Ointresse leder till okunskap

Är man ointresserad skaffar man sig inte kunskap – det är väl självklart för de flesta av oss!

Men när detta gäller LSS och ansvariga politiker och jurister i förvaltningsdomstolaran är det för mig oacceptabelt!

Jag har tidigare skrivit två inlägg om att LSS-gruppen osynliggörs, dels ”Varför syns inte vår grupp” och dels ”Om man inte syns – finns man inte”. LSS-gruppen är så liten att den lätt kan osynliggöras och marginaliseras av våra politiker(~hajar). Budskapet till kommuntjänstemän, jurister, handläggare och ”vanligt folk” blir att LSS-personer inte är så viktiga. Inte heller media bryr sig då av naturliga skäl.

Kvar finns bara närmast berörda och några få kvarvarande idealister. I ett samhälle där allt fokuserar på ”What´s in it for me” (vad ger det mig personligen) och där allt räknas i pengar, är nyrekryteringen av idealister/kämpar oerhört svårt.

Det största problemet är ändå samhällets okunskap om LSS – varför lagen finns, varför den tillkom, vad står i förarbeten och vad är lagens mål samt intentioner.

En okunskap som beror på dåligt intresse. Vi ser det i våra diskussioner med politiker. I våra undersökningar om domar i förvaltningsdomstolarna och i myndighetsutövningen i kommunerna.

I debatter nu inför valen till EU och riksdag märks det också – inget parti har hittills nämnt varken LSS eller FN-konventionen. Inget parti har nämnt den fattigdom som drabbar ”förtidspensionärer”, bara om ålderspensionärer som ju har det långt mycket bättre generellt.

Vi är många berörda som oroar oss om LSS framtid. Den nedrustning som skett har i huvudsak skett de senaste 5 åren (efter ett antal begravda statliga rapporter 2008) och det sker i allt snabbare takt.

Ansvariga politiker måste återta normeringsmakten! LSS måste återställas till den lag som en enhällig riksdag röstade igenom år 1993!

Reclaim LSS!