Plånboken styr mänskliga rättigheter

Nu är det bråttom att rädda LSS – Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. All personlig assistans behöver förstatligas. Försämringar inom assistans och övriga insatser i LSS går hand i hand.

Jag har senaste dagarna läst om tre mindre kommuner som har överskridit sin budget med flera miljoner kronor. Varför? LSS. Detta är olyckliga uttalanden att kommuninvånare hela tiden får en bild av att LSS stjäl hela kakan. En snedvriden bild där en liten grupp människor blir utpekad som mycket kostsam.

Vi ska aldrig nedlåta oss till att spela ut grupper mot varandra. Det har redan finansministern gjort i sitt uttalande att ställa flyktingmottagandet mot personlig assistans.

Samtidigt som lagen har urholkats så har inte Sverige haft några nya reformer eller visioner för personer med funktionsnedsättning.

Om den enskilde hade haft rättshjälp när lagen kom 1994, hade det sett annorlunda ut idag?

Nu gör regeringen brandkårsutryckningar för att lappa och laga lagen som jurister har hackat sönder. Små barn med stora behov erbjuds boende i stället för personlig assistans. Nästa steg blir att föräldrar på BB erbjuds att lämna bort sina barn som inte passar i mallen ”normalt” för att gå hem och skaffa nya.

Framlidne reformatören Karl Grunewalds vision ”från idiot till medborgare” har också gått i graven. Nu är det plånboken som styr mänskliga rättigheter. Det blir billigare att samla alla under ett och samma tak med en liten personalstyrka. Det vi förr kallade för institutioner.

Sverige för en hård och omänsklig politik mot en liten grupp människor. Men än finns det hopp om att bygga upp ett förtroendekapital igen.

• Att utse en funktionsrättsminister som under en period får arbeta generellt med frågor som berör personer med funktionsnedsättning. I nära samarbete med funktionsrättsrörelsen.
• Att förstatliga all personlig assistans.
• Att återupprätta lagens intentioner och dess ursprung med tillägg rättshjälp för den enskilde.

En insats i LSS får aldrig förstärkas på bekostnad av de andra insatserna i lagen. En stark rörelse bygger på solidaritetstänk. Där alla ska vara med.

Det är bråttom!

Yvonne Malmgren, före detta handläggare för LSS och generella handikappfrågor

Social tagging: >

10 Responses to Plånboken styr mänskliga rättigheter

  1. Tomas Gotthardsson skriver:

    Så här uttalade sig en cheftjänsteman i Sydöstran 20190111.
    – Som tjänsteman och sakkunnig tycker jag att debatten i media varit onyanserad och orsakat onödig oro hos våra brukare. Kostnadsökningen måste dock stanna av. För att vår unika välfärdsreform, LSS, ska kunna försvaras i framtiden är det absolut nödvändigt att se över reformen och göra de förändringar som behövs. Kostnaderna skenar och det är inte försvarbart i längden att en så liten grupp personer får så mycket resurser. Jag och mina LSS-handläggare ser med spänd förväntan fram emot att ta del av utredningen, säger..NN..(Avdelningschef för LSS handläggarna i Karlskrona kommun i ett mail till tidningen.)
    Varken förvaltningschefen eller nämnden har vidtagit några åtgärder mot avdelningschefen.

    • Harald skriver:

      Som tjänsteman och ansvarig för LSS beslut ska han naturligtvis inte uttala sig om kostnader för LSS offentligt! Det finns inget i LSS-lagen som tar upp kostnader utan tvärtom säger HFD i ett par tidiga domar att resursbrist inte är skäl till avslag på en LSS-ansökan, utan handläggaren ska bara se till individens individuella behov att de uppfylls.

      Tyvärr är detta nog inget enskilt problem. Professionalism är en bristvara i många kommuners LSS-verksamheter.

      Jag kan tycka som du att han är olämplig på sin tjänst. Och ansvaret ligger hos nämnden.

  2. Yvonne Malmgren skriver:

    Thomas, tack för din kommentar!
    Jag blir ledsen och upprörd.
    Den som ytterst ansvarar (nämnden) för en verksamhet ansvarar också för att personalen inom verksamheten inte diskriminerar någon.
    Jag tycker att denna chef med detta uttalande i media diskriminerat/kränkt en grupp människor som står i beroendeställning till samhällets stöd och service.
    Och jag instämmer fullt med Haralds sista mening.

  3. Lars-Åke Berglund skriver:

    Jag har svårt att förstå kritiken mot tjänstemannen. Han säger ju bara det uppenbart riktiga, dvs att man måste få grepp om kostnaderna om denna fantastiska reform ska kunna räddas. Kostnadsökningen sedan starten har ju varit exempellös. På en politisk nivå kan man ju inte heller blunda för att ”grupp står mot grupp”. Samhällets resurser är inte oändliga så en ökning i en post måste motsvaras av en minskning i en annan. Budgeten måste gå ihop. Det är väl oundvikligt att flyktinginvandringen kommer upp i den diskussionen eftersom svenska folket aldrig har ”godkänt” den kostnaden (för att vi aldrig fick reda på hur stor den var) och den utgiftsposten är väsentligt större än hela LSS.

  4. Håkan Mukka Gävle skriver:

    Man häpnar när man ser vad en avd chef i Karlskrona uttalar sig om en försvarslös grupp, man tror det är fejk men är inte så fallet så är det skrämmande, jag trodde inte att dom var så inkompetenta i Karlskrona

  5. Yvonne Malmgren skriver:

    Ett förtydligande i mitt gästinlägg.
    När jag förespråkar att förstatliga ansvaret för all personlig assistans blir många orolig för att försäkringskassan ska var den enda myndigheten.
    Sverige kanske behöver ett ”nytänk” och behöver fundera i nya banor.
    Jag tänker på en myndighet som en gång i tiden hade tillsynsutövande och som sitter på en gedigen kunskapsbank som Sverige slösa bort.
    I nuläget är det en myndighet som har moderniserat för att följa utvecklingen i dessa frågor och skriver rapporter. ” Men kan inte ha som mycket tyckande”. Den myndigheten värnar fortfarande om människor med funktionsnedsättningar.
    I nuläget ingår det inte för myndigheten att dra egna slutsatser över det som pågår i Sverige. Jag tycker att det är ett slöseri med resurser över en myndighet som besitter på en dyrbar kompetens.Myndigheten hade tidigare ett uppdrag som tillsynsmyndighet. SOCIALSTYRELSEN.

  6. Yvonne Malmgren skriver:

    Det är varje politikers och chefers plikt att aldrig peka ut en grupp som syndabockar. Det leder alltid till fördomar och priset är diskriminering. Det har vi tidigare sett i historien när grupper har blivit utpekade som mindre värda.
    Demokratin bygger på människors lika värde. Att peka ut en grupp som kostsam för att få leva ett liv som andra i samhället är en värdegrund som inte hör hemma i det demokratiska samhället.

  7. Yvonne Malmgren skriver:

    Jag har engagerat mig mer i LSS de sista åren. Kände mig lite ringrostig så jag dammade av gamla handikappvetenskapspärmar från högskola/universitet har också sneglat på Haralds LSS-skola. Följt debatten.
    Det var inget nytt för mig att personer utsätts för diskriminering inom olika livsområden. Däremot skrämmer det mig att utanförskapet växer i samhället. Vi ställer olika gruppers behov mot varandra. För varje dag ökar utsattheten för denna grupp genom olyckliga uttalande. När vi får höra nog många gånger om en sak så blir det en sanning.
    Att en grupp ska pekas ut som kostsam och bära ensamt ansvar för ett underskott i budgeten eller en överskriden budget. Då är vi lång ifrån människors lika värde.

  8. Helena skriver:

    Tack Yvonne för ett bra inlägg. Att den lilla grupp personer som utgör LSS målgrupp ständigt refereras till som kostnadsbörda gör något med människors tankar kring målgruppens värde.

  9. Yvonne Malmgren skriver:

    Tack Helena,
    Denna grupp är redan diskriminerad inom olika livsområden såsom ekonomi, tillgänglighet, arbete med mera. Sista årens uttalande från politiker och chefer har spätt på drevet.
    Vi får fortsätta så frön till våra folkvalda. Det är bråttom!

Lämna ett svar

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: