LSS måste förtydligas gällande avgift – hyra för bostad!
Bestämmelsen i 19 § LSS talar om avgift när det i själva verket är hyra som hyresgäster i LSS bostäder betalar för sin bostad. Det misstaget har fått mycket allvarliga ekonomiska konsekvenser för många personer med utvecklingsstörning. Avgiftsbestämmelsen är otidsenlig när det gäller benämningen av boendekostnaden och LSS kan inte längre garantera den enskilde tillräckliga medel för sina personliga behov. Konflikten mellan LSS och hyreslagen har resulterat i att den funktionshinderpolitiska principen om inga merkostnader till följd av funktionshinder inte längre respekteras.
Så här står det i LSS 19 § Skäliga avgifter för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter får tas ut av dem som har hel allmän ålderspension, hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken eller annan inkomst av motsvarande storlek, enligt de grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader. Kommunen ska se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov. Lag (2010:480).
Detta står om merkostnader i propositionen till LSS: En viktig handikappolitisk princip är att människor inte skall ha merkostnader på grund av funktionshinder. Det är enligt min mening angeläget att omfattande stödbehov på grund av funktionshinder inte medför en lägre levnadsstandard än den som gäller för personer som inte har motsvarande behov. Utgångspunkten bör därför vara att stöd och service som ges enligt den nya lagen skall vara avgiftsfri.
Detta om merkostnader måste naturligtvis gälla även bostad!
De gemensamma utrymmena i gruppbostaden fyller en mycket viktig funktion som en social arena som är tillgänglig för alla som bor i gruppbostaden. Här ska de boende kunna umgås med varandra och äta gemensamma måltider om de så önskar. Möjligheten till lättillgängligt och spontant umgänge och gemenskap motverkar den isolering som annars lätt kan uppstå på grund av den nedsatta initiativförmåga som är vanlig hos personer med utvecklingsstörning. Dvs. det är en del omsorgen och inte en någon ”lyx”.
LSS och hyreslagen
Det har trots detta visat sig att det gemensamma utrymmet får av hyresvärden beaktas vid hyressättning som hyresgrundande förmåner med stöd av hyreslagen, också när det handlar om LSS-bostäder!
Även Regeringsrätten har gjort en anmärkningsvärd laglighetsprövning enligt kommunallagen, vilket vi anser är en felaktig tolkning av förarbetena. Regeringsrätten (numera HFD) har bedömt att kommunen har rätt (men naturligtvis inte skyldighet) att ta ut en kostnad för gemensamhetsutrymmena i en gruppbostad!
Rättsutvecklingen är en katastrof ur flera aspekter men särskilt när det gäller rättighetslagens ursprungliga syfte med 19 § och ytterst för den enskildes ekonomi.
FUB:s och flera underrätters tolkning av förarbetena till LSS har varit att den enskildes behov av personal och omvårdnad samt tillgång till gemensamma utrymmen inte ska medföra någon extra kostnad. Den funktionshinderpolitiska principen om att den enskilde inte ska merkostnader på grund av sitt funktionshinder ligger till grund för detta och ska värnas. Vilket också framhålls i förarbetena till LSS:
”Avgiften bör avse den enskildes privata bostad. Den enskilde bör däremot inte ha kostnader för gemensamma utrymmen och personalutrymmen. De senare bör betraktas som del av den service och omvårdnad som ska ges i anslutning till bostaden.”
2010 kom ett prejudicerande domslut enligt hyreslagstiftningen från Svea Hovrätt (5996-08). Det började med att hyresnämnden i Stockholm i mars 2009 avgjorde en tvist om hyran i en gruppbostad enligt LSS (beslut 2009-03-13). Bostaden bestod av fem lägenheter med tillgång till gemensamhetsutrymmen.
Kommunen yrkade på att rätten för hyresgästerna att få disponera de gemensamma utrymmena skall få debiteras som hyra. Hyresgästerna bestred höjningen och menade att den rätten alltid hade ingått i hyran.
Hyresnämnden sa att bestämmelserna om bruksvärdeshyra i jordabalken ska tillämpas när man bedömer vad som är skälig hyra. Med bruksvärde avses vad en lägenhet med hänsyn till beskaffenhet och förmåner samt övriga faktorer kan anses vara värd i förhållande till likvärdiga lägenheter på orten, sett från hyresgästens synpunkt.
Vid en sammantagen bedömning fann hyresnämnden att en hyra som innebär s.k. normhyra enligt SABO-modellen får anses skälig. Då ingår också ett skäligt tillägg för tillgång till gemensamma utrymmen. I det aktuella fallet tvingades kommunen minska hyran med 410–453 kr per månad för dem som klagat. Kommunen överklagade därför beslutet till Svea Hovrätt som avslog överklagandet (beslut 2010-01-11). Beslutet kan inte överklagas då Svea Hovrätt är den högsta instansen för dessa beslut.
En del personer som bor i gruppbostad betalar en mycket hög hyra, så hög att pengarna inte räcker till för andra nödvändiga utgifter. De tvingas begära ekonomiskt stöd av kommunen eller av anhöriga.
Den som anser att hyran är för hög kan be kommunen att ompröva hyran och hänvisa till domen från Svea Hovrätt (5996-08). Vid en sådan bedömning bör hänsyn tas till i vilken utsträckning som gemensamhetsutrymmena även utnyttjas av personal. Är man inte nöjd med svaret kan man klaga hos den hyresnämnd man tillhör. Nämndens beslut kan inom tre veckor överklagas hos Svea Hovrätt.
Samtidigt känns det orimligt att LSS personer även skall tvingas till ännu fler domstolsförhandlingar bara för att avgift pga. misstag blev hyra! Det är en märklig tolkning av HFD med tanke på de övergripande intentionerna i LSS!
Rimliga krav för att uppfylla intentionerna i LSS lagen:
- Ingen tilläggshyra för gemensamhetsutrymmen i gruppbostäder speciellt inte då de också är omsorgs och personalutrymmen
- Hyra skall räknas som kommunal avgift i Förbehållskalkylen som det ursprungligen var tänkt i LSS enligt 19 §. Alla skall ha mins 5523 kronor (förbehållsbelopp 2013) kvar av sin inkomst efter att nettohyra dragits ifrån.
- Taket för hyra i FK bostadstilläggssystem för funktionshindrade skall tas bort. Ersätts av max-yta per person för att korrigera för olikheter i hyresnivåer i Sverige och avsaknad av möjligheter att välja bostad.
- Förbehållsbelopp får inte innebära att FK kan ändra sitt bostadstillägg med hänvisning till SFB – måste ändras i lagen
- FK skall sluta konfiskera besparingar. FK skall i sin kalkyl räkna inkomst på samma sätt som i Självdeklarationen ( och numera i alla andra bidragssystem) – inte göra märkliga egna tillägg av ”fiktiv” extra inkomst av kapital
Ja jag håller med detta som du skriver nu då.
För er som kanske läser och tycker att hyran är alltid hög i alla bostäder, behövs kanske ett förtydligande.
Hyran för de som bor i gruppbostad LSS är ofta större än sjukersättningen (inkomsten). Du har inga pengar kvar som i förbehållskalkylen anses nödvändiga. Först får du se till att äta upp all din eventuella förmögenhet och sedan blir det socialhjälp (försörjningsstöd). För resten av ditt liv – livslång fattigdom.
Detta vet ansvariga politiker och försökringskassan – men man struntar i att göra något åt detta. Tvärtom använder man domstol för att neka bostadstillägg i enlighet med SFB (Socialförsäkringsbalken) om kommunen vill subventionera hyran som i ”förbehållsbeloppet”.
Dvs. i vissa fall är det viktigt att allt sker precis enligt lagen – men i andra fall kan man strunta i den. Och som vanligt är förloraren personen som ”redan ligger ner”.
Regering och riksdag får sluta med att säga att vi har ett bra socialt skyddsnät för funktionshindrade – det finns stora hål i nätet. Som man dessutom vet om!