Våra söner och döttrar har blivit handelsvaror i assistansbolag!

Konkurrensen om funktionshindrades gunst är hård bland företag som erbjuder personlig assistans!

SR Kaliber och UR har granskat assistansbolagens marknadsföringsmetoder.

De ser assistansbolag som efterforskar kontaktuppgifter till personer med funktionshinder och som erbjuder gratisresor och andra välkomstgåvor. Det vanligaste är dock att bolagen lockar med erbjudandet om gratis juridisk hjälp. Den senare har ju visat sig vara värdefull i våra studier av domar i Förvaltningsrätterna.

Att erbjuda brukarna gåvorna behöver inte vara olagligt men branchorganisationen Vårdföretagarna anser att det är oetiskt. En brukare som intervjuas i Kaliber tyckte att det vara lockande med en välkomstgåva för en person som har dålig ekonomi.

Det finns ungefär 16 000 assistansberättigade. Det betyder att de får hjälp av en personlig assistent för sina grundläggande behov. Försäkringskassan räknar ut hur många timmar per dygn du har behov av assistans och du får sedan en summa pengar att köpa assistans. Som assistansberättigad har du tre olika alternativ. Antingen kan du välja att kommunen skall sköta din assistans, eller så kan du vara arbetsgivare själv, eller så kan du anlita ett privat assistansbolag. Assistansbolag är vanligast.

UR och Kaliber har tittat på de metoder som några assistansbolag använder för att locka kunder. Ett område där myndigheterna saknar insyn och kontroll. En assistansberättigad är nämligen en högintressant kund för de 1700 privata assistansbolag som finns på marknaden. Ett enda påskrivet kontrakt kan generera stora vinster till assistansbolaget. Inspektionen för socialförsäkringar har räknat ut att ett assistansbolag i genomsnitt kan göra 300 000 kronor i vinst på ett år för en enda brukare.

Som på alla heta och dåligt kontrollerade marknader finns det oseriösa aktörer!

Som en mamma sa i programmet:

”Men det är precis som med telefonförsäljare. Dom frågar, hur har du det här idag med din assistans? Och det spelar ingen roll vad man säger, det bolaget man pratar med kan alltid göra allting bättre. Det är konstigt. Och dessutom när man är på stan då är ju inte det första man har i tanken assistans och hur man vill tänka över sin assistans. Då är det inte lätt att ta ett sånt livsavgörande beslut som det är. På två sekunder. Så det är fult att ragga upp folk på stan.”

Eller som Bosse Råd och Stöd utryckte det:

”Det är ju en väldigt, jag tycker man nästan kan beskriva det som en aggressiv marknad. Det är ju bara att titta på handikapptidskrifterna som kommer ut. Hur man målar ut guld och gröna skogar och verkligen försöker locka med det som man säger är unikt. Det är ju en explosionsartad utveckling. Jag tror att det ekonomiska incitamentet har gjort det har blivit det. Man har sett att det är ett lätt sätt att tjäna pengar. Samtidigt som, jag menar det är ju bra att det finns valfrihet. Det är ju inget snack om saken. Men man måste också ha förutsättningar att kunna välja. Att kunna se klart.”

Den dåliga kontrollen hur assistansersättningen används bekymrar Inspektionen för Socialförsäkringar vars jurist säger:

”Vår erfarenhet är att det här inte följs upp riktigt. Det finns ingen riktig kontroll över hur assistansanordnare använder ersättningen. Utan det flyter nog på. Man betalar ut assistansersättningen och sen så kommer det in redovisningar, så betalas det ut ny assistansersättning.”…. ” Faktiskt har vi jättelite kontroll på hur pengarna används. Egentligen ingen alls.” 

Samtidigt som Försäkringskassan jagar kunder med nya skärpta lagar och bestämmelser efter den tveksamma Fuskutredningen så finns således ingen kontroll hur pengarna används om assistansen köps av privata bolag!

Som en representant från GIL (brukarkollektiv) utryckte det:

”Man har stramat åt tillvaron allt mer, medan man egentligen överhuvudtaget inte har ifrågasatt hög vinstutdelning och oskäliga marknadsföringsmetoder. Och det är någonting som gör mig rent ut sagt förbannad. Att man avhändar makten för dom assistansberättigade och gör livet betydligt mer problematiskt och man inskränker i lagstiftningens intentioner men man låter det mer eller mindre vara vilda västern på marknadssidan. Att man mer eller mindre kan bete sig och plocka ut oskäliga vinster och där tycker jag dom ska lägga fokus istället.”

Assistansberättigade har blivit handelsvaror i assistansbolag! Så var väl valfriheten ändå inte tänkt våra kära politiker?

 

Lyssna på programmet med hjälp av länken nedan:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/275655?programid=1316

Social tagging: >

14 Responses to Våra söner och döttrar har blivit handelsvaror i assistansbolag!

  1. Kajsa Råhlander skriver:

    Jag som själv har ett litet assistansföretag med bara en brukare, nämligen min son, är väldigt trött på att alltid få höra om höga vinster och fusk. Jag jobbar hårt för att min son ska ha ett bra liv och rik blir jag inte på det. Två gånger om året redovisar jag till försäkringskassan hur assistansersättningen har används. Jag måste redovisa precis hur mycket som gått till löner, utbildning osv. Det finns ingen möjlighet till fusk. assistansreformen har gjort det möjligt för min son att få ett liv som är anpassat efter hans speciella behov. Vi är så tacksamma att möjligheten finns och vi är då oroliga för att försämringar inom assistansen ska göra hans liv sämre.
    Det vore bra med lite nyanserad debatt och lyfta fram det som är så unikt och livsavgörande med assistans. Den som ger möjligheten till det självbestämmandeo som saknas i övrig omsorg i dag.
    Kajsa Råhlander

  2. Aron skriver:

    Jag läser artikeln och tänker skriva av mig lite av vad som händer i verkligheten. Assistansersättningen används ofta i maskopi med den assistansberättigade eller förmyndare till densamma. Assistenter kvitterar ut stora löner utan att ens arbeta. Assistansersättningen borde istället gå tillbaka till Försäkringskassan eller vara krav på att investera i tex utbildningar. I många fall kan den assistansberättigade inte kommunicera eller förstå vad som händer med ersättning som ska gå till kostnader som ska göra det möjligt för den assistansberättigade att leva som andra. Jag har sett många fall där hela familjer med släkt lever gott genom att arbeta som assistenter. Ofta är det förmyndare eller assistansberättigade som hoppar runt bland assistansbolag till de nöjer sig med de löner de kvitterar ut. Det finns fall där den sk. arbetsledare kvitterar ut 45 000 kr i sk. arbetsledartillägg för att ta ansvar för ett fåtal ganska enkla arbetsuppgifter. I praktiken utförs inte dessa ens. Det finns en mängd olika sätt att kvittera ut assistansersättning. För att nämna några exempel, kläder med assistansbolagets märke på som sedan familjen/assistenter får använda. Fika för tusentals kronor till familjen/assistenterna som dras från assistansersättningen. Det är lätt att lagligt förbruka assistansersättningen. Inte minst resor, mamma och pappa åker på semester med sitt barn flera gånger per år, båda arbetar naturligtvis….

  3. Eva-Mari skriver:

    Till Kajsa!
    Jag är också arbetsgivare för min sons assistenter och upplever precis som du hur bra vi har det. Jag har också precis som du fått redovisa våra kostnader 2 ggr/år sedan juli 2008. Allt som inte kan redovisas som assistans skall varje halvår betalas tillbaka till staten, vilket jag tycker är helt riktigt.

    MEN, det är nog inte oss ca 250-300 egna arbetsgivare inlägget ovan handlar om! Det handlar om att det är lönsamt att driva personlig assistans i företagsform.
    Nya assistansbolag poppar upp som ”svampar ur jorden”, för att försöka slåss om de assistansberättigades gunst. De försöker alltså ”köpa” sina blivande kunder.

    Sen är baksidan av myntet lite annat som Aron skriver om, nämligen fusk och bedrägerier!! Det är nog tyvärr vanligare än vi sett vidden av.

    Nä, sätt dit alla fuskare och oseriösa företag och se till att de med de största vårdbehoven,får rätt till assistans i den utsträckning de behöver för att leva ett gott liv.

  4. Kajsa Råhlander skriver:

    Det är mycket tråkigt att återigen behöva läsa en massa påståenden som inte är förankrade i verkligheten. Läs gärna på vilka regler som gäller för assistansersättningen. Det går inte att betala ut löner om inte assistans är utförd. Om de pengar som är budgeterade för utbildning inte används till det ska de återbetalas till försäkringskassan. Regelverket är mycket tydligt och följs också av de allra flesta. Om Aron har träffat på fall där assistansen i något avseende missköts tycker jag att han ska anmäla det. Ingen vill att sådant sker. Det är bra om man riktar sin kritik till de som man vet har missbrukat assistans på något sätt i stället för att sprida fördomar som till sist skadar de personer som är beroende av att LSS får fortsätta att vara en fungerande lag. Jag säger det igen, assistans är en förutsättning för att många människor med funktionsnedsättning ska kunna leva ett fungerande liv.

  5. Mai Eriksson skriver:

    Det är inte assistansbolag som det Kajsa talar om som gör våra söner och döttrar till luckerativa, potentiella kunder. Det var ju så det var tänkt med de sociala företagen, med daghemmen, skolorna och vårdcentralerna. Personalen skulle kunna ta över och driva i egen regi. I dag är det i stället alltför ofta en marknad för riskkapital. Den mångomtalade valfriheten gör oss till marknader. Den som inte förstår att den enda möjligheten att göra överskott i en personalintensiv verksamhet är att ha mindre personal, förstår inte jag.Vad ska man annars spara in på? Jag är också hjärtligt trött på allt detta prat om att det är assistans som gör livet meningsfullt och självständigt. I en väl fungerande, väl bemannad gruppbostad har man både meningsfullheten och självständigheten tillsammans med att man inte blir ”instängd” med sig själv och en assistent i en verksamhet. Låt oss sluta värdera och i stället anta att individen, föräldrar, gode män, lagen och samhället gör ett val som fungerar utifrån den enskildes behov och förutsättningar. Låt oss tillsammans värna om de möjligheter som LSS lagen ger i form av boende,assistans, daglig verksamhet och rätt till meningsfull fritid.

  6. Kajsa Råhlander skriver:

    Det sista håller jag med Maj om. Det vikigaste av allt är att det finns en valfrihet. Hur trevligt det än kan låta med en gruppbostad där man kan umgås med andra, finns det personer som detta är en katastrof för. Alla vill eller klarar inte just det utan upplever inte alls sig isolerade i en egen lägenhet. I stället blir detta en frihet utan kompromissande. Det måste finnas en möjlighet att välja. I LSS står det ju ”efter var och ens behov”

  7. Harald skriver:

    Jag skulle inte påstå att jag är trött på att personer säger att personlig assistans är den enda insatsen som ger funktionshindrade det självständigt liv som LSS föreskriver – bara att det inte gäller alla!

    Och alla diskussioner om LSS oavsett vad de gäller verkar kantra över till att handla om personlig assistans. Som nu senast Kalla Fakta – det stör mig mer, då kommunernas ansvar inte debatteras.

    Det finns personer med funktionshinder som gör att personlig assistans inte passar av olika skäl.

    Övergripande är nog att de inte kan föra sin egen talan själva – saknar förmågan att kommunicera.

    De blir då helt utelämnade till sina eventuella assistenters godtycke! Där har Aron rätt. Som nära anhörig och god man vet jag ingenting – om inte assistenterna vill berätta. Och då handlar det inte om det fusk Aron skriver om – utan min oro för övergrepp.

    Många personer kräver också mycket specifik kompetens och utbildning av sin personal. Något som är ”lättare” att få/kräva i ett Gruppboende med stöd av lagen.

    Många av de goda ”assistansbolagen” bygger, som ni andra skriver om, på anhörigas (oftast föräldrars) hela engagemang. Vi lever inte för evigt och vad händer då?

  8. Mai Eriksson skriver:

    Det är som Kajsa säger hen ska kunna välja utifrån vad som blir bra för hen oavsett om det handlar om omsorg genom assistenter i egen, privat lägenhet eller om boende i bostad med särskild service. Båda alterntiven ska ge individen god levnadsförhållanden och rätten till ett eget liv. I någon Stockholms kommun kan man numera inte välja ett kommunalt alternativt där handlar det om att välja på en privatekonomisk marknad där lönsamhet ändå är ledordet. Då blir man också exponerad för marknadsföringsåtgärder av allehanda slag.

  9. Eva-Mari skriver:

    Jag håller med er föregående talare på många sätt, och vill givetvis också förespråka det Kajsa avsluter med, ”det måste finnas en möjlighet att välja” OCH givetvis skall vi kräva att verksamheten drivs och genomförs av proffessionalitet, inget annat skall accepteras!

    Jag håller med Harald om att vinklingen i media är lite snedvriden. Vi har sett en urholkning av både LASS och LSS, vilket känns mycket oroande.

    Saxat från FB (angående senaste Kalla fakta);
    FUB Linköping ställer sig mycket kritiska till, hur konsulter anlitas för att uppmana/lära handläggare, ”hur man avslår ansökan om insatser” Detta är inte OK! Begärda insatser skall beviljas, när behov av en specifik insats föreligger, och inte avslås på grund av att kommunens ekonomi inte är i balans! Vi tänker skriva ett brev till Maria Larsson och till samtliga ledamöter i Socialutskottet, och påtala vikten av att LSS och LASS intentioner från 1994 återfår sina ursprungliga intentioner. Och det NU!! Vi tänker be samtliga ledamöter om ett svar, vad just de och deras parti tänker göra i denna fråga!

  10. Jag vill vara med i debatten. Assistansersättningen används till 90 % löner, resten skall täcka assistansförtagets löner, lokaler, anställda mm. Anhöriga har högst löner och släkt kan även ha höga löner. De andra dvs de som är utomstående har ofta låga löner, vilket ofta bestämmer marginalen på assistansuppdraget. Resor, assistentens kostnader och utbildningar ska också täckas av marginalen. Jag skulle säga att dagens problem står i familjens eller brukarens medvetenhet i att det går att hoppa runt i assistansbolag och ”få upp lönerna”. Systemet tar tyvärr inte hänsyn till detta. Nu är det dokumentationplikt vilket i viss grad borgar för kvaliteten på assistansen.

  11. Tobias skriver:

    Nu när det närmar sig val och detta är en hjärtefråga för mig så vill jag rekommendera alla att göra valkompassen på svt. Här får man en bra översikt av hur man tycker kopplat till parti. Vill passa på att möta upp Eva-Marie och det hon refererar till. Här ser man tydligt hur skevt systemet är. Man tar in konsulter för att lära handläggare att avslå ansökningar, helt sjukt. Systemet måste ses över så att dessa typer av insatser inte används. Tack för mig.

  12. Erik Schott skriver:

    Hej, vill egentligen bara berätta att jag har är pappa till min son som har cp. Precis som rubriken antyder på mässan i Göteborg Leva och fungera rycktes jag mellan som handelvara mellan assistanbolagen som lovade brett!!! Sjukt!

  13. Anhörivårdare skriver:

    Hej , kände att jag ville flika in efter att ha läst artikeln och debatten.

    Jag tycker tex att mässorna borde ses som säljande, gå inte dit annars.

    Jag tycker vidare att det inte är svårare att tacka nej än att dra det till sin spets.

    Vidare tycker jag att LSS är enormt bra lag som till vissa delar är unik och den är jag stolt över att sverige har. Det ekonomiska systemet skulle dock behöva ses över. Men politikerna verkar inte komma någonstans…

    Med vänlig hälsning, John

  14. Hej, det är i det högsta på tapeten nu och alla tycker och gnäller så mycket men ingenting görs ju! Jag har själv en i familjen som är i detta behov. Snälla kan det komma någon som värnar om våra kära som har det lite tuffare än normalt. //Upprörd

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: