Nu får fler känna av att man på grund av myndighetsbeslut blir inlåst i sin kommun, något som LSS-gruppen har drabbats av i många år när stora besparingar har gjorts på LSS i kommunerna. Detta långt från lagens löfte om ett liv som alla andra.
Då har opinionen från media och Twitterstormar uteblivit. Visst har personer i LSS-gruppen som drabbats klagat, men då för döva öron. ”Tig och var nöjd med det ni får” har varit det hårda budskapet. Men plötsligt i Coronatider mullrar det, då vanliga medelålders makthavare själva drabbas av rörelserestriktioner.
Inte vill de följa dessa regler – ”Vi är ju inte sjuka och inte är det väl vi som sprider smittan. Vi ska ju som varje år till Alperna och när det inte går så ska vi åka till Åre. Vi måste kunna träffas på kafé och barer i city samt gå på teater – annars blir livet tråkigt.”
Vi som är 70+ ska dock stanna hemma – vi är ju passé enligt dagens medelålders makthavare. Kanske säger de ”skönt att bli av med dessa gamla 40-talister, som inte vill släppa makten”. Och visst var vi 40-talister de första som i stor skala startade proteströrelser – men vi var också den solidariska generationen. Vi protesterade mot förtryck och maktmissbruk samt för allas lika värde.
När jag nu försiktigt rör mig i min lilla del av Stockholm, ser jag inte många 70+ som trotsar att frivilligt sätta sig i kommunarrest. Vi är rätt följsamma. Vi har med åldern lärt oss att regler är till för att följas.
Eftersom jag nu har tid att läsa ännu mera, ibland till och med sociala medier som jag vanligtvis håller mig borta ifrån, kan jag se frustrationer från alla generationer. Dels av upplevd kommunarrest, dels av att inte fler storstäder stängs av och inför totalt reseförbud.
Vi genomgår en besvärlig tid då Coronan och Folkhälsomyndigheten styr alltmer av vår rörelsefrihet. Vi vet att det säkert kommer fler restriktioner innan pandemin vill lämna oss. Vår kommunarrest nu är för vår egen skull och för andras säkerhet – dvs. högst logiskt som vi kan förstå.
Den kommunarrest som personer med så stora funktionsnedsättningar att de tillhör LSS, i flera år har drabbats av, har ingen sådan självklar logik. Tvärtom strider den mot lagen.
Jag hoppas att makthavare kommer att minnas sin egen frustration mot isolering när pandemin är över.
Social tagging: LSS > Politik
Utmärkt inlägg!
Hur vi tar oss igenom krisen är beroende av hur mycket medmänsklighet vi förmår visa varandra i en svår tid. Det som har blivit vardag för oss har varit ett vardagsliv för vissa personer innan Corona. Det som har varit det mest naturliga för oss att ha makten över våra liv har varit en önskedröm för vissa personer i samhället. Nu får vi erfara hur det är:
Att leva i husarrest,
Att inte kunna röra sig fritt i samhälle,
Att inte kunna ta del av kultur och idrottsutbud
Att inte kunna vara en närvarande pappa eller mamma med mera,
När vi kan lägga viruset bakom oss och återgå till våra ”normala” rutiner. Hoppas och tror jag att vi kommer att inspireras av vår egen sårbarhet och erfarenhet till att förbättra människors olika livsvillkor i samhället.
Ja bra skrivet.Jag hoppas det kan komma förståelse ur det här.