Gästskribent Karl Grunewald
Under de intensiva reformåren av omsorgerna om utvecklingsstörda – 1960- och 1970-talen
– var det två principer som styrde omsorgerna in i framtiden: Normaliseringsprincipen och Den lilla gruppens princip. Den senare fick sin största betydelse när ämbetsverken krävde att antalet som bodde tillsammans på anstalterna minskade. Det vanliga var att avdelningarna hade 15–18 platser, men på specialsjukhusen fanns det de med ända upp till 30 platser.
Nu minskades antalet vid ny- och ombyggnader, först till 12 och sedan till 8, ibland ännu färre.
Gruppstorlek Antal alternativa
Inspiration till detta fann vi i en bok i USA(1). I den beskrevs att ju färre personer som bildar en grupp desto större möjligheter finns det att lära känna de andra och kunna förutsäga deras reaktioner i kommunikationen.
Och att ju fler personer i en grupp desto större sannolikhet för att det bildas subgrupper.
Antalet alternativa relationer personerna emellan ökar snabbt i relation till gruppens storlek. Så här ser det ut rent matematiskt
Gruppstorlek | Antalet alternativa relationer |
2 | 1 |
3 | 6 |
4 | 25 |
5 | 90 |
6 | 301 |
”Ej överstiga fyra”
Psykologen Gunnar Kylén var den förste i vårt land som mera ingående beskrev de psykiska effekterna av institutionsboende(2). Omsorgskommittén lät sig övertygas av Kylén och skrev i sitt betänkande 1981 att ”antalet personer som bor i ett grupphem helst ej bör överstiga fyra. Tillsammans med personalen bildas en grupp som inte bör vara större än att dess medlemmar har möjlighet lära känna varandra.”
Detta var verkligen progressivt som kontrast till vårdhemmen och väckte en stor uppmärksamhet eftersom gruppbostäderna föreslogs ersätta allt anstaltsboende.
Inom omsorgerna var det många som ansåg att det var utopiskt att tro att alla dessa ca nio
tusen personer på anstalterna – varav många med en svår autism och flerhandikapp – skulle kunna bo i det öppna samhället i så små grupper.
Inget absolut krav
Ett stort antal av dem som yttrade sig över betänkandet kritiserade siffran fyra. Departementschefen kände sig därför tvungen att skriva att antalet fyra ska tjäna som ett riktmärke. ”Det bör inte ses som ett absolut krav i samtliga fall. Liksom många remissinstanser anser jag att det måste finnas utrymme för flexibilitet.”
Alla anstalter avvecklas
1985 års omsorgslag – förbjöd nyinskrivningar på vårdhem för barn och att ”synnerliga skäl” måste föreligga för inskrivning av vuxna. Dessutom bestämde man att alla inskrivnas möjlighet att få ett annat boende ska övervägas en gång om året. På sikt ska alla anstalter avvecklas.
Något år därefter kom Bostadsstyrelsens föreskrifter för statsbidrag för gruppbostäder i vilka man hänvisade till 1985 års lag. Men de föreskrifterna upphörde att gälla inpå 1990-talet.
4–6 personer
1989 års handikapputredning publicerade 1991 ett betänkande med förslag till en ny lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. I betänkandet skriver man att antalet boende i en gruppbostad bör ligga i intervallet 4 – 6 personer. De Handikappades Centralkommitté, HCK och FUB opponerade sig: man ansåg att antalet inte bör överstiga fyra.
Angav ingen siffra
Så kom propositionen till LSS i vilken departementschefen skriver: ”För att stärka och utveckla samspelet i gruppbostaden krävs att gruppen som delar gemensamma utrymmen inte är för stor. Den bör inte vara större än att den enskilde kan få en social roll i gruppen, att knyta vänskapsband och att kunna förstå och förutsäga de andras reaktioner.” – En utmärkt målsättning, men någon siffra för högsta antalet anger han inte.
En olycklig dom
År 2000 beslöt Regeringsrätten i en hemställan från Leerhem AB i Lerums kommun att utöka sitt platsantal till sex i en gruppbostad för fem. Den sjätte platsen fanns redan i en tillbyggnad och kommunen intygade sitt stora behov av platser. Regeringsrätten skriver att ”utslagsgivande i det enskilda fallet (för en sjätte plats) bör främst bli vilken samlad bild som
utredningen ger av förutsättningarna för att goda levnadsvillkor i den mening som LSS åsyftar tillförsäkras sådana funktionshindrade som skall bo i den aktuella gruppbostaden.”
En olycklig tolkning
Socialstyrelsen publicerade år 2002 föreskrifter och allmänna råd om bostad med särskild service enligt LSS. I dessa ger man följande allmänna råd om antalet boende i en gruppbostad: ”I en gruppbostad bör i regel endast tre till fem personer bo. Ytterligare någon boende bör kunna accepteras, men endast under förutsättning att samtliga personer som bor
i gruppbostaden tillförsäkras goda levnadsvillkor.” Man känner sig uppenbart tvingad till att skriva så med hänsyn till Regeringsrättens dom, men tydliggör inte att med ”ytterligare någon bör kunna accepteras” menas en utökning av befintligt antal, precis som i domen, och inte antalet vid nyplanering. För det talar även förutsättningen att samtliga ska tillförsäkras goda levnadsvillkor. Det är naturligtvis omöjligt att lova för all framtid – livsvillkoren kan som bekant ändra sig fort.
Regeringsrättens beslut tolkades tyvärr ogynnsamt för de boende av Socialstyrelsen. Det har i grunden saboterat Den lilla gruppens princip. De flesta gruppbostäder har nu sex platser och gruppbostäder med fyra lägenheter ter sig idag som en idyll.
De större grupperna leder till större oro och till att det bildas subgrupper där en eller flera lämnas utanför. Den försämrade kvaliteten i omsorgen med sex sammanboende straffar sig genom kravet på mer personal istället för, som kommunen tror, lägre kostnader.
Kommunerna jämför oss med äldrevården och förstår inte att här gäller det en bostad för den funktionshindrades hela liv.
Karl Grunewald
INTRA
1) A. Paul Hare. Handbook of Small Group Research, Free Press, 2. uppl 1976.
2)Rapport om psykiskt utvecklingsstörda. Omsorgskommittén. Ds S 1997:9.
Social tagging: Boende > LSS
Intressant att läsa om hur den lilla gruppen kan fungera.
Jag försöker sätta in mitt eget hem och hushåll i hur många jag vill ha kontakt med varje dag… och år efter år… år efter år… hela livet i en gruppbostad…..
Om jag är en av 6 boende och sen kommer det till personal, låt oss säga 3 – 4 stycken på förmiddagen och bara 2-3 på kvällen….. nu tycker jag om att räkna men
HUR många relationer blir det då?
Tur att jag har hörselnedsättning och hör knappt något när hörapparaterna ligger på bordet, men kan alla teckenspråk?
Snälla beslutsfattare för att alla ska få en acceptabel livssituation i gruppbostaden bygg inte för fler än 4 (FYRA boende), tack.
Låter mycket bättre att bo i en grupp på Max 4 personer, + personal, än med fler! Hoppas på ändring!