Vad är att följa LSS lagen

Det börjar bli vanligt att kommuner i sin iver att spara på LSS-insatser omprövar sina tidigare beslut med motivering att de vill ”göra rätt”, vilket innebär att de vill tvinga de som nu förlorar insats eller del av insats att överklaga till Förvaltningsrätten(FR). Väl medvetna om att i FR vinner kommunen 8  mål av 10. Vad utrycket att ”göra rätt” egentligen innebär är att ansvariga i kommuner letar möjligheter att säga nej till en insats genom att hänvisa till en utvald lämplig dom i FR.

När sedan kritiken kommer från oss intresseorganisationer så står ansvariga politiker upp i media och säger ”Vi följer bara lagen”. Problemet är att de inte kan LSS-lagen tillräckligt bra utan lever nog i den tron att det exempel de har presenterats av ansvariga tjänstemän är korrekt.

Kommuntjänstemännen har numera ofta som uppgift att spara så mycket pengar de kan. Om de lyckas bra framstår de som duktiga. På chefsnivå är nog kunskapen om LSS liksom hos politikerna ganska grund. Kanske har de fått råd av en tveksam konsultjurist, som har som affärsidé att leta kryphål i lagarna?

Hur är det möjligt?

Domstolarna är i sina beslut helt beroende av vad som står i lag, förordning, föreskrifter och proposition. Men trots en alltmer omfattande reglering kan man aldrig förutspå alla varianter på behov som enskilda med olika funktionsnedsättningar kan ha. Domstolarna tvingas därför i stor utsträckning till egna bedömningar, som alltför ofta präglas av bristande kunskaper och erfarenheter. Ibland förlitar de sig på kommunens eller SKLs jurister utan tanke på att de är part i målet.

Eftersom det visat sig att LSS till därför till stor del formas och utvecklas (förändras) i FR genom överklagande och avslag av stöd, så har kommunerna satt i system att ”pröva rättigheterna” i domstol, väl medvetna om att den enskilde utan juridiskt ombud är chanslös mot övermakten. Det har tyvärr visat sig vara framgångsrikt för kommunerna, då det nu finns många domar att välja på för att använda som ”vägledning” för nya avslag.

Men sanningen är att det finns väldigt få domar i LSS mål som med rätta kan betraktas som vägledande och ännu färre som är prejudicerande i verklig mening. Detta för att LSS är en individuell lag där individens individuella behov skall vara styrande. Inte att individen tillhör en diagnosgrupp eller en personkrets i LSS eller för man tillhör en grupp med det enda gemensamma att de har en viss LSS-insats. Det är bara individuella behov för just den person som söker en insats som skall prövas. Tyvärr fungerar detta inte i praktiken.

Detta är det näst största problemet med rättsäkerheten i LSS. Det största är att ansvariga inklusive juristerna i FR saknar tillräckligt kunskap om olika funktionshinder och om LSS förarbeten som är förtydligande av lagtexten.

Ett tredje problem är att FR inklusive HFD inte prövar verkställigheten av en insats. Då kan naturligtvis kommunen använda en dom till att ändra verkställigheten för en individ, t.ex. tvångsflytt till en annan bostad som vi sett under den senaste månaden.

Vad är då att följa LSS lagen?

Naturligtvis borde det vara att kommunens ansvariga sökte stöd i lagens förarbeten om de har svårt att tolka lagtexten. Propositionen täcker faktiskt de flesta tveksamheter vi kan ha i själva lagtexten. Ibland med hjälp av förarbetet till denna nämligen 1989 års Handikapputredning.

Likaså kan de söka stöd i lagens mål och intentioner som i kort är, att kunna skapa sig ett värdigt liv så likt andra människors liv som möjligt och i gemenskap med andra.

Målet skall uppnås genom att den enskilde garanteras särskilt stöd och särskild service så att svårigheter i den dagliga livsföringen kan undanröjas samt genom att de kvalitetskrav på verksamheten som anges i lagen tillgodoses. Goda levnadsvillkor är det övergripande kvalitetsbegreppet för insatser enligt LSS. Men även andra kvalitetskriterier kan urskiljas ur lagtext och förarbeten, vilka skall ligga till grund för alla insatser inom lagens verksamhetsområde. Dessa kriterier är respekt för den enskildes rätt till självbestämmande, inflytande, integritet och delaktighet samt helhetssyn, kontinuitet och tillgänglighet.

Det som står i stycket ovan borde vara det ansvariga skulle använda när de värderar ”att följa lagen”! Märk särskilt det som ofta inte följs i de återkommande ”uppföljningarna” nämligen själbestämmande och kontinuitet.

Redan tidigt fastslog Regeringsrätten i flera domar att resursbrist inte var skäl till avslag av en insats och att kommunens egna ekonomiska förhållanden inte kan tillmätas någon betydelse i sammanhanget, eftersom den enskilde har en lagstadgad rätt till insats. Att avvända besparing  eller budgetavvikelse som skäl till avslag av insatser är alltså att icke följa lagen!

Det måste bli stopp på ansvariga politikers ”Vi följer bara lagen” och ”Det är bara att överklaga”. Det är ord utan mening och ett hån mot de utsatta personerna som behöver LSS insatser och deras utarbetade anhöriga! Det är dessutom oärligt då det egentligen handlar om att minska kostnader.

LSS är en bra lag, som (medvetet?) misstolkas av ansvariga.