Vad är en fullmakt?

Fullmakt innebär rätt att företräda annan.

Den som lämnar fullmakt kallas fullmaktsgivare eller huvudman. Den som får fullmakt kallas oftast ombud eller fullmaktstagare. Rätten kan vara begränsad på olika sätt till exempel till visst område, till visst ärende eller till viss tid. Om fullmakten inte är tidsbegränsad gäller den tills den återkallas.

De rättshandlingar som fullmaktstagaren företar blir bindande för huvudmannen, med vissa undantag. Rättshandlingen gäller inte om fullmaktstagaren går utanför de gränser som anges i fullmakten (den så kallade behörigheten). I vissa fall gäller inte heller rättshandlingen om fullmaktstagaren håller sig inom fullmaktens gränser men bryter mot anvisningar från huvudmannen (den så kallade befogenheten).

En generalfullmakt är en obegränsad fullmakt, med andra ord en fullmakt utan inskränkningar. En generalfullmakt ger således befogenhet att vidta alla åtgärder som den som ställer ut fullmakten själv får göra. Motsatsen, en fullmakt som enbart ger rätt att vidta vissa åtgärder, kallas enkel fullmakt.

Fullmakt som alternativ till godmanskap

En person som på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat liknande förhållande behöver hjälp med att t.ex. förvalta sin egendom kan i många fall vara berättigad att få God man. En förutsättning är emellertid att det verkligen finns ett behov. Behovsprövningens utgång är beroende av om det finns andra, mindre ingripande metoder för att komma till rätta med behoven. Rätten skall beakta, om inte den enskildes rättsliga eller ekonomiska angelägenheter kan bli tillfredsställande skötta t.ex. genom bank, advokat, anhörig eller vän. Givetvis fordras då normalt en fullmakt.

Om en hjälpbehövande vuxen förstår sin situation men inte klarar av (eller behöver hjälp med) att genomföra de uppgifter han eller hon har föresatt sig, kan utfärdande av fullmakter vara en utväg. Fullmakter är således ett alternativ till att godmanskap.

 Skillnader mellan ett fullmaktsförfarande och ett godmanskap

En fullmakt är en privaträttslig handling och kan utfärdas utan inblandning från myndigheter. Fullmakten kan omfatta det fullmaktsgivaren önskar och den kan återkallas om den missbrukas. Ett godmanskap innebär en myndighetstillsyn och kan endast utformas enligt vissa bestämda regler som är angivna i lag.

Vid ett godmanskap begränsas företrädarens möjlighet att handla för den enskildes räkning då vissa åtgärder kräver överförmyndarens samtycke. En fullmakt styrs helt av fullmaktsgivaren som själv kan bestämma vilka områden som ombudet skall få företräda fullmaktsgivaren. Utformningen på fullmakten blir helt avgörande för vilken rättshandlingsförmåga ombudet har gentemot fullmaktsgivaren. Det är därför av stor vikt att fundera kring vilken utformning fullmakten ska ha och vad man således är beredd att anförtro och någon annan person.

Både en fullmaktstagare och en god man ansvarar personligen gentemot uppdragsgivaren för hur deras uppdrag utförs och kan bli skyldig att ersätta skada som de orsakat genom att handla utanför sin behörighet. Att ett ombud sköter sitt uppdrag och handlar inom ramen av sitt uppdrag kan dock bara fullmaktsgivaren själv och eventuellt personer i dennes närhet övervaka. Vid ett godmanskap sker tillsynen av överförmyndaren. Överförmyndaren är dock ofta beroende av att socialtjänst, sjukvårdsinrättning, anhörig etc. slår larm i det fall en ställföreträdare missbrukar sitt uppdrag.

För personen som avser att hjälpa en enskild är det en avsevärd skillnad mellan att vara förordnad som god man eller att vara fullmaktstagare. Vid ett godmanskap föreligger generellt en redovisningsskyldighet till överförmyndaren, vilket innebär att huvudmannens samtliga tillgångar, inkomster, utgifter och skulder ska styrkas med underlag. Man är som god man skyldig att föra löpande räkenskaper och årligen komma in med en årsredovisning till överförmyndaren. Det finns som tidigare nämnts även ett flertal rättshandlingar som kräver överförmyndarens samtycke vilket medför att gode mannen måste ansöka till överförmyndaren innan han eller hon vidtar åtgärder i sitt uppdrag. Vid ett fullmaktsförfarande kan fullmaktsgivaren själv bestämma vilken rättshandlingar som ombudet får företa samt om ombudetskall redovisa för sitt uppdrag. Ett fullmaktsförfarande upplevs således av många som mindre byråkratiskt eftersom det är fullmaktsgivarens vilja som styr och inte bestämmelser i lag som vid ett godmanskap.

Ersättning till ombud kan bestämmas helt av fullmaktsgivaren medan överförmyndaren bestämmer ersättningen till gode mannen.

Läs även om God man och Förvaltare