”Det är bara…”

När kommunens ansvariga vill visa sin makt över den enskilde och deras anhöriga blir frasen ofta ”Det är bara att..osv,” Gör jag en lite snällare tolkning är det som i Alfonssagan ”Jag skall bara …” en dålig ursäkt.

I Alfonssagan kan man skratta tillsammans, men tyvärr är det inte lika enkelt när det handlar om en viktig LSS-insats eller om som nu senast en kraftigt höjd hyra i gruppbostaden där frasen lyder ”Det är bara att söka bostadstillägg”.

Möjligen kan man där skylla på de ansvarigas okunskap(!) om reglerna för bostadstillägg, med hyrestak på 5 tusen kronor och förmögenshetstak på 100 tusen kronor. Dvs. att hyreshöjningen i LSS-bostäder för de allra flesta får betalas med egna pengar!

Vi har nu i vår uppdaterade rapport ”Fångad i fattigdom” och i SR:s program ”Plånboken” visat att den höga hyran i gruppbostäder för personer som bor i storstadsområden innebär att de boende hamnar under existensminimum och måste få stöd. Stöd av föräldrar (och sedan syskon!) så länge de klarar av detta. Annars blir det kommunens försörjningsstöd (socialbidrag) resten av livet.

Visst kan det lösas med att kommunerna inte tar ut marknadshyra utan följer självkostnadsprincipen eller/och att man inte tar ut extra hyra för gemensamhetsytor eller/och att man slutligen inför KBH (kommunalt bostadstillägg för handikappade)!

Lika självklart är att problemen inte finns för alla med LSS. Kanske inte för de som bor i egen lägenhet med stöd eller assistans, de som bor i äldre gruppbostäder med lägre hyra eller de som bor i delar av vårt land där hyran är rimlig jämfört med inkomsten av aktivitets- och sjukersättning, som ju är lika över hela landet. Men jag ser att ”storstadsområdena” blir fler och kanske inte bara de som vi direkt förknippar med ordet.

Så lösningen är snarare som jag skrev i mitt inlägg ”Onödig fattigdom” för två år sedan då rapporten ”Fångad i fattigdom” presenterades att det är ändringar som staten måste göra:

I lagen om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar finns något som kallats ”Enkelt avhjälpta hinder” och som skall åtgärdats direkt/skyndsamt. Vi tänker därför föreslå 2 sådana åtgärder för att snabbt förbättra ekonomin för personer som omfattas av LSS.

Enkelt avhjälpt hinder nr 1

Då höga hyror är största orsaken till underskottet för personer som bor i gruppbostad:

  • Det statliga bostadstillägget höjs genom att dess tak anpassas till dagens verkliga hyror på olika orter i Sverige.
  • Förmögenhetsbegreppet likställs med det som står i allmänna självdeklarationen (slut med konfiskering av blygsamma besparingar/arv)

Enkelt avhjälp hinder nr 2

  • Våra LSS förtidspensionärer betalar samma skatt som ålderspensionärer (ger nära 8 000 kronor mer i nettoinkomst)

Dessa åtgärder kära politiker kan ni göra redan till nästa år om viljan finns!

Nu upprepar Elisabeth detta två år senare i sitt brev till våra 3 ministrar som är inblandade.

Vi kan väl då konstatera att direkt/skyndsamt betyder något annat för våra ministrar? Extra irriterande är att de genomfört eller föreslagit liknande åtgärder för ålderspensionärer! Jag kan bara se det som ren diskriminering av personer med så stora funktionsnedsättningar att de tillhör LSS!

Självklart har våra ansvariga politiker inte tänkt den tanken. För dem är det rent röstfiske i den stora gruppen ålderspensionärer.

Så jag avslutar som jag brukar: Antalet personer med LSS är liten, men en grupp som samhället lovat extra stöd för att kompensera för funktionsnedsättningar. Men som samma samhälle gång på gång glömmer bort!

 

 

 

 

 

Social tagging: >

2 Responses to ”Det är bara…”

  1. Sven-Peter Sörensson skriver:

    Den privatekonomiska situationen
    för personer med sjukersättning tillsvidare
     
     
    Personer med sjukersättning tillsvidare som inte har arbetat tidigare har rätt till 8 900 kr per månad i sjukersättning före skatt. Med ett skatteavdrag enl skattetabell 33 med 2 073, vilket är 824 kr mer än den som kan arbeta betalar i skatt, så har den funktionsnedsatte 6 827 kr i månaden att leva på .
     
    Den som tidigare har haft att arbete har rätt till en ersättning som är 64 % av en tänkt lön före skatt maximalt 17 800 kr, även denna grupp diskrimineras av att betala den högre skatten. Den som har en inkomstrelaterad sjukersättning på 16 000 i månaden tvingas betala 1279 kr mer i skatt per månad än den som har en arbetsförmåga och där med lön med samma belopp.
     
    Härutöver kan den som har sjukersättning tillsvidare ansöka om om bostadstillägg.
    Det är då 90 % av hyran upp till 5 000 kr maximalt 4 650 kr i månaden
     
    Maxhyran på 5 000 kr har legat på denna nivå sedan åtminstone år 2000 ( enl telefonkontakt med försäkringskassan)
     
    Om vi då tittar på utvecklingen av hyrorna SCB :
    Ny månadshyra per lägenhet året efter undersökningsåret :
     
    2004
    2005
    2006
    2007
    2008
    2009
    2010
    2011
    2012
    2013
    2014
    00 Riket
     
    2 rum och kök
    3 973
    4 080
    4 150
    4 200
    4 340
    4 542
    4 623
    4 749
    4 907
    5 008
    5 148
    0035 Kommuner med > 75000 inv samt Stor-Stockholm och Stor-Göteborg
     2 rum och kök
    4 178
    4 282
    4 361
    4 421
    4 547
    4 764
    4 857
    5 014
    5 174
    5 297
    5 444
     
    Detta ger vid handen att normalhyrorna gått genom taket för bostadstillägget och det har gått fort.
    Detta leder till att funktionsnedsatta tvingas flytta från sina lägenheter för att bli ärenden hos socialförvaltningarna och hemlösa. Bostadsbristen kommer att bli än större de närmaste åren med en utveckling som kan leda till en ännu sämre levnadsstandard för personer med funktionsnedsättning än vad som redan i dag är fallet. Den ökade inkomsten efter skatt som större delen befolkningen upplevt under åren 2008-2014 har inte omfattat denna grupp.
     
    Det är inte den funktionsnedsatte som sagt jag vill inte ha ett arbete utan det är samhället som säger: ”Det bästa för dig och samhället är om du står utanför arbetsmarknaden”. Det är en konsekvens av ett välfärdstänkande som fungerade under det sena 1900 talet och som i dag verkar exkluderande för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden där arbetskraften av arbetsgivarna förväntas ha en homogen och hög funktionalitetsgrad även på arbeten som inte nödvändigtvis kräver det. Man ser inte personer med även relativt lindriga funktionsnedsättningar som en naturlig del av arbetskraften.
     
    I stället ses det som naturligt att dessa individer försörjs av samhället genom sjukersättning tillsvidare. ( tidigare benämnd förtidspension)
     
     Det innebär att personer med funktionsnedsättning inte erbjuds arbeten efter individens förutsättningar. Vi hoppas att det inte är ett uttryck för samhällets syn på personer med funktionsnedsättningar. Talet om människors lika värde tenderar att bara bli tomt snack när det kommer till villkoren för personer med funktionsnedsättningar och sjuka i Sverige i dag.
     
    Sverige har ratificerat FN s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning
    delaktighet och jämlikhet 2008
    I dessa finner vi bland annat :
    Regel 8. Ekonomisk och social trygghet

    Staterna är ansvariga för att människor med funktionsnedsättning har social trygghet och tillräckliga inkomster.

    1. Staterna bör garantera att människor med funktionsnedsättning får tillräckligt stort ekonomiskt stöd, om de tillfälligt har förlorat sin inkomst, om de har fått den reducerad eller om de inte har någon möjlighet alls att ha ett arbete och om detta är en följd av en funktionsnedsättning eller faktorer som beror på en funktionsnedsättning. Staterna bör se till att de kostnader som dessa människor och deras familjer ofta får till följd av en funktionsnedsättning beaktas när stöd beräknas.

    2. Stater som har ett socialt trygghetssystem, socialförsäkring eller annan social välfärd och stater som håller på att utveckla sådant system för hela befolkningen, bör se till att dessa system inte utesluter eller diskriminerar människor med funktionsnedsättning.

    3. Staterna bör också se till att människor som vårdar en person med funktionsnedsättning får ekonomiskt stöd och social trygghet.

    4. System för social trygghet bör innehålla åtgärder som bidrar till att människor med funktionsnedsättning återfår sin förmåga att själva tjäna sitt uppehälle. Sådana system bör sörja för och bidra till att organisera, utveckla och finansiera yrkesutbildning. De bör också innefatta arbetsförmedling.

    5. Handlingsprogram för social trygghet bör också motivera människor med funktionsnedsättning att söka arbete så att de på så vis får eller får tillbaka möjligheten till egen inkomst.

    6. Människor med funktionsnedsättning bör få behålla ett ekonomiskt stöd så länge som deras funktionsnedsättning finns kvar. Stödet skall dock inte avhålla dem från att söka arbete. Det bör inte minskas eller dras in förrän den som får det har uppnått tillräcklig och trygg inkomst.

    7. Stater, vars socialförsäkring i stor utsträckning ombesörjs av den privata sektorn, bör uppmuntra kommuner, frivilligorganisationer och familjer att utveckla hjälp till självhjälp och motivera till arbete eller arbetsrelaterad verksamhet för människor med funktionsnedsättning.
     
    Ytterligare läsning : Fångad i fattigdom rapport från FUB med förord av Bengt Westerberg. http://www.fub.se/sites/www.fub.se/files/bilagor/fangad_i_fattigdom_-_rapport.pdf
     
    Ovanstående hämtat från en motion som insänds till Socialdemokraterna lokalt .
     
    Det mest alvarliga i detta är att om pensionerna eller sjukersättningen  går upp så får inte de som har ersättningen ut någon höjning i plånboken eftersom försäkringskassan automatisk sänker bostadstillägget.
      
    Ett motiv med denna ovilja att låta samhällets svaga få bo kvar i sina bostäder kan vara att få rotation på bostäder, vilket hade fungerat om det funnits lediga bostäder i det billigare segmentet.  Men så som bostadsmarknaden ser ut så kommer många av dessa personer att hamna i hemlöshet eller på instruktioner. 
     
    Varför är det ok att betala nästan hur mycket som helst för att låta flyktingar få tak över huvudet men inte låta personer som bott här hela livet få ett tryggt boende på ålderns höst eller om de kastas ut från arbetsmarknaden tfa sjukdom eller funktionsnedsättning.
     
    Oviljan att indexera bostadstilägget är ett bevis på att politiken inte inser bostadsbristen och eller medvetet låter äldre och funktionsnedsatta förlora sina bostäder för att minska bostadsbristen bland nyinflyttade.

    • Harald skriver:

      Hej Sven-Peter,
      En föredömlig presentation av problemet med de ökade kostnaderna i smålägenheter.
      Dock är det extra illa för gruppbostäder:
      Byggpriserna har ökat med ca 70 % under 2000-talet. Markpriserna ännu mer, dubblat till tredubblats. Vanlig inflation stannar under samma period på knappt 20 %. Detta har påverkat hyrorna i alla bostäder men kanske Gruppbostäder mest.
       En gruppbostad kräver mer mark per kvm boyta per definition
       En gruppbostad har per definition mer personal och därmed mer personalyta
       En gruppbostad skall per definition ha gemensamma sociala ytor, dels för att de som bor där ofta har problem just med umgänge och behöver träna hemma, dels för att möjligheter till egna externa fritidsaktiviteter begränsas av för lite personal.
       En gruppbostad måste alltid vara handikappanpassad enligt byggnormer

      Enligt LSS lagen skall den enskilde dock inte ha merkostnader pga. sina funktionsnedsättningar!
      Just detta tydliga budskap i lagen struntar kommunerna i när de sätter hyror på gruppbostäder. I stället letar de alla kryphål för att kunna ta så hög hyra som möjligt.
       De tar ”marknadspris´” på sin ofta gratis egna mark!
       De tar utan eftertanke betalt för handikappanpassningen av bostaden!
       De tar numera genom märklig tolkning av lagtexten ofta bra betalt för gemensamhetsytor, till och med för vissa personalutrymmen!

      Jag har försökt ta reda på vad handikappanpassning och tillägg för gemensamhetsutrymmen är i kronor per månad i snitt. För ett nybyggt hus med särskilt boende för äldre redovisar min kommun tillägget 1500 kr för gemensamhetsytor och 600 kronor för handiakappanpassning. I ett äldreboende är gemensamhetsytan något med så jag tror att den i en LSS gruppbostad är mellan 500 – 1000 kronor. I Stockholm är kostnaden för gemsamhetsutrymmen ca 10 % tillägg på hyran,
      Vad markriset innebär i högre kostnad än normallägenhet har jag inte hittat. Någon kanske vet?

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: