen av personliga assistansen som de faktiskt inte fick betalt för vid införandet 1994.
När SKL menar att LSS skulle undantas kommunens nödvändiga prioriteringar om staten finansierade lagen kan man fundera på hur de tänkt. Menar de att statens resurser är oändliga i jämförelse med kommunens ändliga?
Det är dags för SKL att släppa på det gamla kravet från nittiotalet. Frågan är vilken kommun som först tar steget om motionerar om en annan hållning till LSS på SKL-kongressen?
Social tagging: Politik
Bra skrivet Emanuel.
Att beakta är att bakom varje beslut finns en person, ofta med en funktionsnedsättning som personen är mer eller mindre medveten om.
Bakom varje beslut så finns
information
ansökan
föredragande
beslut som är positivt – för att slippa överklaga
verkställande
och ett liv så likt oss alla andra.
Någon som tycker vi har råd med det i Sverige?
Bra inägg Emanuel, varför inte posta det som en synpunkt på SKL:s hemsida.