Rättshjälp i LSS-mål nu!

Idag är det inte möjligt att få rättshjälp för att driva ett LSS-mål i domstol, men redan i förarbetena till LSS föreslogs en sådan möjlighet. Och trots att remissinstanserna ställde sig övervägande positiva till detta förslag förverkligades det aldrig. Nu har många år gått sedan LSS såg dagen ljus och det är därför slående hur träffsäker länsstyrelsen i Östergötland var i sitt remissvar redan i början av 90-talet. De skrev nämligen så här: ”Länsstyrelsen i Östergötland tillstyrker utredningens förslag och pekar på erfarenheter av att kommunala handläggare snarare hänvisar till lokala riktlinjer och ekonomiska ramar än lagregler”. Man skulle kunna tro att de hade facit i hand.

Redan 2007 släppte dåvarande Länsstyrelserna rapporten ”Riktlinjer – till hjälp eller stjälp”. Den tog upp det faktum att kommuner hade börjat använda sig av interna riktlinjer vid sin tillämpning av LSS, som innebar inskränkningar av rättigheterna i LSS. Hösten 2013 sände Kalla Fakta inslaget om juridiska konsulter som reser land och rike runt för att utbilda LSS-handläggare i LSS med syftet att spara in pengar. Socialstyrelsen kom i sin rapport från 2015 fram till att det fortfarande förekommer begränsande riktlinjer hos kommunerna.

Medan kommunerna har blivit allt mer juridiskt slipade och uppfinningsrika i sin iver och tror sig spara in pengar, står den enskilde fortfarande oftast själv mot dessa myndighetskolosser, när ett LSS-ärende ska prövas i domstol. Det är inte lätt att försöka hitta rätt i detta landskap av lagar, riktlinjer, praxis etc. Det är inte rimligt att man som förälder eller enskild måste vara ett proffs på hur man ska uttrycka sig korrekt för att eventuellt få rätt, men som situationen som ser ut är man så illa tvungen att vara det. Den enda skillnaden är de individer som har personlig assistans eller assistansersättning och har turen att ha tillgång till juridisk kompetens genom sin assistansanordnare, men det borde inte vara så att man bara kan få experthjälp när det gäller en viss insats enligt LSS. Det finns faktiskt 9 andra insatser. Denna möjlighet borde komma alla till del.

Åsa Regnér sade i Agenda 5 juni att företag (läs assistansanordnare) har starka incitament för att driva upp antalet assistanstimmar. Med detta sagt kan man därför med fog undra om det bara är av rent ekonomiska skäl det står så här i de nya LSS-direktiven om utredarens uppdrag: ”Analysera på vilket sätt det offentliga skulle kunna bistå personer som ansöker om personlig assistans eller ersättning för sådan med oberoende rättsligt stöd i syfte att göra personerna mindre beroende eller helt oberoende av anordnarna. I detta sammanhang ska även utredaren undersöka vilka möjligheter det finns att juridiskt begränsa anordnares inflytande vid ansökningar om assistans”. Det ser ut som om regeringen öppnar upp för någon form av juridiskt stöd, men om skälet bara är att dra ned på timmar är man ju fullkomligt ute och cyklar. Skälet till att ge juridiskt stöd måste bottna i att den enskilde i dubbel bemärkelse befinner sig i ett underläge gentemot Försäkringskassan i det här fallet. Dels som privatperson i förhållande till en myndighet, dels som en person som per definition är i behov av stöd.

Det Försäkringskassan eller kommunen ägnar sig åt när ett ärende prövas enligt LSS är myndighetsutövning. Det finns inga tvivel kring vem i sammanhanget som har makten; Försäkringskassan och kommunen. Den enskilde är alltid i underläge. Genom att anlita ett ombud med expertkunskaper kan denna maktobalans bli mindre tydlig och den enskilde får på så sätt ökade möjligheter att göra sin röst hörd och få rätt, men den enskilde är likväl i underläge.

Skälet mot att införa rättshjälp är den processrättsliga principen som kallas officialprincipen och kommer till uttryck i 8 § förvaltningsprocesslagen. Det står att ”Rätten ska se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver”. Förvaltningsdomstolen har alltså en skyldighet att verka för att målen blir ordentligt utredda. Regeln i sig är otydlig och det är oklart hur långt den här skyldigheten sträcker sig. I teorin vilar det emellertid en mindre börda på den enskilde i förvaltningsmål jämfört med i civilmål och man tänker sig att den enskilde ska få det den har rätt till. I praktiken är det helt annorlunda. Bördan för den enskilde har blivit tyngre och tyngre.

Tanken är god; att domstolen ska vara behjälplig och att denna hjälp är god nog. Men när nu hela handläggningen av LSS från början till slut har blivit alltmer juridisk och målet många gånger är att spara in och dra in insatser är inte den s k officialprincipen till särskilt stor hjälp. Då behövs expertstöd för att kunna stå upp för de rättigheter som är inskrivna i 9 § LSS.

Det är dags nu – inför rättshjälp för alla insatser i 9 § LSS!