Normaliseringsprincipen

Här kommer en fortsättning på vår serie och viktiga principer och lagar.

Normaliseringsprincipen lanserades av Bengt Nirje som var ombudsman på FUB mellan 1961-70. Principen föddes som en reaktion på institutioner och förtrycket mot personer med utvecklingsstörning. Nirje ville att personer med utvecklingsstörning skulle bli erkända som självständiga individer. Principen fick ett stort genomslag i Sverige och utomlands, där Nirje var mycket aktiv. Principen utgår från åtta punkter som ska vara uppfyllda för ett bra stöd:

1. Normal dygnsrytm d v s regelbundna måltider och en dygnsrytm som ej avviker från det nor­mala vad avser uppstigning, arbete och sänggående.

2. Normal veckorytm, d v s de flesta människor bor på ett ställe och har sitt arbete eller sin utbild­ning på ett annat.

3. Normal årsrytm, d v s att få uppleva helger och högtider, att få semester och att kunna göra re­sor.

4. Normala utvecklingsfaser, d v s vikten av att kunna få uppleva livets olika utvecklingsfaser: barndom, ungdom, vuxenlivet och ålderdomen och allt vad de innebär.

5. Att få sina krav respekterade, d v s vikten av att kunna få göra egna val och önskemål som skall respekteras.

6. Att få leva i en tvåkönad värld, d v s vikten av att få leva i en tvåkönad värld med sam­varo, kärlek och möjlig­het till giftermål.  I vård och omvårdnadssammanhang skall det finnas per­sonal av båda könen.

7. Normal ekonomisk standard, d v s tillgång till normal ekonomisk och social trygghet skall gälla alla. Detta innefattar bl. a barnbi­drag, sjukersättning och ålderspension.

8. Normal byggnadsstandard, d v s samma standard skall gälla för människor med funktionsned­sättningar som för övriga samhällsmedbor­gare bl.a. bättre möjlighet till integra­tion. (integrationsprincipen innebär integrering i det vanliga sam­hället, inte ett samhälle i samhället).

Normaliseringsprincipen innebär kort sagt ”att leva som andra i gemenskap med andra”.

Normaliseringsprincipen kan jämföras med dagens LSS lags ”ett liv som alla andra”. Har vi nått fram till denna princip? Tittar man på ovanstående punkter så kan man säga att på en bra gruppbostad eller en bra daglig verksamhet så är denna princip nästan uppfylld idag. Det som kan ses som mest tveksamt om det är uppfyllt är punkten normal ekonomisk standard. Vi vet att många personer som har funktionsnedsättning är fattiga, dyra hyror i kombination med låga ersättningar eller pension på garantinivå gör att de lever på existensminimum. En mer inkluderande arbetsmarknad för dem som kan arbeta skulle lösa detta. För dem som har så omfattande funktionsnedsättningar att lönearbete aldrig kommer bli aktuellt behövs en ekonomisk ersättning som är högre än dagens. Men mycket av normaliseringsprincipen är uppfyllt idag, såtillvida verksamheten följer kraven i LSS.

När man hör rapporter om att vissa boenden enligt LSS har institutionsliknande drag så är det viktigt att se tillbaka på historien och inte glömma varför det formulerades en normaliseringsprincip.

Mer läsning om normaliseringsprincipen:

 Uppsats, (Kapitel 3.2)

Intra-artikel

http://reclaimlss.org/2013/09/den-missbrukade-normaliseringsprincipen/

Bok: Några trådar ur FUB-väven. Kan beställas här: http://fub.se/butik/skrifter/2/

Social tagging: >

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: