Medborgarens fokus

Medborgarens fokus – det är något som är aktuellt i valtider. Men för LSS-gruppen är det något som alltid gäller, mina individuella behov som måste uppfyllas för att jag ska få ett liv som andra trots mina funktionshinder.

En stilla undran jag har som anhörig och företrädare är att måste Funktionsrättskonventionen bli svensk lag för att rättssäkerheten i LSS ska fungera?

Det är väl alldeles uppenbart för oss som följer hur LSS uttolkas i Förvaltningsrätten, hos Försäkringskassan och ute i olika kommuner, att något måste göras för rättssäkerheten.

Just nu är vi i det läget att alla partier inför valet unisont ställer upp på att ”rädda LSS”. Ett stort problem är att de då egentligen menar assistansersättningen, vilket berör cirka 17 procent av alla som har LSS-insatser. Ett annat problem är att vallöften ofta bryts. Efter valet kommer ursäkterna ”vi måste prioritera och ”vi måste förhandla”.

Jag fick en fråga från en reporter på Expressen: ”Kommer de hålla fast vid sina löften även efter valet?” Mitt svar var: ”Jag litar inte på politikerna men det blir svårare för dem att prata ekonomi när de nu har sagt att det är behov som ska styra”.

Förhoppningsvis är vi överens om att behov om att behov ska styra LSS-beslut och att målet kvarstår om ”ett liv som andra med goda levnadsvillkor”. Ett liv som andra ifrågasätts även om alla förstår att det innebär ett liv som en annan närstående person som inte har en funktionsnedsättning. Ok – om man inte vill förstå så är det luddigt!. Men nästa bisats ”med goda levnadsvillkor” kan inte misstolkas till den grad att gruppen med stor hastighet är på väg mot ett liv i fattigdom. Och man kan inte ha goda levnadsvillkor när man är fattig! Aktivitets- och sjukersättningen är för låg och tappar i värde varje år. På 10 år har vanliga löntagare fått en löneökning på 33 procent medan de med aktivitets-eller sjukersättning bara fått en ökning på 11 procent. Räknar man netto efter skatt är skillnaden ännu större pga. jobbskatteavdragen. Nästan alla i LSS personkrets 1 kan inte få eller ta ett jobb på den öppna arbetsmarknaden utan hänvisas till Daglig Verksamhet (DV). Där lönen, habiliteringsersättningen, knappt räcker till att betala lunchen. Jag upprörs just nu (se tidigare inlägg på Heja Olika)) över att ansvariga i många kommuner inte ens unnar sina arbetstagare på DV att få den extra ersättning på 350 miljoner som regeringen avsatt för 2018. För att det är för mycket!?

I Socialtjänstlagen (SoL) finns ett förbehållsbelopp på 5650 kr som man ska ha kvar när nettohyran är betald. Observera då att i SoL gäller bara skälig levnadsstandard. Således borde ett fungerande förbehållsbelopp i LSS vara minst 6500 kr, troligtvis högre. Verkligheten är att de flesta i LSS-gruppen har betydligt mindre kvar efter att hyran för gruppbostaden är betald, då hyran per kvm är högre i gruppbostaden än i jämförbar kommunal hyreslägenhet pga. att byggkraven för gruppbostad är strängare. Men kom ihåg principen ”att man inte ska ha högre kostnader pga. sina funktionsnedsättningar”. Bostadsanpassning i äldre lägenheter är gratis, men inte i gruppbostad. Kvm priset på en gruppbostad borde således inte vara högre än motsvarande för en lägenhet i den kommunala beståndet! De anpassningar man gör för en gruppbostad ska enligt principen vara gratis!

Rättvist – nej!
Rättssäkert – nej!

Och många vuxna i LSS-gruppen tvingas därför leva på bidrag från sina föräldrar alternativt på socialbidrag (försörjningsstöd).

LSS är en smal lag och berör bara drygt 80 tusen personer. Man brukar säga att antalet med någon form av funktionsnedsättning är i spannet 1,5 – 2 miljoner personer. För dessa finns ”FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning” (Funktionsrättskonventionen)

Om samhället kan blunda för den knappa procent som är LSS-gruppen, kanske det blir svårare om också denna Funktionsrättskonvention blir svensk lag. Då handlar det plötsligt om 10-20 procent av befolkningen. Och för mig som läst både Funktionsrättskonventionen och LSS noga, så är det uppenbart att Konventionen på många sätt kan användas som ett komplettment till LSS.

Funktionsrättskonventionen är ofta mycket tydligare, som till exempel att kommunikation och språk är en del av tillgänglighet. Konventionen beskriver även tydligare vad som är diskriminering.

Funktionsrättskonventionen är ännu inte svensk lag, men sedan barnkonventionen är beslutad att bli det, så pågår diskussioner om att även denna konvention ska bli svensk lag. Egentligen har dock staten redan vid sin ratificering av konventionen lovat att innehållet, dvs. rättigheterna, ska förverkligas på alla nivåer i samhället.

Dessutom finns kontrollorganet för konventionen utanför Sverige, vilket uppenbart behövs om vi ser hur LSS uttolkas av Förvaltningsrätten.

Vad är Funktionsrättskonventionen?
I december 2006 antog FN Konventionen för mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättningar ”FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning”. Den antogs av Sveriges Riksdag i13 november 2008 och ratificerades i sin helhet den 16 december samma år. En stat som antagit konventionen ansvarar för att rättigheterna förverkligas på alla nivåer i samhället.

FN-konventionen består av ett förord och 50 artiklar. Artiklarna 1-4 beskriver grundläggande principer, 5-30 är rättighetsartiklar. Artiklarna 31-50 är procedur regler, hur genomförande, uppföljning och övervakning ska ske.
Några exempel på viktiga artiklar i FN-konventionen i jämförelse med LSS.

Den första är artikel 3 om allmänna principer, där en ”lika möjligheter” sticker ut. Generellt är principerna annars mer övergripande och slår fast hur personer med funktionsnedsättningar ska kunna delta fullt ut i samhället. Men principen ”lika möjligheter” är delvis avvikande mot de övriga. Där står som förklaring, att om en kommun skulle ge alla rullstolsbundna samma insats utan hänsyn till olikheter i levnadssituationer, så blir det fel i förhållande till principen ”lika möjligheter” i artikel 3, då olika personer har olika behov. Samma insats till alla ger därmed inte ”lika möjligheter”.

Artikel 12 och artikel 13 beskriver likhet inför lagen och tillgång till rättssystemet.
Konventionsstaterna ska se till att personer med funktionsnedsättning har rätt att i alla sammanhang bli erkända som fullvärdiga medborgare. Konventionsstaterna ska se till att personer med funktionsnedsättning åtnjuter rättskapacitet på lika villkor som andra i alla hänseenden. Konventionsstaterna ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att erbjuda personer med funktionsnedsättning tillgång till det stöd de kan behöva för att utöva sin rättskapacitet. Staten ska garantera att personerna respekteras och att de inte utsätts för otillbörlig påverkan.

Staten ska ge effektiv tillgång till rättssystemet för alla personer på lika villkor. Det innebär för vissa funktionsnedsatta att de ska erbjudas relevanta anpassningar för att kunna delta. Det innebär också att staten ska se till att alla de som arbetar inom rättssystemet ska ha kunskap om olika funktionsnedsättningar och vad dessa innebär. Både relevanta anpassningar och rättspersonalens kunskap brister i Sverige. Även stödet i rättsprocessen saknas (rättshjälp).

Artiklarna 18-20 beskriver rätt till fri rörlighet, rätt till att leva självständigt och att delta fullt ut i samhället samt specifikt i artikel 20 om personlig rörlighet. I alla dessa fall finns mer eller mindre hinder i vårt samhälle, som då innebär otillåtna begränsningar för personer med funktionsnedsättningar. Många av dessa beror dessutom på myndighetsbeslut!

Enligt artikel 18 och artikel 19 ska även personer med funktionsnedsättningar ha rätt till fri rörlighet, dvs. välja var de vill bo och med vilka de vill bo. Men så fungerar det inte för LSS-gruppen. De kan till och med tvångsflyttas mellan gruppbostäder när kommunerna vill. De har märkligt nog stöd för detta genom en osannolik dom i HFD: Man kan dessutom indirekt tvinga personer att flytta då de förlorar sin personliga assistans. Och bor du på gruppbostad och inte beviljas ledsagare för en resa utanför kommunen har du i praktiken hamnat i kommunarrest. Även detta är en konsekvens av en märklig dom i HFD.

Artiklarna 28-30 i Funktionsrättskonventionen handlar om levnadsstandard, trygghet och möjlighet att delta i det offentliga livet, såväl i det politiska som i fritids- och kulturlivet. Fortfarande finns stora brister kvar som inte har åtgärdats.

En sådan beskrivs i artikel 28 som handlar om tillfredställande levnadsstandard och social trygghet. Konventionsstaterna ska ge personer med funktionsnedsättning rätten till en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj. Detta innefattar tillräckligt med mat, kläder och en lämplig bostad samt till ständigt förbättrade levnadsvillkor. Staten ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att trygga och främja att denna rätt förverkligas utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Konventionsstaterna erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta social trygghet utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning och ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att trygga och främja att denna rätt förverkligas.

Artikel 29 handlar om att kunna delta fullt ut i det politiska livet och är just nu högst aktuellt. Att så inte är fallet har knappast undgått någon. Det leder till att personer med funktionsnedsättningar är kraftigt underrepresenterade i våra folkvalda församlingar.

Hur överensstämmer Funktionsrättskonventionen och LSS?
Konventionens rättighetsartiklar förtydligar problem som inte fullt ut tas upp i LSS. Dessa är således utmärkta att ta med i tolkningar av det stöd en person i LSS-gruppen har rätt till. Tillsammans kan de kanske ge ett liv som andra med goda levnadsvillkor.

Målet med LSS är inte uppnått efter de 25 år lagen har funnits. Kanske är det så att Funktionsrättskonventionen måste bli svensk lag för att LSS-målet om ett liv som andra med goda levnadsvillkor, trots funktionshinder, äntligen ska uppnås?

Vi intresseorganisationer måste påbörja detta intressepolitiska arbete redan nu! Har vi lyckats med Barnkonventionen så borde Funktionsrättskonventionen stå på tur! Våra medlemmar förväntar sig att vi agerar!

 

Social tagging: >

2 Responses to Medborgarens fokus

  1. Thomas Juneborg skriver:

    Harald: Jag håller med dig om att Funktionsrättskonventionen måste bli svensk lag. Det finns många anledningar till det, ett av dem att säkra LSS. Två andra att barnkonventionen ska bli svensk lag och ytterligare ett att CRPD inkluderar så många områden inom funktionsrättsområdet.

    Sen är vi som du vet helt eniga om om att det går inte att uppnå goda levnadsvillkor om hen är konstant pank, livet ut.

  2. Christer Pettersson skriver:

    Harald en underbar skrivning. Begär audiens hos den kommande ansvarige ministern och den kommande statssekreteraren. Riksförbundet måste vara en välkommen gäst för att klarlägga den här ruskiga hanteringen av LSS.

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: