Vad saknas i LSS utredningens direktiv?

Varför pratar och debatterar vi inte om vad som saknas i LSS-utredningens direktiv i stället för bara fokusera på vad som är fel i texten?

När vi diskuterar ”LSS-utredningen” är det personlig assistans och assistansersättning från Försäkringskassan debatten till nästan 100 procent handlar om. Den grupp som då avses utgör bara 19 procent av alla med LSS-insatser! Vart tog de andra drygt 80 procenten vägen?

Varför debatteras inte situationen för de andra 9 insatserna i LSS, de som berör drygt 75 procent av alla i LSS-gruppen.

Jag har stridit för min sons rättigheter i 35 år och inte blev det lättare för att LSS infördes för drygt 20 år sedan. Som förälder är man van att få agera defensivt för att inte min ”besvärlighet” skall innebära försämringar för mitt barn. Vi tassar på för att vi måste, men gör det försiktigt.

Det startade under 2008 efter förra LSS-utredningen där det mesta lades i frysboxen (förutom vissa försämringar i assistansersättningen som infördes 2009 och 2011). Någonstans där började kriget och vi hamnade snart i skyttegravarna. Där vi i stället för att slåss hamnade i försvar. Det var där våra motståndare ville ha oss, för att vi då var ofarliga.

De bombarderade oss med falsk information som att antalet LSS-personer ökade lavinartat, att kostnaderna för LSS skenade, att kommunerna hade inte råd med LSS, att det fuskas med behoven etc. Det är ett grovt artilleri som vi har svårt att freda oss emot i skyttegravarna. Något understöd från Förvaltningsrätten som rättighetslagen utlovat kom inte, snarare hjälpte de vår motpart.

Vi måste våga lämna skyttegravarna och bli mer offensiva. Hävda med våra ”bössor” att LSS intentioner och mål gäller ännu! Brist på resurser, dvs. ekonomiska, personella, fysiska etc. är inget skäl för att LSS inte skall följas eller försämras. Det har RegeringsRätten (nu HFD) bekräftat i riktigt prejudicerande domar!

Vi skall strida till dess alla i LSS-gruppen uppnår ett liv som andra med goda levnadsvillkor. För att vinna långsiktigt måste vi ändra de attityder vi nu ser i samhället.  ”Går det?” – ” Ja det måste gå!”

När LSS infördes var det ingen politisk skilje-fråga. Av de två ansvariga socialministrarna var den förste Bengt från S och den andre Bengt från FP (numera L) som tog över. Lagen röstades igenom av en enig riksdag 1993. Och omsorg om de personer med stora funktionshinder som omfattas av lagen borde heller inte vara en politisk fråga utan en mänsklig fråga. Det finns numera en FN-konvention som bekräftar detta!

Om LSS nu bara handlar om pengar får vi inte ett mänskligare samhälle där alla människor har lika värde (enligt en annan FN-konvention). Vi får på sikt inte heller en allmän sjukvård som enligt HSL (Hälso-och sjukvårdslagen) prioriterar de med mest behov.

Naturligtvis finns det förändringar som behöver göras i LSS, för att nå målen och intentionerna i lagen. Dessa måste vi kämpa för!

Det gäller Rättshjälp till alla med LSS, precis som Handikapputredningen föreslog men som försvann i propositionen. Nu är vi flera som vill öka rättssäkerheten som finns i det skeva styrkeförhållandet mellan en enskild och kommun eller Försäkringskassan samt i Förvaltningsrätten

Det gäller också den ekonomiska situation gruppen har, som FUB beskrivet så tydlig i rapporten ”Fångad i fattigdom”. Förra LSS-utredningen nämnde också dålig ekonomi i sin slutrapport redan 2008! Men inget händer? LSS-gruppen måste inte bara ha lagen (!!) som i paragraf 19 utlovar ett förbehållsbelopp som ingen bryr sig om. Utan de vill ha ett förbehållsbelopp som är garanterat!

Den i propositionen och senare förtydligad i Socialstyrelsens ”Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS Stöd för rättstillämpning och handläggning” beskrivningen om hur en gruppbostad skall utformas behöver uppgraderas till att bli ”Föreskrifter och allmänna råd” för att tvinga trotsande kommuner att följa. Gruppbostad berör nära hälften av de som inte har personlig assistans. Vi måste stoppa upp den smyginstitutionalisering som nu pågår. Standarden och hyrorna måste bli bättre respektive lägre för att goda levnadsvillkor skall bli verklighet för de boende. Vi måste förmå våra kommuner att bygga mer, då brist råder i många kommuner. Brist innebär inte bara att valfrihet försvinner utan också att de mest utsatta med omedelbart behov av bostad måste acceptera en gruppbostad med för många boende, med dessutom en hyra som innebär livslång fattigdom.

Självklart skall LSS-utredningens syfte egentligen vara att följa upp att lagen fungerar enligt ursprungliga intentioner. Allt annat är inte seriöst. Ännu finns möjlighet till tilläggsdirektiv för utredningen Åsa Regner!

Social tagging: >

7 Responses to Vad saknas i LSS utredningens direktiv?

  1. Christer Pettersson skriver:

    LSS utredningen
    Den grupp som idag lever i gruppbostäder, finns det ingen anledning att man ska utreda, -annat än för ökade resurserna. Möjligen att man skulle strama åt den ”vidriga” auktioneringen av uppdraget att sköta verksamheten, det blir ju nya kockar vart tredje år, personalgrupper krymps och utvecklingen för våra medlemmar minskar.
    Fokusera uppdraget på personkrets 2 förvärvad hjärnskada hur man ska handskas med den. Den ökar ju väldigt kraftigt och genererar kostnader för hela LSS.
    Har man varit med från starten av LSS blir man mörkrädd över dagens direktiv.
    Jag har sett hur människor utvecklats efter “frisläppande” från de gamla institutionerna på ett fantastiskt sätt och det verkar som om alla partier utom regeringen värnar om den här målgruppen.
    Även om regeringen backar från direktiven försvinner det positiva och mest rimliga att ytterligare förbättra LSS vilket under alla förhållanden är nödvändigt. Det finns så många som har fått ett liv som går att leva med hjälp av dagens LSS assistans, men många vittnar om de otroligt hårda genomgångarna med försäkringskassan för att komma fram till ett riktigt beslut om stöd.
    Åtstramningarna drabbar inte bara den enskilde utan det berör hela familjer.
    Tycker att Anders W Jonsson och hans kollegor i centern hade ett bra slutord på sitt inlägg
    ”istället för en trippelstöt mot människor som behöver samhällets stöd allra mest borde regeringen lyssna på den massiva kritik som nu förs fram. Gör om och gör rätt.”

    Christer Pettersson

    • Harald skriver:

      Jag håller inte med om att boende i gruppbostäder inte bör utredas, då försämringarna gått fort och då speciellt i kommunal regi. Några anledningar att titta på detta:
      • På väg mot små institutioner. 2015 var 12 procent större än lagen numera tillåter som max antal boende
      • Helt galet påstår handläggare att bara för att du bor i gruppbostad har du inte rätt till en god vän (kontaktperson)
      • Antalet boende som på goda vetenskapliga grunder har rekommenderas vara 3-5 beroende på boendes funktionshinder, blir nu nästan alltid 6 eller fler
      • Personaltätheten har minskat så att egna aktiviteter inte blir av eller begränsas av några olagliga riktlinjer
      • Det kopplas ”satellit- bostäder” till en befintlig gruppbostad. Enligt IVO finns inte begreppet och de godkänner inte fler än max 6 boende, förutsatt att alla har goda levnadsvillkor
      • Mer än hälften av alla kommuner hade 2015 brist på LSS-bostäder och så har det varit i minst 10 år
      Ni som läser kan säkert tillföra denna lista mer punkter, så välkomna…..

  2. Christer Pettersson skriver:

    Du har rätt Harald. Ur det perspektiv du beskriver finns det all anledning att utreda LSS boende.
    Men som jag läser det känns oron stor över att det blir etter värre på alla plan när man ska krympa budgeten för LSS området

  3. Harald skriver:

    Kommunerna har sparat i många år på LSS. Nu försöker staten spara på sin del assistansersättningen. En större del kostnader för personlig assistans hamnar då hos kommunerna. De behöver då mer pengar i sina LSS budgetar annars drabbas de som har de andra insatserna av ännu mer besparingar.
    Att en del av assistansersättningen hamnar i administration och vinst hos assistansbolagen som vår minister sa i nyheterna i morse är ju ingen skillnad mot allt annat inom vård och omsorg som har privatiserats. En privat verksamhet har omkostnader och vill ha vinst. Att minimera vinsten finns ju ingen politisk enighet om. Jag skulle misstänka att de största ”läckagen” av skattemedel i välfärden rinner ut till vinster för privata läkare och vårdcentraler. Och hur är det med den privatiserade läkemedelshanteringen? Idag pratade inte vår minister om fusket i assistansersättningen vilket förhoppningsvis beror på att hon förstått att det snarare är mindre än i andra avdrags- och bidragssystem?
    Jag saknar den ”helikoptersyn” som en bra chef måste ha, hos ansvariga i regeringen och hos kommunchefer.

  4. Mai Eriksson skriver:

    Hur står det till i våra gruppbostäder vad gäller
    – väl utbildad personal med goda kunskaper om utvecklingsstörning, autism mm.
    men också kunskap i pedagogik, motivation, lågaffektivt bemötande mm. Vidare behövs
    kunskap om hur man tvättar, stryker, syr upp en gardin, sätter i en knapp eller städar.
    Att städa är en svår konst men oerhört viktig i en gruppbostad. Det behövs också
    grundläggande sjukvårdskunskap om hur man fixar ett sår, behandlar den som får
    influensa, kräks (kanonviktigt om den boende äter livsviktiga mediciner.) tar
    sockerprover, beställer tid hos allt från habiliteringen, vårdcentralen, färdtjänst mm.Vidare
    behöver personalen kunna laga mat så att den boende får en allsidig kost och inte blir
    över eller undernärd. Ibland behövs också kommunikationskunskaper tex tecken osv.
    – gruppbostäder belägna mitt i samhället om inte särskilda skäl kräver avskildhet. Idag
    placeras de ofta långt från centrum ( kanske stör de andra människor minst där?)
    – till sist undrar jag hur varierad fritidsdeltagande är egentligen.

  5. Margareta Magnusson skriver:

    Håller med om vikten av att översynen av LSS lagen skall gälla hela lagen och hur den fungerar och efterlevs. Det finns flera insatser som också måste uppmärkssammas.

    Det Mai skriver är en med verkligheten överensstämmande analys om vilka färdigheter, kunskap och kompetens som behövs för en väl fungerande gruppbostad. Mycket av ovanstående får vi föräldrar ta ansvar för och följa upp. Ovanstående brister finner vi både i verksamheter som drivs i kommunal- eller privat regi.
    -En regelbunden, allsidig uppföljning av gruppbostadens kvalitet efterlyses.

    -Att leva sitt liv som andra i samma ålder är en utopi för många av de boende i våra gruppbostäder. Några av orsakerna är personaltäthet, schemaläggning, okunskap om LSS lagen i personalgruppen men framförallt – pengabrist. I och med att förbehållsbeloppet tagits bort i många kommuner och de boendes omkostnader ökar, har de helt enkelt inte råd att leva ett liv som andra.

    -Smyginstitutionaliseringen är även något som måste uppmärksammas. Förutom att gruppbostäderna byggs för fler personer än som från början var avsett, så förekommer det att man i ett serviceboende smyger in personer som egentligen är berättigade till gruppbostad. Införandet av arbetskläder med verksamhetens logga på, i boenden och Daglig verksamhet talar sitt tydliga språk hur man från utförarhåll ser på sin verksamhet.

  6. Marit skriver:

    Hur skulle det vara att arbeta fram en förordning som styr all verksamhet inom LSS i landet, såsom skollagen och skolförordningen?

    Vi har ju LSS-lagstiftningen, men insatserna verkar ju vara hur olika som helst i landets alla kommuner. Tänker att det kunde vara mycket mera reglerat för att tillförsäkra att dom av oss som har rätt till insatser enligt LSS, erhåller det på ett kunnigt och tillfredställande sätt. T.ex hur boendena ska se ut. Att alla har aktiva genomförandeplaner, hur daglig verksamhet är organiserat m.m.
    Det kanske finns redan?

    Jag kan också tycka att det egentligen är konstigt att det behövs Gode Män för att bevaka att man får sina rättigheter…. Det är liksom att sanktionera att kommunerna/huvudmän kan brista i att utföra sina lagstadgade åtaganden.

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: