Vi får regelbundet i media höra om och läsa om, att privatiseringar av tjänster inom vård, omsorg, socialtjänst, skola mm. har havererat i både vanvård av människor och av skattepengar. Orsaken är att ideologi fått vara allenarådande ledstjärna, förnuftet har inte fått vara med!
”Samhällstjänster skall utsättas för konkurrens!” är mantrat.
Tanken är i sig inte fel, men det kräver noggrann analys, riktiga målbeskrivningar, detaljerade upphandlingsunderlag med både insyn- och uppföljningssystem samt god ämneskunskap av upphandlingsansvarig. Och naturligtvis verkligt kännbara sanktioner vid brister hos leverantören.
Eftersom det är samhällstjänster skall alla vara välkomna. Företag skall varken kunna ”plocka russinen ur kakan” eller välja bort ”Svarte Petter”. Kvalitet skall vara styrande inte (bara) pengar. Då gäller det att kunna definiera ”vad är kvalité”. Om upphandlaren inte lyckas med detta havererar teoretiskt goda reformer som LOV redan från början.
Alla marknader med ”lättförtjänta vinster” drar till sig lycksökare! När dessa ohämmat får ta för sig kommer pendeln att slå tillbaka till en gammal ideologi. Historien säger dock, för vi som var med, att även den gamla ideologin borde avskräcka oss. Kommunerna har inte (med få undantag) varit någon bra arbetsgivare för skola, äldreomsorg eller funktionshinderomsorg typ LSS (som ligger mig närmast hjärtat).
LSS – En fantastisk frihetslag har på 20 år slarvats bort i kommunala nedprioriteringar. Så att de nu är uppenbart att kommunerna inte uppfyller lagens intentioner. Samtidigt är jag orolig för vad ”konkurrensutsättning” via LOV eller LOU i praktiken innebär. Vi kan ju se vad som hänt kring insatsen personlig assistans!
Dagens medborgare, inkluderande de som har funktionshinder, vill ha riktig och inte påhittad valfrihet. Det ställer stora krav på upphandlingen. Medborgare kan nog tänka sig att betala något mer för bättre kvalité.
Det intressanta från andra branscher är väl också att kvalité lönar sig även ekonomiskt på lång sikt!
Social tagging: LSS > Politik
Kan standarder vara ett sätt att säkra kvaliteten inom LSS?
Inom SIS, Sveriges Standardiseringsinstitut pågår för närvarande ett intensivt arbete med att utveckla en standard för ”Kvalitet i vård och omsorg för äldre med omfattande behov i ordinärt och särskilt boende”, SIS/TK 572/573. Arbetet sker på uppdrag av socialdepartementet med 55 olika företag och organisationer som aktiva deltagare.
Standarden som bygger på kvalitetsområdena i HSL och SOL, strukturerar och konkretiserar innehållet i nationella regler, riktlinjer, vägledningar, kunskapsstöd och liknande dokument av normerande karaktär som tagits fram av myndigheter. Dessa dokument bygger i sin tur på vetenskap, beprövad erfarenhet och evidensbaserad praktik.
FUB deltar i detta arbete bl.a. för att bevaka kvaliteten i vård och omsorg för äldre personer med utvecklingsstörning. För närvarande kommer standarden dock endast innehålla ett generellt avsnitt om LSS frågorna.
För oss från FUB som deltar i detta arbete blir det alltmer uppenbart att det skulle behövas ett motsvarande arbete inom ”Kvalitet i stöd, vård och omsorg för personer inom LSS” då omfattande alla åldersgrupper och personkretsar.
Genom redan pågående arbete i SIS/TK 572/573 finns det till stor del både struktur och krav att utgå ifrån för att bedöma eventuella likheter eller skillnader när det gäller kvalitetsområdena i HSL och SOL i förhållande till LSS.
Nej bokhyllor, köksskåp, spisstorlekar går bra att standardisera men inte omsorg. Vad som är bra för en är mindre bra för en annan. Redan nu är det illa nog med de riktlinjer och den likställighet som man öppet eller i smyg använder sig av i kommuner.
En kvalitetsstandard kan används som upphandlingsunderlag. Detta medför att båda parterna har en gemensam och tydlig bild av vad som förväntas. En kvalitetsstandard kan också användas för att systematiskt utvärdera om verksamheten nått upp till de uppsatta kraven.
En kvalitetsstandard ger också goda möjligheter den enskilde att möta myndigheter och utförare i gemensam dialog om önskad och utförd kvalitet.
LSS är en superindividuell lag, så varken allmänna riktlinjer eller allmänna kvalitetsstandarder passar särskilt bra.
Det glöms alltför ofta bort i diskussionerna i kommunerna liksom i Förvaltningsrätterna.
Men i lagen och i förarbeten finns mycket skrivet om kvalité om man ger sig tid att läsa.
”Den enskilde skall genom de särskilda insatserna i LSS tillförsäkras goda levnadsvillkor (7 §) och verksamheten ska vara av god kvalitet (6 §). Goda levnadsvillkor kan ses som ett övergripande begrepp som anger kvalitet och nivå på de särskilda insatserna.
De särskilda insatserna skall förebygga, minska följderna av och kompensera för funktionshinder. De skall vara samordnade och utformade så att de stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv och kunna delta aktivt i samhällslivet. Insatserna måste grundas på de behov och önskemål som den enskilde tycker är angelägna för att kunna leva så självständigt och oberoende som möjligt. Behov och önskemål om stöd och service varierar dock från person till person, precis som en och samma person kan ha olika behov och önskemål i olika skeden i livet.
För att ge ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall det enligt LSS finnas den personal som behövs (6 §). Personalen skall vidare ha den utbildning och erfarenhet som krävs för varje specifik uppgift.”
Goda levnadsvillkor är alltså det övergripande kvalitetsbegreppet för insatser enligt LSS. Men även andra kvalitetskriterier kan urskiljas ur lagtext och förarbeten, vilka skall ligga till grund för alla insatser inom lagens verksamhetsområde.
Dessa kriterier är respekt för den enskildes rätt till självbestämmande, inflytande, integritet och delaktighet samt helhetssyn, kontinuitet och tillgänglighet.
jag anser att vi ska inte gå till baka på 60 70 talet vi är alla mäniskor vi fick lag på lss den får ej röras kommunerna som hjort fel ska stå för det