Jag skriver i en del av mina inlägg om attityder och problemen med detta utifrån LSS, att inga beslut blir helt objektiva. Jag inser att detta kan uppfattas som krångligt och teoretiskt.
Men här är en liten väl spridd skrift som belyser detta väldigt väl – en skrift som direkt blev en av mina favoriter. Den är redan väl spridd, men jag vill göra det igen som en extra semesterläsning eller som ett medskick till Almedalen.
Omsorgska
Av Karin Barron
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte ha ett hem utan en LSS insats
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte vara en hyresgäst utan en boende
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte ha ett arbete utan en daglig verksamhet
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte ta ledigt från jobbet utan ha en hemmadag
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte bli upprörd över att behandlas på ett kränkande sätt, utan aggressivitet ingår i min handikappbild
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte enträget försöka bli förstådd utan ha fastnat i ett negativt beteende
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte vara energisk utan överaktiv
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle inte mina föräldrar älska mig utan överbeskydda mig
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte besluta mig för något utan få för mig något
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte vara orolig och ledsen utan stökig
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte spontant ändra vad jag vill göra utan bryta en överenskommelse
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte ha sexuella behov utan problem med det sexuella
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte vara kunnig och kompetent utan habiliterbar
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte bidra till andras välfärd utan vara en omsorgstagare
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte vara en kreativ individualist utan ha problem med gruppanpassning
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inta vara uttråkad utan ha dålig koncentrationsförmåga
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte åka buss utan bussträna
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte tycka om Kalle och Eva utan vara för beroende av personalen
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte vara en unik individ utan en brukare
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte ha kul med mina vänner utan ha social träning
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte vara ung eller gammal, kvinna eller man utan just utvecklingsstörd
Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte ta avstånd från denna enda grupptillhörighet utan ha dålig handikappinsikt
Trevlig sommar!
Social tagging: FUB > LSS
Ja, tänk vad annorlunda livet kan bli för att man eventuellt saknar en liten bit på en kromosom, eller fått en för mycket. Tänk om vi kunde se oss alla som människor, där en del av oss ibland behöver lite extra hjälp och stöd. I dag kan det vara du, i morgon kan det vara jag. Då skulle livet bli bra mycket bättre för oss ALLA 🙂
Dessa ord är så tänkvärda. Läste upp dem på mina planeringsdagar och det blev en eftertanke för samtliga. Karin Barron är en fantastsik föreläsare och har så många viktiga budskap att delge för att vi inte ska glömma bort hur viktigt det är att förstå rätten till sitt eget liv.
Verkligen en text att fundera över!!!!
Tack för att du påminner om denna ypperliga och tänkvärda text.
Texten säger mycket om våra attityder!
Ett av mina favoritämnen på bloggen.
Skicka gärna fler texter som vi kan publicera här.