Vad Uppdrag Granskning visar behöver åtgärdas

Den 31 oktober 2018 sändes Uppdrag Granskning (UG) ”Bakom stängda dörrar” om våld, kränkningar och dödsfall på LSS-boenden. Ett av fallen som visades var Dick Nordh.

Samma kväll var jag och en chef från SKL (nu SKR) inbjudna till en debatt i SVT Aktuellt

Representanten från SKL lovade en nationell satsning på utbildning för personer som arbetar inom grupp- och korttidsboenden.

– Vi ser en väldigt väldig tydlig brist på kompetens och det behövs en grundutbildning för just funktionshinderområdet, sa hon vidare.

Samtidigt betonade hon att det även behövs ett mer närvarande ledarskap och att de personer som arbetar på boendena är lämpliga.

Eftersom ämnet inte var nytt fick hon frågan om varför inget har gjorts för att förbättra missförhållandena under så många år.

– SKL:s politiker, tjänstemän och nätverk har uppmärksammat att det är en jätteviktig fråga. Man har tillsammans med brukarrörelsen jobbat fram en strategi för vad vi behöver ta tag i, svarade hon och hänvisade även till en ”grund för en introduktionsutbildning” som tagits fram i samarbete med Socialstyrelsen.

SKL:s representant var överens med mig om att det fanns ”en väldigt tydlig brist på kompetens och att det behövs en grundutbildning för just funktionshinderområdet”.

Jag tog även upp att det är olagligt att neka en insats för att spara på resurser eller för att det saknas resurser. Det finns tidiga prejudicerande domar om detta.

Den nya lag som nu diskuteras känns märklig då vi redan har en bra lag, om man bara orkar läsa alla förarbeten. Problemet är att kommunerna inte vill följa den. Jag kallar det lagtrots och mot detta finns inte tillräckliga sanktioner. Problemen är, förutom ansvarigas lagtrots, den dåliga uppföljningen från dem som är satta att se till att LSS följs. För att åtgärda detta behövs ingen ny lag!

När kommuner säger att de inte har råd så glömmer de att tala om eller så vet de inte att kostnaderna för LSS via utjämningssystemet sprids lika över alla kommuner i Sverige baserat på antal innevånare. Så en besparing i en kommun drabbar den enskilda brukaren men ger ingen verklig vinst för kommunen. Tvärtom kostar processer onödiga pengar och onödigt lidande för de som berörs. Om kommunerna har råd med processer i Förvaltningsrätten, så har man definitivt råd med utbildade LSS-handläggare och att göra rätt från början.

Nu två år senare, 14 oktober 2020, sändes ett nytt avsnitt i UG ”Dicks rop på hjälp”

Huvudansvaret för att Dicks situation inte förbättrats på åren som gått ligger hos SKR och Partille kommun. Det är en skam för dessa att det pågått så länge och att det ännu inte är löst. Det är också ett fruktansvärt onödigt övergrepp på Dick och hans anhöriga.

Det nya som framkom väldigt tydligt i UG 2020 var att IVO brister i sin tillsyn och uppföljning. Det beror kanske på att IVO fått mindre pengar i budget de senaste åren? När dessutom inte Förvaltningsrätten fungerar som det rättsskydd de ska vara för personer som ingår i personkrets 1 i LSS, personer med intellektuell funktionsnedsättning med eller utan autism, då blir LSS ingen verklig rättighetslag.

IVO har själva rapporterat att våld förekommer på vart 4:e gruppbostad! Om vi dessutom tar med det mildare begreppet ”kränkning” så är det säkert ännu vanligare.

FUB och Autism & Aspergerförbundet har vid ett flertal tillfällen till olika myndigheter krävt bättre utbildad personal och att det behövs närvarande arbetsledning på alla gruppbostäder. Dessutom har vi nu plussat på att det bör finnas utbildningskrav på personalen. Det räcker dock inte med bara undersköterskeexamen som i äldrevården.

I LSS står att personal på boenden ska ha den utbildning som krävs för varje boende vid varje tillfälle för att uppnå möjlighet till goda levnadsvillkor. Så när någon påstår att det inte finns krav på personal på LSS-boende, så visar det för mig att de inte har läst lagen och dess förarbeten. Om lagen följts skulle vi slippa fler fall som Dick. Eventuella övergrepp som ändå naturligtvis kan ske skulle hanteras av ledningen för boendet eller ansvarig i kommunen.

Det är svårt att ge generella råd till anhöriga, då de ofta befinner sig i beroendeställning. Vi ser inte minst i UG att anhöriga har för lite makt. Likaså blir det tydligt i programmet att anmälan till IVO inte hjälper. Att IVO:s GD i programmet nu säger att det behöver göras mer känns som en upprepning av det som sas 2018. Snack måste nu bli verkstad!

Men samtidigt har det blivit tydligt att medlemskap i en organisation som FUB och Autism & Aspergerförbundet gör skillnad. Du är inte längre ensam i din kamp. Självklart önskar jag att vår makt var större!

För personal gäller det att kräva av arbetsgivaren att man får den utbildning som behövs för att kunna göra ett bra jobb, samt att kontinuerlig fortbildning finns. Om man jobbar med personer som Dick krävs dessutom regelbunden handledning.

Social tagging: >

5 Responses to Vad Uppdrag Granskning visar behöver åtgärdas

  1. Helena Molker Lovén skriver:

    Instämmer! Det är dags för handling på riktigt. I media hörs mest om äldromsorgen nu i Corona-tid och fler i samhället har fått upp ögonen för de brister som finns i de verksamheterna. Att bristerna vad gäller bland annat kompetens inom funktionsstöd hör man sällan talas om i den allmänna debatten. Våra anhöriga med IF och autism ska leva hela sina liv i händerna på personal och behöver individuellt anpassat stöd, det kräver kompetens i de verksamheterna. Det är dags nu. Vi i funktionsrättsrörelsen måste ligga på och ”skrika” för att höras så att Uppdrag gransknings program inte står ensamt och faller i glömska.

  2. Yvonne Malmgren skriver:

    Jag kan bara instämma. Ibland kan man brista i bemötande men det behöver inte betyda att man brister i människosyn. Man brister i kompetens. Därför är det ett måste att det finns utbildning för att kunna göra ett fullvärdigt arbete. När det gäller Dick har man brustit i allt. När vi har insatser för människor som inte kan föra sin egen talan är det av ännu större betydelse att det finns ett systematiskt kontrollarbete och insyn. Det handlar även om att det finns en vilja i verksamheten till utveckling/förbättringsarbete.
    En liten parentes.
    2009 sjösatte jag ett kvalitetslednings system inom ett privat företag. Företaget blev certifierat enligt ISO 9001:2008.Och för att hålla systemet levande behövdes både en intern revison och extern revision. Men det viktigaste verktyget under det löpande arbetet var avvikelserapporter. Det var svårt i början att få arbetstagarna att göra en avvikelserapport. Men efter tjat och påstötningar så kom vi igång. Det gjordes avvikelserapporter ifrån allt som avvek exempelvis en felskickad vara, när transportföretagen missat att hämta upp en leverans, schemaläggning som bidrog till att en maskin stod stilla två timmar i produktion, ej kunnat hålla leveransdatum till kund. Listan kan göras lång. Avvikelserapporterna blev det bästa förbättringsverktyget till att hålla systemet levande. Och alla började arbeta mot samma mål. Att kunden skulle komma tillbaka och inte varan. För annars hade företaget fått slå igen.
    Nu handlar det om människor och inte döda ting men jag tycker att kompetens, kontroll och insyn är viktiga ingredienser i en verksamhet. Att det måste finnas en vilja till förbättringsarbete. Om inte, är risken stor att det blir ”mini-institutioner.” Där man har fått leva sitt eget liv med oskrivna regler utan att någon har ifrågasatt eller har haft insyn, när skandalen är ett faktum.

  3. Annika Eriksson Sinclair skriver:

    Jag säger bara en sak värna assistansen .Motmedel mot sådant här horribelt vidrigt vi får bevittna.

Lämna ett svar

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: