Har ansvariga myndigheter redan glömt varför LSS finns?

När jag läser vår ministers direktiv för nya LSS-utredningen och lyssnar på henne i debatter,  samt läser hennes debattartiklar i media – så kan jag inte annat som förälder och företrädare för person/er som på grund av sina omfattande funktionsnedsättningar omfattas av LSS än att bli allvarligt oroad!

Har hon och hennes stab redan glömt varför lagen tillkom? Det är visserligen nu drygt 20 år sedan, men det måste ändå vara departementets ansvar att känna till detta?

Som en liten påminnelse kommer här valda stycken ur LSS-propositionen 1992/93-159 från dåvarande ministern:

Människor med handikapp har i alltför liten grad fått del i Sveriges välståndsutveckling. Många med funktionshinder saknar tillträde till arbetsmarknaden. Levnadsvillkoren för familjer med barn med handikapp är ofta svåra. Handikapputredningen har också dokumenterat bristfälliga förhållanden när det gäller svårt funktionshindrades möjligheter att bestämma över sin egen situation och påverka utformningen av service och stödinsatser. Speciellt svåra förhållanden gäller för människor med allvarliga funktionsstörningar. Familjemas situation är ofta hårt ansträngd. Varannan familj med ett gravt funktionshindrat barn får t.ex. nästan aldrig sova genom en hel natt.

Den svenska ekonomin går för närvarande igenom en av sina svåraste perioder. Då sätts vår förmåga till solidaritet och inlevelse på speciellt hårda prov. Ibland förs den fördelningspolitiska debatten som om de flesta svenskar skulle vara ”svaga”. Det riskerar dränka kraven på angelägna förbättringar för dem som har det allra svårast. Det är sällan som de starkaste organisationerna företräder de mest utsatta människorna. Enligt min mening är det angeläget att vi även i svåra tider kan finna utrymme för förbättringar för de mest utsatta till vilka människor med grava funktionshinder hör.

Som jag nyss påpekade har människor med allvarliga funktionshinder sämre livsvillkor än de flesta andra. Deras livsvillkor måste alltid jämföras med villkoren för dem som inte är handikappade. Det är också motivet för att nu genomföra en lag om individinriktade rättigheter. Familjerna skall inte behöva kämpa för det som borde vara en självklarhet. De skall inte vara prisgivna åt vad de uppfattar som myndigheters godtycke.

Familjer och människor med funktionshinder skall inte behöva känna sig utlämnade åt beslut från myndigheter och handläggare.

De offentliga åtgärderna måste vara inriktade på att människor med funktionshinder eller familjer med ett funktionshindrat barn skall kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Båda föräldrarna skall, om de vill, kunna ha kvar sitt förvärvsarbete, skall ha samma möjligheter som andra familjer att ha kvar sina vänner och odla sina intressen utanför hemmet. Strävan skall vara att människor med funktionshinder – precis som andra medborgare – skall ges möjligheter att få en god utbildning, ha ett förvärvsarbete, ha en trygg och värdig bostad, delta i olika kultur och fritidsaktiviteter. Målet för handikappolitiken är att uppnå full delaktighet och jämlikhet.

Jag delar handikapprörelsens uppfattning att funktionsnedsättningar skall betraktas som en av flera naturliga och oundvikliga variationer hos en befolkning. Mångfalden och människors funktionsnedsättningar finns alltid att räkna med. Denna vetskap skall vara en utgångspunkt för välfärdspolitiken. Alla människor måste få chans att leva ett gott liv. Handikappolitiken måste präglas av flexibilitet och inriktas på att skapa möjligheter.

Målet för verksamheten enligt den nya Lagem bör vara att människor med omfattande funktionshinder skall kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människors som möjligt och i gemenskap med andra människor. Insatserna skall vara så utformade att de stärker den enskildes möjlighet att leva ett självständigt och oberoende liv och att delta aktivt i samhällslivet.

Det övergripande syftet med de särskilda insatserna enligt den nya lagen bör vara att åstadkomma så järnlika villkor som möjligt mellan människor med omfattande funktionshinder och andra människor.

I själva lagen uttrycks det i 5, 6 och 7 §§  :

Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

Verksamheten enligt denna lag skall vara av god kvalitet och bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter. Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.

Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

Jag har vid ett flertal tillfällen hävdat att vi har en bra lag, LSS, numera kompletterad med ”FN Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning”. Felet ligger hos de som numera uttyder och (miss-)tolkar den utan att ha just denna bakgrundskunskap från propositionen och 1989 års Handikapputredning. Om man inte bryr sig om dessa styrdokument så blir ju tolkningen subjektiv, hur just jag tolkar en text! Jämför gärna med hur olika personer tolkar samma skönlitterära text.

När jag nu läser i direktiven ”Syftet med uppdraget är att skapa en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling av insatsen personlig assistans och att få till stånd mer ändamålsenliga insatser i LSS” så förstår jag inte?

Målet med översynen av hur LSS fungerar kan inte vara att spara pengar? Målet med översynen måste väl vara att se till att lagen fungerar, på det sätt som uttrycks väldigt tydligt och bra i propositionen, för de personer som den är tänkt att ge ett liv som alla andra trots omfattande funktionshinder!

Mitt hopp står till dig Désirée Pethrus!

Social tagging:

2 Responses to Har ansvariga myndigheter redan glömt varför LSS finns?

  1. anneli lindholm skriver:

    Jättebra skrivet….i synnerhet sista stycket

    Jag är med i en grupp på facebook som skapat ett forum med namnet Tack Vare Assistansen. Här skriver familjer och enskilda om vilka möjligheter assistansen ger till brukarna/familjerna. Ofta handlar det om helt alldagliga saker, som alla ska kunna få uppleva. Det som skrivs skall också gärna mejlas till våra politiker. Det är viktigt att vi som har ett språk står upp för dem som inget har.
    Med din artikel slog du verkligen ”huvudet på spiken”

  2. Monica Hedberg skriver:

    Håller med ”huvudet på spiken. Drygar gjorts en utredning som visar att anhörig i genomsnitt gör minst en halvtid i arbete till myndigheter m.m och minst 14 procent av lönen går till olika utlägg räkna på det när ni tittar över kostnaderna gällande LSS

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: