Integration javisst – men på samhällets villkor!

 

Det har blivit ett mycket fokus på kostnader av integration i media. Även de seriösa som jag läser och ser. Just nu handlar det om integration av utlandsfödda. Men det smittar av sig också på en annan grupp, nämligen de funktionshindrade. De skall också integreras i samhället, men alltmer blir det på samhällets villkor! Det får inte kosta för mycket. Vi närande kan inte försörja så många tärande för då blir skatterna för höga. Alla bör vara självförsörjande. Arbetslinjen gäller – inte bidragslinjen.

Vi ser det i den debatt som just nu sker inom funktionshinderpolitiken. Till nästan 100 procent handlar den om arbetsmarknaden. De som inte platsar, vilket ju är flertalet som omfattas av LSS, glöms bort och många blir därmed dömda till livslång fattigdom.

Vart tog solidariteten vägen? Den som för drygt 20 år sedan gav oss den fantastiska lagen LSS!

Så här skrev ansvarig minister i propositionen till LSS:

”Som jag nyss påpekade har människor med allvarliga funktionshinder sämre livsvillkor än de flesta andra. Deras livsvillkor måste alltid jämföras med villkoren för dem som inte är handikappade. Det är också motivet för att nu genomföra en lag om individinriktade rättigheter. Familjerna skall inte behöva kämpa för det som borde vara en självklarhet. De skall inte vara prisgivna åt vad de uppfattar som myndigheters godtycke.”

”Den humanistiska människosynen innebär att människan alltid är att betrakta som en individ med ett värde i sig. Ingen människa är mer värd än någon annan. En ovillkorlig rätt till respekt för människovärdet förändras inte av grad eller art av funktionsnedsättning. Den människa som har ett svårt handikapp får aldrig betraktas som ”föremål för åtgärder”, utan skall ses som en individ med rättigheter.”

Så här skriver ministern om varför det behövs en rättighetslagstiftning:

”Människor med omfattande funktionshinder saknar ofta mycket av det som är självklart för andra människor i det dagliga livet. Bl.a. Handikapputredningen har konstaterat att det kvarstår betydande klyftor på olika områden mellan människor med funktionshinder och andra människor. Det har t.ex. visat sig att socialtjänstens och hälso-och sjukvårdens insatser inte alltid räcker till för att skapa levnadsförhållanden som är jämförbara med andra människors.”

”De allra flesta personer som har omfattande funktionshinder har ett kontinuerligt behov av individuellt anpassade lösningar för att den dagliga livsföringen skall fungera tillfredsställande. Både funktionshindret i sig och omständigheterna i övrigt leder ofta till att de har svårt att utan särskilt stöd hävda sina intressen gentemot offentliga organ. Samhällsutvecklingen med ramlagstiftning och decentralisering av besluts- och ansvarsfunktioner kan göra det än svårare för dem att hävda sina behov. Jag anser därför att svårt funktionshindrades rättigheter i fråga om stöd och service i det dagliga livet bör regleras i en särskild lag.”

Detta skrevs innan LSS infördes! Om ni läser noga så kan ni kanske liksom jag fundera över hur samma text skulle skrivas idag? Hur mycket har egentligen ändras i livsvillkoren? Är de idag lika om man jämför funktionshindrades med de utan funktionshinder? Har behovet av ständig kamp för självklara rättigheter övertagits av erbjudande från samhället? Har funktionshindrade samma värde som andra dvs. som lagen skulle försäkra ett liv som alla andra? Har de funktionshindrade oavsett funktionshinder eller bostadsort samma rättigheter? Är rättsäkerheten i domstolarna anpassad mot att som man skrev ovan ”Både funktionshindret i sig och omständigheterna i övrigt leder ofta till att de har svårt att utan särskilt stöd hävda sina intressen gentemot offentliga organ”?

Ni som är frekventa läsare på denna sajt vet svaren på frågorna ovan!

 

Social tagging: >

5 Responses to Integration javisst – men på samhällets villkor!

  1. Eva-Mari skriver:

    Kan sammanfattas till våra politiker med en mening! ”Mycket snack – men lite verkstad”

  2. Margaretha Gutner skriver:

    Tack Harald och Emanuel för alla fantastiska inlägg ni skriver. Jag läser alla inlägg men har inte kommenterat era inlägg tidigare. Ni gör en otroligt viktig insats genom att skriva om LSS.

  3. majbritt Lind skriver:

    JA, drömmen och LSS- målen att bli jämnställd och leva som ”som andra” är fortfarande en dröm. När Lagen togs var det en ENIG Riksdag som tog den. Alla partier även Ny Demokrati ansåg att så ska det vara i vårt land. Alla är lika värda att Leva ett Gott liv. Ingen kunde då ens drömma om att Juristerna skulle ta över och bedöma om vad Det Goda livet ska få innebära för den enskilde.
    Intresset för våra medlemmar är lågt. Alliansen kom fram till i sin valanalys att de inte hade någon förnyad politik. Hur Högt ska vi ropa för att den lomhörde ska höra????? De kan inte klaga på att vi inte hört av oss på olika sätt. Nu finns det i vissa partiers förnyelse med frågor som berör vår grupp. Börja ett parti så brukar de övriga ta efter.

  4. Ulrika Lindgren skriver:

    Tack Harald för Din oförtröttliga kamp./Ulrika Lindgren

  5. Stig Olsson skriver:

    Det är en utmärkt text du klippt in och jag önskar att den var daterad idag, men så är det ju tyvärr inte.

    I stället läser jag i artikel efther artikel att ansvariga politiker väljer att enbart försöka skuldbelägga oss med sitt jävla skitsnack om hur mycket vi kostar, men ingen av dessa s k sakkunniga har ens orkat ta reda på alla siffror.

    Hade dom gjort det skulle de både se och förstå att LSS är ett mycket billigare initiativ än de uppdelade smålösningar man hade före LSS.

    Jag tycker det skulle vara intressant om vi inom funkisrörelsen plötsligt skulle börja lobba för att hela samhället skulle byggas om så att i s f små trappsteg skulle vi kräva att de var minst 150 cm höga.

    Gissa vilket ramaskri DET skulle skapa, men vår motiverings skulle då vara den att det är ju så vår vardag ser ut och eftersom politikerna pratar om att vi alla ska vara likvärdiga är det väl inte mer än rätt att vi skapar ett samhälle där ingen tar sig fram, i konsekvensens namn 😉

    Nä, jag är så sjukt trött på att alltid kallas för tärande och värdelös, bara för att samhället inte gjorts tillgängligt för mig.

    Ska jag behöva straffas hela livet ut pga att samhället dömde mig och mina olycksbröder till att bli offer för en pervers forskning??? FY FAAN!

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: