Vad pågår med LSS Lena Hallengren?

Försöker du införa ”nya LSS” trots att våra berörda funktionshinderorganisationer har dömt ut hela utredningen och unisont förordat att du ska kasta den i papperskorgen?

Ditt remissförfarande när du förra året under semestertid plötsligt skickade ut utredningen vi förkastat väckte frågor som inte har förklaras ännu?

Det har inneburit att jag nu hör från kommuner att de fortfarande räknar med att ”nya LSS” ska börja gälla 2022. Det är bedrövligt då det bara spär på avslag redan nu, dvs. att man kan bryta mot nuvarande LSS (den lag som gäller) med hänvisning till förslag i LSS-utredningen.

Det är väl knappast någon som tvivlar längre på att jag inte tror på Förvaltningsrätten vad gäller LSS. Kunskapen är låg då det för FR är en liten del av deras verksamhet och att de då brister i sitt utredningsansvar samt i stället litar helt på kommunernas inlagor som de anser vara professionella?

Det skadar LSS och därmed livet för de som berörs!

Här följer några kommentarer jag hade till LSS-skolan 2021.

Vem ska anpassas till vad och hur?

En högst relevant fråga som den senaste LSS utredningen borde ha ställt. Definitionen på funktionshinder är ju att ”Funktionshinder är den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen” vilket innebär att samhället behöver anpassas inte personen med funktionsnedsättning.

Men i stället skriver utredaren ”Insatserna i LSS bör vara bättre anpassade till dagens samhälle” och fortsätter ”Insatserna i LSS bör komplettera varandra och vara utformade på ett sådant sätt att de bättre svarar mot dagens behov hos dem som tillhör lagens personkrets”.

I stället borde det ha stått ” Insatserna i LSS bör vara bättre anpassade till dagens samhälle och personerna som har rätt till dem” och ” Insatserna i LSS bör komplettera varandra och vara utformade på ett sådant sätt att de svarar mot de behov som finns hos dem som tillhör lagens personkrets”.

I vår officiella funktionshinderpolitik är det ju samhället som ska anpassas till personer med funktionsnedsättning så att de kan leva ett fullgott liv som alla vi andra utan funktionsnedsättning. Det handlar således inte om hur LSS-insatserna ska anpassas till samhället. I LSS är det individens behov som insatserna ska utgå ifrån.

Vems är ansvaret att rätten till LSS insatser urholkas?

Men i dagens samhälle möts personer som har rätt till LSS insatser oftast med en förvånande okunskap om hur vardagen kan se ut för personer med omfattande funktionsnedsättning. Inte sällan möts de dessutom med misstro och ifrågasättande om behovet av det stöd som de sökt verkligen är nödvändigt. Alla ej verkställda beslut, alla avslag som ges per automatik och alla kvalitetsförsämringar talar sitt tydliga språk. Liksom dagens rättstillämpning som hamnar längre och längre bort från de ursprungliga intentionerna i LSS, vilket leder till att begreppet ”rättighetslag” töms alltmer på sin innebörd genom så kallad praxis. Lagen har inte ändrats utan det är okunskapen hos de myndigheter som ska försvara den som förändrat uttolkningen. Det var naivt av ministern att tro att ”Rättshjälp” inte behövdes eftersom alla berörda naturligtvis ville den här gruppen väl.

Det förtydligas dock i Funktionsrättskonventionen artikel 12 och 13 som beskriver likhet inför lagen och tillgång till rättssystemet (Se lektion 17). Det finns således inget försvar för att fortsätta att neka det nödvändiga tillägget ”Rättshjälp” i LSS. Trots det hävdade utredaren att det inte behövdes mot bättre vetande!

I stället skriver utredaren: ”Insatserna i LSS kan inte tillgodose alla behov. Och fortsätter varje sektor i samhället måste ta ett större ansvar för att ge alla möjlighet att delta och bidra i arbetslivet och skolan, ha en anpassad bostad och kunna ta del av kultur och andra aktiviteter. Människor ska inte bli hänvisade till LSS för att andra sektorer undandrar sig sitt ansvar. LSS ska ge det individuella stöd som tills vidare ändå behövs för att vardagen ska fungera för personer med de mest omfattande funktionsnedsättningarna”.

Vad menar utredaren? Självklart kan inte LSS svara för alla behov som varande en pluslag till alla andra sociala lagar. Och vad fick henne att skriva ”som tills vidare behövs”? Det är en helkonstig kommentar! Jag vet att det finns politiker som på allvar tror att LSS kan skrotas, men då kan de knappast stå upp för ”allas lika värde”. Personer som inte har förstått olikheter och att alla personer inte kan göra allt. Och att detta inte beror på ovilja eller lathet.

Oviljan finns snarare hos ansvariga politiker som inte vill se att kvalitetsutveckling och lagstiftning hör ihop. Tillämpar man lagen utifrån dess intentioner så kommer kvalitet på köpet. Om det däremot utvecklas en praxis som står i strid med intentionerna är förutsättningarna för kvalitetsutveckling betydligt sämre. Det är vad som hänt med LSS då fokus ensidigt nu under många år har varit att kostnaderna måste minska. Varför? Objektivt har inte kostnaderna ”skenat” utan utvecklats i normal takt. Till skillnad mot till exempel fastighetspriser och därmed hyreskostnaderna. Men det är ju lättare att ge sig på en röstsvag grupp som LSS-gruppen? Om man bortser från etiken.

FUB skriver i en kommentar: Vi vill också starkt ifrågasätta scenariot som målas upp i betänkandet, där den enskilde lugnt kan sitta hemma och ”finna den mix av insatser” som passar hen bäst. Hade utredningen en så verklighetsfrånvänd uppfattning av hur vardagen ser ut för personer som behöver LSS insatser? Där en ansökan för en enda insats kan omfatta flera överklaganden, avslag och nya försök och där de flesta som har rätt till stöd enligt LSS måste ha ett stort stöd genom hela processen?

Vad sägs om likvärdighet?

Om likvärdiga insatser av god kvalitet skriver utredaren ”Kvaliteten i insatserna är av avgörande betydelse för den enskilde och för att han eller hon ska anse att de insatser som erbjuds är attraktiva i praktiken och gör det möjligt att leva som andra. Det måste därför finnas förutsättningar för utveckling när det gäller kvalitet och kompetens inom ramen för stöd enligt LSS”.

Vad menar utredaren? Jag vet att likvärdigheten inte finns i 290 kommuner. Det har en oerhörd betydelse var du bor och hur det kommunala självstyret tillämpas. Naturligtvis är det inte vad LSS föreskriver, men det är tyvärr verkligheten som pekar på att samhället har misslyckats att följa lagen intentioner.

FUB kommenterade denna punkt så här: Utredningen har tittat på problematiken kring likvärdighet och kommunalt självstyre. Vi anser att det är helt orimligt att personer med LSS insatser hamnar i ”kommunarrest”, då förutsägbarhet, kontinuitet och trygga förutsättningar för att kunna fortsätta leva ett liv som andra, saknas i dagsläget när det handlar om möjlighet att flytta utanför kommunen. Som för vilken människa som helst kan personer med intellektuell funktionsnedsättning få ändrade familjeförhållanden, bli kär eller få lust att bo i en annan del av Sverige. Men för att kunna göra detta, riskerar personer med LSS insatser att förlora möjligheten till sysselsättning, bostad och annat nödvändigt stöd. Detta trots att behovet av dessa insatser redan har utretts och fastställts. Det är ett tydligt exempel på diskriminering på grund av funktionsnedsättning.

Enligt Socialstyrelsen, innebär likvärdighet inom LSS att en person ska kunna räkna med att få sina behov bedömda på samma sätt även om hen flyttar till en annan kommun. Men att likvärdighetsprincipen har svårt att hävda sig, så länge kommunernas självstyre trumfar rätten till ett liv som andra.

Ur ett likvärdighetsperspektiv lyfter utredningen också vikten av tillsyn gällande kommunernas handläggning av LSS ärenden. Men bristfällig handläggning är inte bara ett konstaterat hot mot likvärdigheten utan också ett hot mot rättssäkerheten. I en rapport skriver IVO: ”Tillsynen visar att enskildas behov många gånger varken utreds eller följs upp i den utsträckning som IVO anser vara rimlig för en rättssäker handläggning. Sammantaget kan rättsosäkra utredningar och bristande dokumentation innebära att beslut fattas på gamla eller direkt felaktiga uppgifter.”

I bedömningen i utredningen som handlar om likvärdiga insatser av god kvalitet, noterar utredaren att de synpunkter och erfarenheter som har kommit in till utredningen från funktionsrättsorganisationer till stor del handlar om genomförandet av och kvaliteten i LSS insatserna. Inte så märkligt med tanke på att brister i genomförande och kvalitet i insatserna har stora konsekvenser för personer som drabbas av dessa brister dag efter dag.

Funktionsrätt Sverige skriver i ett ställningstagande 2017 om den tidigare LSS utredningen och Funktionsrättskonventionen: ”Parallellt med LSS kommitténs arbete pågick arbetet med framtagning av FN:s internationella konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I december 2008, bara några månader efter att kommittén presenterade sitt slutbetänkande, ratificerade Sverige konventionen. LSS kommittén konstaterade att den nya funktionsrättskonventionen ”stärker ytterligare den grund som vi bygger vidare på.” Goda levnadsvillkor, delaktighet, självständighet och rätten att leva som andra – d.v.s. den värdegrund som utgör kärnan i LSS – omfattas av funktionsrättskonventionen, både i dess allmänna principer och i konventionens artiklar. Genom ratificering har Sverige gett begreppen ytterligare tyngd och styrka.”

Handlar allt i LSS om pengar idag och vart tog rättigheterna vägen?

Ett stort problem som växt fram under senare år har sin grund i att allt numera handlar om pengar. Attityder till personer som behöver samhällets stöd har förändrats. I förlängningen har det inneburit en diskriminering av enskilda individer med funktionsnedsättningar för att de inte bidrager (ekonomiskt) till samhället. Arbetslinjen gäller utan urskiljning. Kan du inte arbeta blir du en tärande person som bara kostar pengar.

Varför fungerar inte LSS lagen och vems är ansvaret?

Att Sverige är organiserat i 290 självstyrande kommuner är inget försvar för den bristande och varierande kompetensen hos ansvariga. Kommunens självstyre får inte vara ett försvar för att det pågår ett uppenbart lagtrots mot de insatser en rättighetslag som LSS ska ge. För att man inte gillar lagen eller för att man inte tycker att det är andra som ska bestämma. Vi må ha hamnat i ett ego-samhälle men gränsen måste gå någonstans. Var du bor ska inte få påverka uttolkningen av LSS.

Jag skrev i mitt förord till rapporten ”Fångad i fattigdom 2021” att Regeringen är ansvarig för LSS-gruppens fattigdom, dags att regeringen agerar, dels mot dåligt anpassad aktivitets- och sjukersättning samt hög skatt, dels mot orimligt höga hyror i gruppbostad kombinerat med ett icke anpassat bostadstillägg! Detta beror helt och hållet på beslut tagna av våra ansvariga politiker. Jag brukar säga att det är okunskap som orsakar försämringar i LSS, men när det gäller LSS-gruppens ekonomi handlar det snarare om medveten bortprioritering från regeringarna under den senaste 15 årsperioden.

Vi har två goda lagar som beskriver regeringens ansvar; dels LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som utlovar ett liv som alla andra med goda levnadsvillkor, dels FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som i sin artikel 28 erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning till en tillfredsställande levnadsstandard samt tydligt skriver att personer med funktionsnedsättning har rätt till samma positiva ekonomiska utveckling som landets medborgare i övrigt.

Det behövs att regeringen äntligen tar ansvar för LSS-gruppens ekonomi, så att berörda individer uppnår de goda levnadsvillkor som nu utlovats i 28 år.

  • Aktivitets- och sjukersättningen (byt namn då vår LSS-grupp inte är sjukskrivna) behöver höjas rejält till en nivå i närheten av lägsta lön på arbetsmarknaden, och följa med i dess förändring.
  • Se till att bostadstillägget följer den aktuella hyresnivån i alla delar av landet. dvs. ta bort taket. Med bättre inkomst enligt ovan bör inte kostnaden för bostadstillägget öka.
  • Sänk skatten för LSS-gruppen till en nivå som övriga (löntagare). Gruppen ska inte straffas dubbelt för att de inte kan ta eller få ett riktigt arbete.

På samma sätt förordar jag och FUB att Riksdagen ser till att uttolkningen av de centrala begreppen i LSS underlättas genom följande lagändringar:

  • Tydliggör den enskildes tolkningsföreträde.
  • Inför omvänd presumtion för den enskildes tolkningsföreträde.
  • Förstärk LSS mål med funktionsrättskonventionen.
  • Förstärk kontinuitetsprincipen ytterligare i lagtext.
  • Förstärk den enskildes rättsliga ställning genom rättshjälp

Vi har en bra lag som kan bli bättre med enkla tillägg! För det krävs bara god vilja från våra politiker. Och ett blygsamt tillägg i budgeten.

2 Responses to Vad pågår med LSS Lena Hallengren?

  1. Yvonne Malmgren skriver:

    LSS-lagen och assistansreformen kan bara förstås bakåt för att förstå lagen och assistansreformens förfall.

  2. Annika Eriksson Sinclair skriver:

    Gör en gymnasielagsmanöver eller en cementa .Då passar det en annars iskall regering att agera.Vi måste byta politiker vid spakarna så enkelt är det innan dess kommer inte denna grupp att prioriteras.

Lämna ett svar

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: