Vems ansvar?

Det personliga ansvaret är stort!

Det gäller mig som varande fullt frisk och med möjligheter att driva mina frågor direkt med myndigheter, som berör min hälsa och mitt dagliga leverne.

Men de som inte kan detta på grund av funktionsnedsättningar och som dessutom har fått en officiell diagnos som gör att de tillhör LSS, måste få det stöd på det sätt som lagen föreskriver!

De flesta föräldrar vill att deras barn (oavsett ålder) ska få det stöd de behöver utan en massa onödigt tjafs från ansvariga myndigheter. Som gör livet ännu svårare att vara funkisförälder än det redan är.

Då ska till exempel inte ett oförstående samhälle kräva BankID och dylikt som sätter krokben för en engagerad förälder. Det visar bara allt för tydligt att de beslutande myndighetspersonerna inte förstår hur verkligheten ser ut för föräldrar med ett ”barn” som inte kan skriva eller tala som en konsekvens av sin svåra IF.

Ovanpå detta kan förälder inte ta med detta barn till bankkontor, vårdcentral, etcetera. För att de är dåligt anpassade för avvikande barn. Här krävs mer av samhället!

1177 har skapat regler som är omöjliga för dessa barn och deras vårdnadshavare. Och de vägrar att lyssna! Jag läser gång efter annan på Twitter om förälder (oftast mammor) som förtvivlat skriker efter hjälp, när deras barn fyllt 13 år och föräldern inte längre kan sköta barnets mediciner!

Det måste finnas ett svart hål där kritiken dumpas? Någon ansvarig verkar inte finnas?

Okunskapen om hur livet ser ut för ett vuxet barn med svåra funktionshinder verkar bara bli sämre och sämre? Trots att vi i funktionshinderorganisationerna ständigt försöker upplysa. Vad värre är att intresset från mottagarna, de ansvariga i kommunerna verkar vara obefintligt?

Finns det inga riktiga professionella utredare kvar på Regeringskansliet? Som kan göra utredningar som inte bara handlar att spara pengar.

Som svar på frågan i Rubriken, så är det yttersta ansvaret Riksdagen!

5 Responses to Vems ansvar?

  1. Yvonne Malmgren skriver:

    Digitalt utanförskap.
    Det ”vaccinkaos” som media rapporterade om under pandemin att flertalet inte klarade av att boka vaccination digitalt via 1177. Är väl ett skrämmande exempel för våra politiker ute i landet när inte tekniken fungerar för människor.
    Samhället får inte ha för bråttom utan att ha alternativa lösningar. Oavsett att tekniken ska förenkla vår vardag måste vi ha en nolltolerans mot de som lämnas utanför. Annars är vi på väg mot ett nytt klassamhälle.

  2. Helena Molker Lovén skriver:

    Det är ett helt vansinnigt system. Både föräldrar och sjukvården måste runda reglerna för att få det att funka och då är systemet fel.
    Det är orimligt att vilken 13-åring som helst ska förväntas sköta sina ärenden på 1177. Det är också väldigt korkat att det inte finns en ombudsfunktion på 1177. Det finns stora grupper i samhället som behöver hjälp med digitala tjänster.
    Instämmer i att samhällets anpassning blir sämre och sämre.

  3. Christina Eriksson, Uppsala skriver:

    Ansvar finns inte i Sverige. Avskaffat under Olof Palme.

  4. Anna S. skriver:

    Ja, det förväntas av en 13- åring att plötsligt kunna sköta sina ärenden själv och ta ansvar för något så viktigt. Vansinne.

    Likaså är det med genomförandeplan på gruppboenden där en 20-åring som utvecklingsmässigt ligger på en 6-årings nivå får fatta beslut som rör ens vardag ihop med personer hen knappt känner. Hur går de tillväga när den unge inte förstår fråga och vad det egentligen handlar om, kan man undra? Men föräldrar som har levt med den unge i hela ens liv får inte vara med och inte heller ta del av det som har beslutats.

    De som fattar dessa beslut har ingen kunskap om funktionshinder.

  5. Eva Stivner skriver:

    Tack för att du belyser denna oerhört viktiga fråga.

Lämna ett svar

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: