LSS prioritering efter behov

I HSL, Hälso-och sjukvårdslagen, står det tydligt ”de som har de största behoven skall ges företräde”.

I LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, står inget om prioritering utan allmänt räknas några styrande principer upp som jämlikhet, delaktighet, självbestämmande, intigritet och inflytande. Det avslutas med målet är att insatserna skall ge goda levnadsvillkor och leda till möjlighet att leva som andra. De insatser som anges i lagen skall ges ”om behov finns och att de inte faktiskt tillgodoses på annat sätt”.

I föregångaren till LSS, omsorgslagen från 1986, anges i princip samma mål som i LSS. Att det ändå kändes som att prioritering skedde efter behov kan möjligen bero på att det var samma huvudman som för HSL, landstingen?

I SoL, socialtjänstlagen, som var och är kommunernas ansvar finns ingen prioritering efter behov. Där anges bara i en allmän beskrivning ”att på solidaritetens grund främja människors trygghet, jämlikhet och deltagande i samhällslivet”.

Kanske är det detta som syns i bytet av huvudman för omsorgerna vid LSS införande? Idag blir de med de största behoven ofta bortglömda.

Det är två frågor som dominerat debatten om LSS de senaste åren.

Den första och största är personlig assistans som i debatten blivit synonymt med LSS, trots att den bara är 1 av 10 insatser i lagen och att den bara omfattar 25 % av alla individer som har LSS-insatser!

Den andra insatsen som debatteras är DV (daglig verksamhet) kontra riktigt arbete. Detta trots att det är få i personkrets 1 (PK 1 utgör70 % av alla med LSS) som kan få och ta ett arbete på den öppna marknaden. Vi kan tvista om det är Arbetsförmedlingens siffra på 2 % eller den jag brukar ange 5 % eller högt räknat 10 %. Men med mellan 90 till 98 % som inte är aktuella för arbete känns prioriteringen av jobb i debatten om LSS ännu märkligare.

Prioriteringen i LSS debatten blir snarare omvänd största behoven. Varför? För att det är enklare och mer synligt att jobba med de som har mindre utvecklingstörning? Att det är personer som vi kan prata med och som kan visa tacksamhet/frustration?

Det är oavsett varför en mycket stor grupp i LSS som behöver synliggöras för och av politiker, för att de skall få de goda levnadsvillkor lagen utlovar! Det handlar om andra insatser i LSS än personlig assistans, ledsagning och DV.

 

Social tagging: >

En kommentar till LSS prioritering efter behov

  1. Christer Pettersson skriver:

    Det finns så mycket som hamnar mellan stolarna,när det finns fler huvudmän,jag räknar in även privata aktörer i sammanhanget.
    Det var mycket enklare när introduktionen av lagen skedde mot landstingen.
    Problemen hopade sig först vid kommunalisering och nu senare med en lång rad aktörer.
    Daglig verksamhet är till stora delar i vår kommun kommunalt driven som för all del funkar rätt bra.
    När man sen kikar på boendet är det många fler aktörer, som var och en har sin filosofi hur man på bästa sätt driver verksamheten ofta tar man över personalen som i princip ska läras om och utvecklas.
    Våra medlemmar som rimligtvis ska ha en positiv utveckling vad det gäller mat motion och ledsagning till ett rikare liv får stå ut med mycken oro vid ombildningar.
    LSS lagen måste prioriteras högt i vårt arbete. Det är den enda vägen att skapa trygghet för våra medlemmar.

    Christer Pettersson

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: