Honnörsord

Demokrati, öppenhet och medbestämmande är honnörsord för våra politiker oavsett parti.

För säkerhets skull är det trots detta inskrivet i LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, för att ansvariga politiker 1992 inte riktigt trodde på sina framtida kollegor?

Jag har i mitt arbete som god man och ideella styrelsearbete i FUB konstaterat att deras farhågor var berättigade.

Gång på gång drabbas vi av att ansvariga i kommuner lägger munkavle på sina anställda dvs. de får inte prata med utomstående och med utomstående innefattas i deras definition även anhöriga och gode män. Om någon anställd trots allt pga. eget samvete pratar om ”incidenter” som sker i verksamheten (s.k. Whistleblowers) blir denna person utmobbad på sin arbetsplats och ”tillrättavisad” av sin chef.

Detta är väl bekant inom äldrevården som UG och andra medier berättat rätt frekvent om senaste året. Det förekommer dock tyvärr även i funktionshinderomsorgen. Och jag pratar inte specifikt om privata aktörer utan mina erfarenheter är från kommunal verksamhet i egen regi.

Tillbaka till våra misstänksamma politiker 1992 så skrev de även in en specifik paragraf att till kommunens uppgifter ingick att samverka med organisationer som företräder människor med omfattande funktionshinder. Trots detta har just nu endast ett par kommuner i Stockholms län skrivit samverkansavtal med FUB.

En fråga som måste ställas är varför kommunerna och dess ansvariga tjänstemän (och politiker) är så rädda för insyn och medbestämmande? Så till den grad att man ibland struntar i lagen?

Är vi anhöriga/gode män pga. våra huvudmäns problem mindre värda eller inte betrodda med att ha kunskap? Verkligheten är väl ofta att anhöriga är de som blivit specialister på funktionshindret?

Eller är det så illa att man inte vill ha med anhöriga och gode män i dialogen för att vi ställer (berättiga) krav som ibland kan vara svåra att uppfylla pga. brist på utbildad personal, brist på bostäder, brist på pengar etc.? Det blir ju knappast bättre av att svårigheterna ”soppas under mattan”.

Avvisandet av intresseorganisationer i direkt påverkande dialog beror kanske på att tillsammans blir vi anhöriga mycket starkare och svårare än den enskilda för kommunen att hantera? Känslan blir att vi ”till varje pris måste hållas utanför besluten”?

Förklara för mig som inte förstår!

Skriv kommentarer nedan. Jag vill ha dialog!

Social tagging:

6 Responses to Honnörsord

  1. Lennart Tehage skriver:

    Bra synpunkter, Harald! Och samverkansskyldigheten upprepas på nytt i FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

    Konventionen är ett juridiskt förpliktande dokument som omfattar alla beslutsfattar på olika samhällsnivåer – alltså även våra kommunpolitiker som jag tror har dåliga eller inga kunskaper alls om vad som sägs i artiklarna.

    Och LSS § 15:7 gäller väl ännu trots angreppen på LSS som rättighetslagstiftning….En uppmaning till de FUB föreningar som inte har en samverkan enligt LSS är att anmäla detta till Social-styrelsen och begära en granskning av kommunernas brott mot ovan paragraf.

  2. Britt-Inger Halvorsen skriver:

    Hej!
    FUB i Norrtälje kommun har utan framgång begärt att få skriva samverkansavtal.
    Vi lyckas i alla fall ha samverkan 1-2 gånger/år. Jag ska trycka på igen på nästa möte som är 15/2.

  3. Harald skriver:

    Både Botkyrka och Salem där jag representerar har ställt upp på LSS möten, men vill inte skriva på något ”avtal” även fast jag ändrat till ”Samverkansöverenskommelse” för att de skall slippa formellt avtal som tydligen är besvärligt för kommuner. Ni hittar exempel på hemsidan på detta ök.

  4. Lennart Tehage skriver:

    Under min tid som ombudsman i Stockholm tog länsförbundet fram ett förslag till samverkans-avtal mellan FUB och respektive kommun. Detta förslag låg till grund för det ”avtal” som vi idag har med Jönköpings kommun. Efter kontakt med Jesper Symreng, jurist vid riksförbundet så rekommenderade han att använda begreppet överens-kommelse – lättare för båda parter att acceptera då det inte är något juridiskt binande avtal. Finner det märkligt att din kommun Harald inte ser fördelarna med att ha FUB som en samarbetspartner; det är ju vi som har kunskapen och kompetensen när det gäller ”våra frågor” men tyvärr tror jag det bottnar i att många kommuner genom historien har uppfattat FUB som en ”kravmaskin” utan vilja att ta ansvar för gemensamma beslut etc.

    Lennart

  5. Harald skriver:

    Tyvärr Lennart är det inte bara min kommun i Stockholms län som inte vill ha samverkan via skriftlig ök utan jag vill påstå alla med något undantag (hör av er om jag är felunderrättad). Problemet är nog inte att vi är en kravmaskin utan att kommunen vill bestämma själv, ta beslut utan vår inblandning eftersom det är enklare. Vi lyckas trots avsaknad av skriftlig ök hyfsat bra i min kommun för att vi är aktiva i lokalföreningen – men det hindrar inte att vi vill ha en skriftlig ök.

  6. Lennart Tehage skriver:

    Begreppet ”kravmaskin” myntades av en socialchef i Dalarna mot slutet av 90 talet och man fick också höra kommentarer som: ” Oh, fy tusan, i morgon har jag samrådsmöte med FUB….”

    Det var svårt för kommunerna att acceptera ordet samverkan (verka tillsammans med)…Man tyckte det räckte gott med informationsskyldigheten där FUB:s representanter stod med mössan i vacker hand och bara hade att acceptera kommunens beslut.

    Nu har vi ju dessutom rättigheten till samverkan enligt FN konventionen som kommunerna troligen inte har en susning om; ett juridiskt bindande dokument som i många fall kan vara ett bra redskap i vårt intressepolitiska arbete; se ex artikel 19 v/s indragning av insatsen ledsagarservice, kontaktperson etc.

    // Lennart Tehage