Vad är kompetens inom LSS-verksamheterna?

 

Synen på LSS-stödet som en underdisciplin till sjukvården/psykiatrin/äldreomsorgen är av gammalt datum. På vårdhemstiden organiserades stödet enligt sjukvård/psykiatri-modell med avdelningar, läkarronder, strikt journalföring, en väldig massa listor (avföring, menstruation mm) och en hierarkisk befälsföring med olika yrkesbeteckningar bland personalen (biträde, vårdare, 1:e vårdare, avdelningsföreståndare osv). Starka krafter ville se ”omsorgen” (som LSS-stödet då kallades) som en del av psykiatrin. Det innebar t ex att den som gått en ett-årig mentalskötarutbildning var behörig till avdelningsföreståndartjänster, men inte den som gått ett-årig vårdarutbildning!

Den stora förändringen, med nedläggning av vårdhemmen innebar en helt ny syn på personer med intellektuell funktionsnedsättning. ”Från patient till medborgare” – som det hette. Den utvecklingen skedde under landstingstiden, och bland annat genom betydande utbildningssatsningar på personalen lyckades man på ett bra sätt avveckla de ca 15 000 vårdhemsplatserna och förändra stödets innehåll.

Kommunerna räknade med stora samordningsvinster med äldreomsorgen när de, efter skatteväxling, tog över LSS-stödet. Man hade liten, eller ingen kunskap om de ideologiska fundament (normalisering, integrering, den lilla gruppens princip) som låg bakom vårdhemsavvecklingen, de integrerade bostäderna, självbestämmandet osv, och som till slut kom till sitt uttryck i rättighetslagstiftningen LSS. Så starkt var det fundamentet att samordningsplanerna gick i stöpet. Här handlade det om medborgare med specifika rättigheter som behövde stöd för att kunna förverkliga sina liv, inte om patienter som skulle vårdas.

Kommunerna fick istället inrikta sig på att spara in på internutbildningar och på rationaliseringar, där enhetscheferna fick alltfler enheter under sig.

Man har också haft fåfänga förhoppningar om att kunna minska kostnaderna genom att privatisera verksamheterna.

Är då förslaget om att undersköterskekompetens ska ligga till grund för arbete i LSS-verksamheter ett beställningsarbete från Sveriges Kommuner och Regioner, SKR? Nej inte riktigt. SKR är ganska kritiska till förslaget och skriver i sitt remissyttrande: ”Utredningen saknar en analys av de skillnader som finns mellan verksamhet enligt LSS och SoL.” Däremot är deras remissyttrande avslöjande eftersom man inte skriver en rad om arbetet med att stärka kompetensen i stödet genom YH-utbildningarna till stödpedagog. Man nämner yrkesbeteckningarna stödassistent och personlig assistent men inte stödpedagog! Som om detta yrke inte fanns! Man vill helt enkelt inte kännas vid det lokala arbetet med att stärka kompetensen inom LSS-verksamheterna som främst initierats av kommunerna i Västsverige. Det är i sig avslöjande.

Och det är väl där vi står nu. Starka krafter vill vrida klockan tillbaka till ett mer medicinskt inriktat LSS-stöd. De som borde stå emot en sådan utveckling, Socialstyrelsen, fackföreningarna och de politiska partier som säger sig måna om LSS målsättningar är tysta. Och SKR är visserligen kritiska, men mest på ekonomiska grunder. Kompetensutvecklingen så som den vuxit fram kring stödpedagog-titeln struntar man blankt i!

Däremot finns en växande medvetenhet om att kompetensen inom LSS-verksamheterna släpat efter, vilket bland annat visat sig i en rad fall av övergrepp och missförhållanden som visats i medierna. Där har det knappast varit medicinsk kompetens som efterfrågats hos den personal som varit berörda. Det, om inte annat borde väl stämma till eftertanke.

Vår förhoppning måste vara att arbetet med kompetensutvecklingen kring stödpedagogutbildningarna kommit så långt att klockan inte går att vrida tillbaka. Att verksamheterna och FUB lyckas påverka regeringen att stödja denna utveckling mot ett förbättrat socialpsykologiskt och pedagogiskt stöd inom LSS-verksamheterna.

Hans Hallerfors Intra

Social tagging: >

10 Responses to Vad är kompetens inom LSS-verksamheterna?

  1. Harald skriver:

    Jag håller med Hans, att de som borde protestera är märkligt tysta!

    Min oro är att kommunerna tycker att det är praktiskt att alla som jobbar på boende, oavsett äldre- eller LSS-boende, har undersköterskeutbildning, så att de kan jobba på alla av kommunens ”boende”. Trots att skillnaden i behovet av kompetens skiljer sig enormt, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg här http://reclaimlss.org/2019/06/smittoeffekter-fran-aldreomsorg/

    Facket firar nog bara en ny ”vinst” som den märkliga tidigare om arbetskläder, som jag och andra kommenterat här http://reclaimlss.org/2016/03/en-gruppbostad-ar-ingen-vardinrattning/

    Politiker med alltför få undantag har inte en aning om vad skillnaden mellan LSS-boende och äldreboende är. Majoriteten har struntat i att läsa våra protester från funktionshinderrörelsen. Och i kommunerna gäller sen några år bara lågpristanken, så billigt som möjligt – inte kvalitetstanken som lagen föreskriver.

    Och Hans – jag kan lova att FUB inte ger oss när det gäller vad som är kompetens på gruppbostad!

  2. Yvonne Malmgren skriver:

    Jag skriver på en liten krönika som jag kallar för
    ”I huvudet på en före detta LSS-handläggare”. Jag är inte klar med den. Men här kommer ett citat..
    Brist på kompetens, kostnadsperspektiv och människosyn hänger ihop.
    När kompetensen urholkas tar nya värderingar plats i samhället. De kanske är gamla värderingar som dammas av. Nu har vi klistrat prislappar på vissa människor. Vi ställer grupper mot varandra. Assistans och sjukersättning mot en humanare flyktingpolitik. Vi brister i människosyn. Det som var goda levnadsvillkor 1994 är möjligen skäliga levnadsvillkor idag. Det har också fått allvarliga och negativa konsekvenser för de personer som tidigare hade stöd enligt omsorgslagen. Där tror jag att många som företräder personer med utvecklingsstörning, idag ifrågasätter kommunaliseringen. Jag bedömer att dessa personer hade ett starkare rättighetsperspektiv under landstingets ansvar och lagen om särskilda omsorger.

  3. Christer Pettersson skriver:

    Det här är en mycket intressant beskrivning av nuläget och som inte blir lätt att vrida på rätt köl igen.Jag har skrivit insändare baserat på Haralds tidigare utskick. Pekat på riksdagsledamöterna och deras ansvar som idag präglas av röstfiske på näten för det egna partiets vinning. Men kampen måste fortgå inget är gratis idag.

  4. Ulrika Lindgren skriver:

    Tack för ett belysande inlägg och historisk tillbakablick.
    Ja vi måste arbeta för att utbildningen till Stödpedagog blir än mer spridd i landet och erkänd, som ”grundutbildning” i LSS_verksamhet.
    MAS finns och även paramedicinskt centrum i kommmunerna (distriktssköterskor, logoped, sjukgymnast och dietist). Dit vänder sig personal i LSS-verksamhet med frågor av mer medicinsk karaktär. Precis som sägs i inlägget, är det ett stöd av psykosocial karaktär som erfordras. Det måste vi arbeta för att tydliggöra!

  5. Thomas Juneborg skriver:

    Som ni vet är jag benhård motståndare till att en fokusering på vård tar överhanden i LSS och anledningen är mycket enkel.

    Ett vårdperspektiv ger med AUTOMATIK mycket mer makt till vårdgivaren än mottagaren av stödet/hjälpen. Det var det LSS ville komma ifrån, utjämna maktbalansen till vår fördel. Sen finns det tyvärr starkt bakåtsträvande krafter. Harald nämner facket som en kraft som borde höras. Men att det är tyst från Kommunal är faktiskt, tyvärr – HELT VÄNTAT… Facket har ju aldrig gillat LSS, sorgligt nog.

    Yvonne har givetvis rätt att det finns ett nära samband mellan synen på kostnader, människosyn och resurser som satsas på kompetens, d v s kompetens för att ta tillvara berördas intressen enligt lagens riktiga intentioner.

  6. FractalOzelot skriver:

    Vad är en stödpedagog? Vilken särskild kompetens har en sådan?

    Vilken utbildning har hen?

  7. Harald skriver:

    Jag bryr mig precis som LSS-lagen föreskriver inte om kommunernas kostnad. Jag kan dock konstatera att kommunerna inte förstår det avancerade LSS-utjämningsystemet som finns – där kostnader sprids solidariskt lika över alla kommuner utefter antalet innevånare.

    Dvs. det lönar sig i praktiken inte att spara för en enskild kommun – vilket är mycket klokt eftersom målet med LSS är ”ett liv som andra med goda levnadsvillkor”.

    Börjar kommunerna blanda samman SoL- kostnader (äldreomsorg) och LSS-kostnader, så kan effekten bli att man inte får ta del av utjämningssystemet – också väldigt klokt enligt min mening.

  8. Stine Ninnesdotter skriver:

    Jag har haft assistans – och fått leva mitt liv på ett sätt som jag själv bestämt, kunnat tjäna pengar på eget jobb, kunnat ta hand om allt som handlar om privatliv med egna idéer och inga inskränkningar i form av att andra bestämt vad som är normalt och onormalt eller borde fostras bort eller övas eller…..
    Jag har valt själv vad jag vill satsa på och haft andras händer och huvuden till resten.

    Men sen försvann assistansen utan att lagen ändrades. Den förändrades till något som mer liknar en överförmyndare som bestämt att alla som kan tänka, vilja eller ha egna önskemål är tillräckligt ”friska” för att ”klara sig själva”
    Dvs synen på oss människor återgick till att se på somliga som friska och andra som sjuka.
    Och vi som inte är tillräckligt sjuka för att få vård har inte rätt till ett liv – eftersom vi i deras ögon vägrar anpassa oss. Som att kortväxta ska klara av att hämta frukosten på översta hyllan annars är de dumma eller lata eller bara omöjliga.

    Det är hemskt att ha blivit förpassad till en skamvrå…. Och tvingas skrapa med foten för att få och handla själv.

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: