Om ni tror att jag menar ett visst nöjesprogram – så är det precis tvärtom. Det handlar om något mer skrämmande.
I förra veckan skrev fem debattörer med egna erfarenheter en debattartikel i Dagens Samhälle, ”Föraktet mot oss funktionshindrade växer”. En bra artikel, men som gör mig orolig.
De skriver bland annat:
Folkhemsbyggaren Erlander menade att ett samhälle kan bedömas utifrån hur det behandlar sina mest utsatta. Vi funktionshindrade hör till dem, vi har alltid varit nära att kastas ur livbåten i tider av samhällelig oro. Synen på funktionshinder hänger ihop med de idéströmningar som färgar övrig samhällsdebatt. Trots att Sverige går bra sprider sig ett generellt svaghetsförakt där utsatta grupper blir syndabockar för både reella problem och grundlösa hotbilder. Vi med funktionshinder översköljs av en våg av misstro, det är en backlash efter tidigare reformistiska framsteg som fört oss närmare ett liv som andras.
Vi med funktionshinder ser tydligt hur lagar och praktiker som ska garantera våra mänskliga rättigheter urholkas. Vi ser byråkratins behov gå före våra. Vissa av oss kämpar för våra liv, andra för att inte bara överleva, utan också leva. Vi ser våra vänner vanvårdas och tyna bort, ser hur de lagar som skulle förhindra det negligeras. Människor nekas den hjälp som krävs för att kunna ta sig ur sängen, kommunicera, sköta hygien, få i sig föda och vätska, gå på toaletten, andas. Många har inte kraft eller resurser för att överklaga beslut. De får inte rättshjälp, och riskerar att förlora sin sjukersättning om de driver sina rättigheter politiskt. Om alla vi fick en röst skulle vi ha en massiv ”metoo”-rörelse om samhällets övergrepp. De här vittnesmålen måste fram. Vi är många som drabbas av avhumaniseringen.
Jag har inte tänk i de banorna som skribenterna framför, utan mer sett den allt sämre följsamheten av lagen som ren okunskap. För inte kan väl våra ansvariga politiker tycka att några av deras mest utsatta medborgare inte ska få den omsorg de behöver? Kanske har skribenterna rätt att de handlar om synen på personer som inte är närande utan bara tärande? Som om personer med svåra funktionsnedsättningar har sig själv att skylla.
Knappast det som var målet med LSS – att några behöver mer för att få lika – att även svårt funktionshindrade ska ha rätt till ett gott liv som alla vi andra.
Det handlar inte bara om assistansersättningen utan lika mycket om de övriga kommunala LSS-insatserna, som boende, daglig verksamhet, ledsagarservice, avlösarservice och korttidsvisstelse. Alla dessa insatser nedmonteras långsamt i de nu allt öppnare besparingar av LSS som görs i våra kommuner. Tyvärr diskuteras detta för lite och någon verklig uppföljning görs inte och någon rättshjälp finns inte att få. Jag hör precis som skribenterna i DS vittnesmål från medlemmar i FUB hur beslut som löpt många år sägs upp utan att några egentliga förändringar har skett. Att nya ansökningar regelbundet avslås med hänvisning till en praxis som inte finns.
Naturligtvis är det lagvidrigt – men våra ansvariga politiker blundar, för att det sparar pengar? Har man verkligen glömt alla FN-konventioner om allas lika värde? Vill man verkligen ta ifrån några av sina svagaste medborgare deras lagstadgade rätt?
Var är våra rättrådiga politiker med genuin medmänsklighet? Har inte ens ett smakprov på verkligheten som den visades i Uppdrag Granskning 31 oktober väckt upp även dem? Inte ska vi tillbaka till den gamla omvårdnaden på stora institutioner som Karl Grunevald avskaffade!
Reclaim LSS!
Social tagging: LSS > Politik > Rättigheter
Tyvärr, tyvärr tror jag den negativa utvecklingen primärt beror på en allt sämre människosyn. Det slår stenhårt mot personer som ”kostar pengar”.
Vi ser även denna negativa syn i det eviga tjatet om ”arbetslinjen vs bidragslinjen” och hetsjakten på sjukskrivna. Är ju svårare än någonsin att bli sjukskriven.
En uppenbar brist på kunskap som Harald pratar tror jag förklaras av primärt två saker:
1) Usel förståelse om hur våra livsvillkor ser ut.
2) En allt sunkigare människosyn där personer som ”kostar pengar” ses som en belastning.
Det går alltså ”hand i hand. Än humanistisk människosyn skapar ett engagemang hos ansvariga personer och då skaffar man sig kunskap också.
Ja det är allt bra sorgligt.
Jag kan tyvärr inte längre dela någon vurm för den sk folkhemsbyggaren Tage Elander han var ju den som lät personer i sin närmaste omgivning skriva på så Vipeholms tandläkar expriment kunde ta fart och han var dessutom samtida med sin partikollega Arthur Engberg.Vad Arthur Engberg sa ska jag inte dra här för det är allt för svårt att höra för många.Men är man intresserad kan man ju läsa boken Det gick obemärkt förbi författare Ingrid Hedström. Regeringen som suttit i 4 år har kört ett moralhazard upplägg för att komma åt reformens pengar.Se KALLA FAKTA PROGRAMMET JANUARI 2018.redaktionen redogör på ett utmärkt sätt hur detta har gått till.Man har behövt pengar till hastigt uppkomna skenade kostnaderna i samhället och det var den här gruppen man offrade. Att det sedan förhalas har ett enda syfte man mjölkar reformen på pengar till annat. Nu börjar övriga partier enas möjligen får vi se att det utskottsinitiativ som lades av Pia Steensland Kd i socialutskottet bära frukt snart .Det har bordlagts i väntan på beredning. Detta lades för ca 1 mån sedan.I detta verkar alla vilja enas om en återställelse av assistansen och reformen.LSS utredningen avisas av samtliga som icke användbar.Ögon har riktats tack vare UG redaktionen på missförhållanden inom olika boenden och vad ja förstår så planeras uppföljning av programmet.Jag tror den här skutan håller på att vända och skall göra allt vad jag kam för att så skall ske.Jobbade för funktionshinderrörelsen inför valet för att belysa vad som hänt.Kommer vara med vid manifestationen 3 dec. i Stockholm på Norrmalmstorg .Beträffande Karl Grunevald så var han mer en kille i min smak.Ha det bra Harald vi kämpar vidare.Mvh Annika Eriksson Sinclair
Tycker ni att det känns som ett tryggt och stabilt Sverige för dagen, när vi ser den lekstuga som pågår i regeringsbildningen. Kan bara konstatera att Fub på något sätt måste kunna stärka sina positioner. ”Knivarna måste slipas.” Tror inte att egoismen i vårt land har varit större än den är idag. Partier som vill stänga portarna och minska bidrag etc vinner folkets röster. hur det än blir får vi alla som på något sätt är berörda kämpa på för en bättre liv för alla som är LSS beroende.