Det är inte ett okänt problem att LSS-handläggarna tvingas ta beslut under ekonomisk press samt att de ofta har en orimligt stor arbetsbörda. Följden blir undermåliga utredningar och avslag trots behov.
Jag har i genomgångar av domar ibland förvånats av hur socialnämnder ger avslag på sökt stöd. I vissa fall har jag inte kunnat se någon rationell anledning att neka den enskilde stöd som exempelvis kontaktperson. Lagstiftningen är tydlig att stöd ska ges om behov finns och i fallet med kontaktperson så är det svårt att se att kommunen vinner något på att spara in på denna insats. Snarare tvärtom, indragen eller utebliven kontaktperson skapar endast oro som riskerar vidare problematik. Därför funderar jag över vad som driver en socialnämnd till avslag och vidare förhandling i förvaltningsrätterna när behovet uppenbart finns.
Är det okunskap hos handläggarna? I vissa fall är det nog så enkelt. Men i huvudsak är handläggarna personer med en högskoleutbildning inom det sociala området och borde kunna handlägga ärenden professionellt. Jag tror nog att den huvudsakliga förklaringen till icke rationella avslag kan hittas inbyggt i organisationen. Att organisationen har ett övergripande mål om att begränsa utbudet av stöd som går ut över handläggarnas handlingsutrymme. Det kan handla om uttalade eller outtalade direktiv om att inte bevilja stöd, oavsett behovet. Chefer som får arbeta pressade av en orealistisk budget i förhållande till efterfrågan och behovet av stöd.
Denna deprofessionalisering av socialarbetare, varav LSS-handläggare kan räknas in, är ett generellt problem för samhället. Det borde vara fullkomligt självklart att en handläggare inte ska behöva lämna ifrån sig en undermålig utredning och avslag på grund av ekonomiska skäl. En handläggare måste alltid få göra en professionell bedömning. Jämför med en läkare som inte får sätta diagnos för att det inte finns några ekomiska möjligheter att behandla sjukdomen. Hur skulle samhällets förtroende för vården påverkas då?
LSS-handläggarna måste stärkas, eller i varje fall ges möjlighet att göra utredningar utifrån sin professionella kunskap. De bör rimligtvis också bli fler då de har en tung arbetsbelastning och måste utföra flera utredningar samtidigt vilket inte underlättar kvalitativa utredningar. Vi måste som samhälle kunna ha en kår av socialarbetare som inte tvingas göra utredningar som inte håller måttet. Om det finns ekonomiska eller andra motiv till att neka stöd bör det framgå med tydlighet. Medborgarnas förtroende för socialtjänsten kommer annars i onödan bli lågt.
Social tagging: LSS
Håller inte med dig fullt ut då det gäller kontaktperson. Min erfarenhet av avslagsbesluten är att det är svårt att få fram kontaktpersoner som passar de olika personerna. Då ger man istället ett avslag och en rekommendation till den sökande att överklaga.
Det är lättare att göra en insats för att skaffa fler kontaktpersoner om det finns ett vitesföreläggande för ej verkställda beslut.
I övrigt håller jag med dig att utredningarna kunde bli mycket bättre.
Kennerth Björn