Åter används statistik om assistansersättningen oseriöst

 

Visst är det jobbigt med personer som är envisa – jag är en sådan!
Visst blir man arg på personer som aldrig kan ändra på sig även om de blir överbevisade om fel – jag är inte en sådan!

Ni som har gott minne mins att jag i december 2015 skrev ett inlägg här som jag benämnde ”Lögn, förbannad lögn och statistik”. Det var föranlett av att media sedan 2013 spridit siffror om LSS och assistansen som inte var korrigerade för löneinflationen och för den relativt stora befolkningstillväxten. Jag gav mig inte in på antalet personer och antalet timmar primärt, eftersom det är korrekta siffror som anger själva utvecklingen av assistansersättningen. Min irritation som rubriken anger var ett svar på hur SVT och Anna Dahlberg Expressen beskrev den ”galopperande” ökningen.

Förutom att SVT trots mina skriftliga protester nu fortsatt att visa sin gamla graf med ena axeln år 1994 till 2015 och den andra antal miljarder, som av naturliga skäl ser ut som en omvänd störtloppsbacke, då alla siffror är löpande och inte inflationskorrigerade, så har Anns Dahlberg vaknat upp igen och skriver åter om assistansersättningen. Samma siffror som i hennes ledare från januari 2013 ”Varningslamporna blinkar kring assistansersättningen”, från 5 miljarder på 90-talet till 30 miljarder inom 5 år.

Nu den senaste månaden har en ny aktör fått härja fritt i SVT Opinion och i Expressen, M Kallin. Hans sifferexercis är om möjligt ännu mer märkliga. Och detta har fått fortgå trots att Bengt Westerberg gav honom en skarp och tydlig replik på SVT Opinion. Han är definitivt envis men vad som är hans mål och varför är för mig väl dolt?

Som om nu inte det var nog, tillkom i dagarna även Engzell-Larsson på DI, Dagens Industri, med en ledare med oseriös sifferexercis, som denna mening till exempel ”Sedan starten har kostnaderna rusat med 650 procent”. Vad säger det? Vid starten var ju antalet i princip noll. Förutom att jag inte förstår vad DI har i debatten om assistansersättningen att göra, så tror jag att kunskapen hos deras reportrar är blygsam.

Och idag (4 september) kom en artikel i SVD från två forskare med nya inte vederlagda kostnader samt dessutom rena gissningar om framtid! Om jag inte visste att de var nära knutna till Föreningen JAG respektive RBU skulle jag undra varför de ville framträda som ”Forskare”. Kanske trodde de att detta skulle öka deras trovärdighet – dock inte i mina ögon. Tvärtom kan det skada andra forskares status.

Det kommer så mycket att jag inte hunnit göra det jag velat göra en längre tid, redovisa siffror som har korrigerats från löneinflation och allmän befolkningsökning, samt för påverkan av nya bestämmelser, som att från 2001 kan personer få behålla sin assistansersättning efter fyllda 65 år.

Om vi då utgår från de 5 miljarder som assistansersättningen var år 1996 (observerad att då tog kommunerna inget av kostnaderna) så motsvarar det med löneinflation + 88 procent samt allmän befolkningstillväxt +16 procent, i värde 2017 ca 10 miljarder.

Tar vi sedan hänsyn till hur många som 2017 var över 65 år så ska 17 procent tas bort från siffran från 2017 som är knappt 28 miljarder, vilket ger drygt 23 miljarder.

Den ökning vi ska förklara som reell är då 13 miljarder. Den består då mest av en ökning av antalet timmar nära 70 procent samt kvarvarande ökning av antalet personer på ca 60 procent dvs. drygt 2 procent per år extra.

Den enda som kan göra denna beräkning exakt är Försäkringskassan, som har tillgång till alla parametrar och all statistik.

Kanske är det dags?

Social tagging: > >

2 Responses to Åter används statistik om assistansersättningen oseriöst

  1. Thomas Juneborg skriver:

    Alla dessa artiklar. Vad beträffar Anna Dahlberg orkade jag inte ens bli förbannad den här gången. Människan är totalt hopplös, som ett positiv som upprepar samma sak om och om igen utan att tillföra något nytt överhuvudtaget. Har mailat till henne flera gånger utan svar.

    Micael Kallin är en relativt ny bekantskap men verkar vara redo att vid sidan av Anna Dahlberg axla rollen som ledarna i motståndskampen mot personlig assistans. Jag tycker mig se ett nytt mönster från det jag kallar arga ledarskribenter som vi enkelt kan sammanfatta så här:

    Om vi går bet på att avskaffa assistansreformen helt så ska vi banne oss lyckas med att till varje pris skära ner insatserna så mycket som möjligt.

    Förresten, du glömde en person Harald. Widar Andersson som för några veckor sedan skrev en mycket aggressiv ledare i folkbladet.

    http://www.folkbladet.se/opinion/frihet-for-manga-miljarder-om5387239.aspx

  2. Christer Pettersson skriver:

    Det går inte att tala om LSS längre, summorna man talar om är svindlande och alla passar på att politisera det hela på ett mycket fult sätt. Man blir mörkrädd hur man kan handskas med med den här viktiga frågan på det sätt man gör. Allt för att vinna valet är politikernas mantra. Det enda jag kan se på det LSS boende jag känner väl är att servicen blir sämre och det har med vinstintressena att göra. Dra ner på insatserna och företaget tjänar mer pengar.
    Men det är inom ramen för anslagna kostnader. Vänner som har personlig assistans får skruva och ratta på varenda insats. Det finns inget vidrigare en att oroa en sån stor del av människor som behöver sitt LSS stöd för att överleva.

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: