Rädda istället för att skrämmas!

Vågorna i assistansdebatten går höga just nu. Med all rätta. Men det är också smärtsamt att på allvar ta in hur klimatet har hårdnat i Sverige. Det som var självklart för bara säg 15 år sedan tycks idag vara ett minne blott. Människors liv tas i praktiken ifrån dem av ett samhälle som varit känt som förespråkare för alla människors lika och höga värde. Det har varit så många människoöden som rullats upp i tidningar och TV så jag behöver inte påminna om dem. Det allra senaste var förfärande illa. Man undrar verkligen var det ska sluta. En återgång till institutionsboenden ter sig inte långt bort om inget görs. (För dem som inte vet något om detta rekommenderas Karl Grunewalds ”Omsorgsrevolutionen” till att börja med. Den går att beställa hos tidskriften Intra).

Mitt i den assistans-kris som pågår blir vår barn-, äldre- och jämställdhetsministers attityd alltmer tydlig. Istället för att inse allvaret så slår hon ifrån sig och försöker förringa det som just nu pågår i Sverige. Hon försöker gjuta olja på vågorna samtidigt som hon själv är ansvarig för den storm som just nu rasar. Vare sig hon medger det eller inte så är sanningen den att hon i början av året gav Försäkringskassan uppdraget att: ”bidra till att minska utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”. Hur hon i förra veckans debattinlägg i Svenska Dagbladet därför helt öppet kan påstå att det inte pågår nedskärningar inom assistansersättning utan att det istället är det motsatta är häpnadsväckande. Hon säger att ”det är fel att skrämma människor så att de tror att det pågår nedskärningar inom assistansersättning” (SvD debatt 13/10-16). Vem är det som skrämmer vem undrar jag?

Det är en akut kris som råder och när det uppstår kriser så ska man agera. Agera adekvat utifrån situationen. Om det brinner ska man släcka elden. Om en människa behöver räddas i eldsvådan så ska ambulans och brandkår agera. Jag hoppas för mitt liv att vår statsminister vid en eventuell nationell krissituation inte skulle agera liknande som Åsa Regnér. Då vore det nog ute med oss kan man nog tyvärr lugnt säga.

Det är Åsa Regnér som skrämmer människor och hon säger själv att det är fel. Det är bara hon som kan göra någonting åt situationen. Det är hon och regeringen som har makten och det är Försäkringskassan som verkställer den. Den som har makt måste lyssna på sina medborgare och agera adekvat. Det räcker inte att hänvisa till att man utreder frågan, vilket Åsa Regnér gör (se SvD 2/1016). De som drabbas av nedskärningar är personer som så uppenbart har stora behov, precis de som inte ska drabbas enligt ministern.

Det krävs handling NU. De som drabbas och de som riskerar att drabbas måste få hjälp NU, inte när utredningen är klar. Jag är så tacksam för att inte vårt brandförsvar sätter sig ned och utreder en pågående brand utan istället, utan undantag, skrider till verket och räddar och släcker bränder. Nu hoppas jag bara att vår minister gör likadant.

Även ur ett internationellt perspektiv är regeringen med Åsa Regnér ute på hal is angående sin hantering av personlig assistans. FN:s övervakningskommitté riktade kritik mot Sverige angående neddragningar inom personlig assistans för 2 år sedan. Istället för att ta till sig kritiken har man drivit sin kritiserade linje ännu längre. Givetvis kommer kritiken inte ha mildrats vid nästa översyn av övervakningskommittén om inga åtgärder vidtas av Sverige.