Aktivitets och sjukersättningen LSS fungerar inte!

Att ersättningarna inte fungerar är mycket märkligt då vi har två bra lagar som styr funktionshinderomsorgen?

Den ena lagen är LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som gäller sedan 1994.

Den andra är FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som gäller i Sverige från januari 2009.

LSS utlovar att de som omfattas ska få ett liv som alla andra med goda levnadsvillkor! Jag har under åren vid otaliga tillfällen sagt ”man kan inte ha goda levnadsvillkor om man är fattig”.

FN konventionen föreskriver i sin artikel 28, att konventionsstaterna ska ge personer med funktionsnedsättning rätten till en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj. Detta innefattar tillräckligt med mat, kläder och en lämplig bostad samt till ständigt förbättrade levnadsvillkor på samma nivå som landets medborgare i övrigt. Vi kan snabbt konstatera att det inte fungerat i Sverige de senaste 15 åren då allmänna löneökningar varit minst 3 procent per år för de som jobbat medan aktivitet och sjukersättningen bara höjts med 1 procent per år!

Ansvariga för att dessa lagar fungerar är ytterst Regeringen. Under tiden från 1994 tills idag har vi haft olika regeringar, så det finns inget/ingen särskild att skylla på. Partierna kan inte skylla på motståndarpartier eller enskilda partier, som de annars är mästare på. Just detta urskuldande gör mig så trött och får mig att tänka på att de beter sig som små barn – det är alltid någon annans fel! Alla har haft möjlighet att göra något den accelererande fattigdomen för LSS-gruppen – men ingen har varit intresserad. Det är fakta!

Vad startade debatten inom FUB?

Det var en medlemsmotion till förbundsstämman 2012 som lade ett förslag på att FUB skulle driva på om medborgarlön för medlemmar som inte kunde arbeta. Denna ledde till den första versionen av ”Fångad i fattigdom” år 2014, som inte direkt behandlade medborgarlön utan var en total genomgång av hur ekonomin för merparten av medlemmarna såg ut. Men med de försämringarna från då till idag (av en redan dålig situation 2013) är det nog dags att ställa frågan igen?

Kanske är medborgarlön det som krävs?

Varför ska just LSS-gruppen ha medborgarlön eller basinkomst – jo för att de inte kan få eller ta ett jobb på arbetsmarknaden. Då kan inte arbetslinjen gälla som våra stora partier envisas med är lösningen mot fattigdomen. En vanlig kritik mot basinkomst från socialdemokrater och borgliga debattörer är just att basinkomst bryter mot arbetslinjen! Att arbetslinjen inte fungerat för LSS-gruppen är knappast något nytt, då det togs upp redan i förra LSS-utredningen 2008 i dess betänkande ”Brist på brådska” (SOU 2008:102). Så här skriver utredningen:

En helt ny ersättning behövs för personer med medfödda, eller tidigt förvärvade, funktionsnedsättningar”. Man förklarar att idén med sjukförsäkringen är att dess ersättningsnivåer skall hållas låga för att skapa incitament för arbete hos bidragstagarna. Detta saknar dock betydelse för människor som har så omfattande funktionsnedsättningar att de aldrig kan räkna med att ens komma i närheten av arbetsmarknaden. I stället skapar incitamentet och därmed sammanhängande låga ersättning en livslång fattigdom för denna grupp.

I betänkandet föreslogs att en utredning skulle tillsättas i syfte att förbereda en sådan omfattande reform. En motion lades med denna inriktning men motionen avslogs såväl i utskottet som i kammaren (riksdagen) och någon sådan utredning med åtföljande reform har således ännu inte kommit till stånd. Med det gör hela riksdagen ansvarig för LSS-gruppens fattigdom. Inte bara regeringen.

Men behovet av en helt ny ersättning till gruppen har inte försvunnit utan ökat och fortsätter att öka då inget görs. Rapporterna ”Fångad i fattigdom” som nu uppdateras årligen är knappast otydlig!

Vad sa betänkandet ”Brist på brådska” om lösningen?

Det behövs en betydligt mer omfattande reform av försörjningssituationen för de personer som har så omfattande medfödda, eller tidigt förvärvade, funktionsnedsättningar att de aldrig någonsin kan arbeta. I dag får dessa personer sin försörjning genom sjukförsäkringens garantinivåer, vilka är låga för att skapa incitament för arbete. Emellertid är sådana incitament irrelevanta för denna grupp och skapar i stället livslång fattigdom. Utredningen ansåg därför att gruppen behöver få sin försörjning på annat sätt än genom sjukförsäkringen och med en ersättningsnivå som ger möjlighet till goda levnadsvillkor. En sådan ersättning bör inte kopplas till de mål regeringen formulerat för sjukförsäkringen utan bör ta fasta på de mål som finns för handikappolitiken.

Observera att detta skrevs redan 2008! Nu är det 2021.

Låt mig nu slippa höra från politiker att problemet löser sig med att alla tar ett jobb!

Social tagging: >

2 Responses to Aktivitets och sjukersättningen LSS fungerar inte!

  1. Helena Molker Lovén skriver:

    Det är som vanligt med den här målgruppen. De ”glöms” bort (läs bortprioriteras)

  2. Yvonne Malmgren skriver:

    Regeringen fortsätter att sparka på människor med funktionsnedsättning. Nu har det dessutom blivit svårare att bli beviljad sjuk/aktivitetsersättning. Trots att det handlar om människor som inte kan få eller ta ett jobb. Vilket innebär att den enskilde måste söka socialbidrag eller med ett lite finare ord ekonomiskt bistånd. Det som är det mest oroväckande i funktionsrättspolitiken är att regeringen skjuter över kostnaderna på kommunerna. Så levnadsvillkoren för en person med funktionsnedsättning handlar om vilken ekonomi kommunen har. Och vilka prioriteringar som görs just i denna kommun.
    För mig är detta obegripligt. Att inte sossarna har tagit tag i frågan under dessa år övergår mitt förstånd.
    Kan det vara så enkelt som brist på människosyn.

Lämna ett svar till Helena Molker Lovén Avbryt svar

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: