Diskussionen kring bristerna i LSS blir alltmer verklighetsfrämmande. Socialstyrelsen, socialdepartementet och landstingens förvaltningar och anställda tog, under senare delen av 1900-talet, ansvar för en unik omvandling av stödet till personer med funktionsnedsättning. Institutionerna avvecklades och fram växte nya stödformer som bland annat personlig assistans, gruppbostäder och daglig verksamhet. Därefter har man med varierande framgång försökt skapa rättvisa och hållbara regler kring stödet.
För den som har ett längre perspektiv än den senaste twitterstormen är det uppenbart att orsakerna till de brister vi ser i dagens LSS-stöd har andra orsaker än något regleringsbrev från regeringen eller förment okunniga LSS-handläggare på kommunerna.
Utvecklingen från 1990-talet och framåt har framför allt präglats av en omvandling av den offentliga sektorn och därmed också av vår uppfattning av oss själva som medborgare i ett välfärdssamhälle. Ideologin bakom denna omvandling brukar kallas NPM, New Public Management, och det tragiska är att den ideologin brutit ner och förvanskat det som varit de bärande tankegångarna bakom LSS.
NPM innebär ett långtgående försök att inordna vård och omsorg under samma marknadsmekanismer som styr privata företag. Så småningom har detta lett till privatiseringar av en allt större andel av de offentligt finansierade LSS-verksamheterna. Löftet att denna utveckling skulle leda till bättre och billigare omsorger har helt kommit på skam. En sorglig effekt av vinstjakten och kvalitetsförsämringarna inom de privata verksamheterna är att de offentliga verksamheterna till en del anpassat sig och följt med i den nedåtgående spiral som handlat om underbudgetering och nedskärningar.
Anställda i gruppbostäder och daglig verksamhet saknar ofta helt utbildning för sitt ansvarsfulla arbete med stöd till personer med svåra funktionsnedsättningar. Istället har i stort sett all kompetensuppbyggnad inom LSS skett inom det svällande byråkratiska skikt som sysslar med beställning, avtalsskrivning, anbudsförfaranden, kontroll och kvalitetsmätning.
LSS bygger ytterst på en demokratisk idé om alla människors lika värde, om mänskliga rättigheter, solidaritet och jämlikhet. Eftersom de som får stöd enligt LSS ofta har bristande beslutskapacitet förutsätter lagen att verksamheterna bygger på ansvarskänsla, kompetens och tillit. Brister och missförhållanden har öppet kunnat redovisas eftersom ingen tidigare haft ekonomiskt intresse av att dölja dem.
Det är tankar som går på tvärs mot den rådande utvecklingen. Målsättningarna i LSS och de honnörsord som använts i arbetet med stöd och service har eroderat och förvandlats till tomma reklamslogans som vårdfirmorna använder för att locka ”kunder”.
Coronapandemin har ruskat om oss alla. Den har skapat ofattbara tragedier och stort lidande. Men den har också gett oss en unik möjlighet att ta ett steg åt sidan och betrakta vårt samhälles utveckling. För vi står, den dagen pandemin släpper sitt grepp om oss, inför ett val. Antingen fortsätter vi på den inslagna vägen mot att låta privatiseringar och vinstjakt styra utvecklingen. En utveckling vars logiska konsekvens med all sannolikhet också blir ett ökat inslag av stöd baserat på den enskildes ekonomiska bärkraft.
Eller så säger vi nej till denna utveckling, säger nej till de vinstdrivande aktiebolagen, nej till NPM. Och ja till många fristående ideellt och kooperativt drivna verksamheter jämsides med de offentliga. Och ja till en ökad betoning av yrkeskompetens, ansvarskänsla och tillit inom LSS.
Hans Hallerfors
Ledare i Intra nr 2/2021
Social tagging: LSS
Ja man blir så trött .En enda sak har förstört valfriheten och där igenom också personer med LSS insatsers mänskliga rättigheter och det är det som hände 2015 med Magdalena Anderssons numera kända uttalande i programmet EKOT mfl tidningar. Vi kan låtsas allt möjligt och skälla lungorna ur oss på okunniga handläggare men faktum kvarstår dessa agerade likt blodhundar på politiska order .
VI kan inom ”Omsorgen” konstatera att ett ”Aktiebolags främsta uppgift är att ge vinst till aktieägarna”. Det konstaterades på DN Debatt fredagen den 28 maj av Ann-Marie Pålsson f.d. Moderat riksdagspolitiker beträffande privatiseringen av skolan. Den debattören ska nu utreda för Lärarnas Riksförbunds räkning konsekvenserna av bolagiseringen.
Själv sitter jag och våndas över att privata LSS-aktörer tar kontakt med lokala FUB-föreningar och vill komma till något styrelsemöte och presentera planer eller redan beviljat bygglov för nya LSS-bostäder. Dessa Aktiebolag äger då marken, husen och anställer sin egna personal. För några år sedan var det” kommunen”, som ägde mark och byggnad och tog in anbud från företag, som tävlade om att driva boendet efter en noggrann specifikation i anbudsförfarandet. Avtal skrevs ofta på 3 år med lov om förlängning ytterligare 2 år till, om allt fungerade bra vid kvalitétsuppföljning. Här i Sollentuna har vi råkat ut för bl.a. Frösunda Omsorg och även vårt egna AB Solom, som på vissa boenden ej fått driva boenden ens under den första 3-årsperioden. MEN om kommunen är ägare av mark och hus, så kan ”kunderna” sitta kvar i sina LSS- lägenheter. Personalen blir erbjuden att följa med in i det nya företaget, som får uppdraget att driva verksamheten. Vad händer, om många privata aktörer bygger och erbjuder plats i de totalt privata LSS-bostäderna. Jo ”kunderna” får flytta. Kanske till en annan kommun! Vilken valfrihet! Ja kanske ej för alla!!
Att det finns utrymme för privata bolag inom LSS beror till stor del på att alla inte fått den hjälp de önskar från kommunen. De har då utnyttjat sin valfrihet att välja en privat anordnare.
Jag håller med om att NPM definitivt är helt oförenligt vid tillämpningen av såväl LSS som välfärden generellt.
Jag håller dock inte med om att ett förbud för privat verksamhet är en vettig väg framåt. Nu är jag inte insatt i de LSS verksamheter som med ett gemensamt namn kallas LSS bostäder, där gruppbostad är den största insatsen men jag har haft kommunen som assistansanordnare som jag lämnade efter några år. Varför? Jo, kommunen var helt enkelt värdelös och bokstavligt talat snodde pengar som var avsedda för min personliga assistans! De ville också ha i praktiken ha veto när det gällde att bestämma vad som var goda levnadsvillkor för mig, helt emot vad LSS § 5-7 förskriver, d v s leva som andra, självbestämmande och goda levnadsvillkor!
Jag återvänder ALDRIG till kommunen frivilligt! Skulle det bli som gästskribenten vill skulle tusentals personer med PA i praktiken tvingas in i kommunen igen. Varför? Ideella verksamheter och Kooperativ skulle aldrig kunna ta hand om alla som definitivt inte vill ha kommunen
Vad jag däremot är emot är att vi släppte in riskkapitalbolagen i såväl LSS som välfärdssektorn för de har inte i välfärden att göra överhuvudtaget. Det går att ha en privat sektor i LSS om den är ordentligt reglerad, gäller både PA och LSS bostäder.