Vinstintresse inom LSS

 

Det är nog bäst att jag börjar med att förtydliga att på reclaimLSS är vi inte partipolitiska. När vi skriver om det som kan uppfattas som partipolitik, så är det för att det för oss är intressepolitik. Vi värnar om intressen som är viktiga för ”vår grupp” (personer med funktionshinder som omfattas av LSS).

Vissa ämnen är snudd på tabu att skriva om. I vår intressesfär är det om vinstintressen i vård och omsorg samt om privatiseringen av LSS verksamheter.

Jag blev därför oerhört glad över en längre artikel i senaste numret av tidskriften INTRA. Där skriver Hans Hallerfors om utvecklingen från anstalter till dagens privata LSS verksamheter. En mycket kritisk artikel, men samtidigt väldigt bra nyanserad utan direkta påhopp av politiker eller företag.

Några citat från artikeln för att göra er nyfikna att läsa hela i INTRA:

Om intressepolitik som misslyckats:

”Allteftersom utvecklingen fortskridit har vi försökt påtala det orimliga i att göra välfärdsinrättningar och sköra människors hem och livsmiljö till handelsvaror.”

Om att majoriteten körs över:

”Inte heller har det hjälpt att alla opinionsundersökningar visat att en stor majoritet av svenska folket inte vill ha in vinstintressen i vård, skola och omsorg.”

Om varför man lyckades 1993 men inte idag:

”Från anstalter i statens och landstingens regi till egna bostäder, boende med personlig assistans eller boende i gruppbostäder ute i samhället. Det starka samhället hade, med en kraftfull, drivande statsapparat, lyckats med denna omvandling!

Hade de lokala politiska företrädarna haft samma makt som idag hade man knappast klarat av det. Inte heller hade det gått att genomföra denna omvandling om de privata aktörerna haft samma politiska och ekonomiska påverkansresurser som idag.”

Om sveket från de ansvariga:

”Det sorgliga är att när stödet till personer med funktionsnedsättningar lämnat anstalternas torftiga miljö och sedan inlemmats i kommunernas verksamheter så sker ingen kunskapsutveckling alls.”

Om kommunernas bristande intresse:

”Utbildningssatsningarna på personalen försvann, intresset från kommunerna var ljumt och plötsligt dök det upp en massa välklädda konsulter som hade noll intresse av det som var medborgarnas uppdrag till oss – att vi skulle bedriva en ansvarsfull verksamhet som såg till att de personer som hade haft oturen att födas med en funktionsnedsättning fick ett bra liv.”

Om att lönsamhet blir drivkraften:

”Assistansfirmorna och resursstarka föräldrar blir allt skickligare på att förhandla fram bättre stöd i form av personlig assistans, ofta med hjälp av juridisk expertis. För handläggarna är det svårt att avgöra vad som är fullt berättigade krav som ska göra det möjligt för barnet att leva ett liv som andra, och vad som är överkrav som förbättrar assistansfirmornas lönsamhet.”

Varför bråka?

”Det kan sticka i ögonen med dessa stora penningsummor som samhället skänker bort till riskkapitalbolagen och som tackar genom att själva smita från beskattning. Sett från den enskilde brukarens synvinkel spelar det naturligtvis ingen roll vem som ”äger” den gruppbostad där han eller hon bor. Så varför bråka? Många kommuner har under en längre tid låtit besparingarna urholka kvaliteten i boendet. När sedan verksamheterna tas över av privata firmor kan det till och med upplevas som en lättnad, både av anhöriga och av personal. Beslutsgångarna blir kortare och personalen känner att någon bryr sig. Men de förhoppningar man kanske haft om en förbättrad kvalitet blir det sällan något av. Kvalitet i boende och daglig verksamhet stavas personaltäthet och personalkompetens och sådana förbättringar kostar pengar. Och ökade kostnader minskar vinsten.”

Om att skapa motsättningar som inte borde finnas:

”Gradvis har man också lyckats skapa bilden av att samhället är fienden. Att, om man har skickliga jurister på sin sida och själv kan sina rättigheter, så kan man besegra fienden (Försäkringskassans och kommunens handläggare) och få de resurser man har rätt till (och kanske t o m lite mer).”

Om att personalen får det sämre:

”För personalen handlar det om att veta sin plats. När vinstmaximeringen blir målet finns inga utrymmen för förbättringar. Firmorna har till och med lyckats få Kommunal att gå med på ett jouravtal som gör det möjligt att tvinga personalen att tillbringa tid långt utöver normal arbetstid på arbetsplatsen. Bara genom den försämringen av avtalet drar firmorna in massor av pengar eftersom kommunernas schabloner räknas på de egna kostnaderna med dyrare jouravtal.”

Avslutningen av artikeln tycker jag är lysande. Det är verkligen huvudet på spiken utan att politisera:

”Tills vi törs erkänna att vinstintressets intåg i LSS-verksamheterna inte blev bra för någon utom för ett fåtal som egentligen aldrig haft något intresse av denna verksamhet. Och dem behöver vi ju faktiskt inte bry oss om.”

 Tack Hans!

Länk till artikeln: http://www.tidskriftenintra.se/resources/pdf/LSSvinst.pdf

 

Social tagging: >

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: