Nej till underskötersketitel inom LSS!

”Tänk va bra om vi kan få en enhetlig yrkestitel för alla i sjukvården, äldreomsorgen och LSS-verksamheterna!”

”Ja, då kan vi skapa en gemensam utbildning för alla!!”

”Och kommunerna och vårdbolagen kan använda personalresurserna mycket effektivare.”

”Ja, och genom att skydda yrkestiteln och validera personalens kompetens kan vi höja sjukvårdskompetensen generellt, vilket på sikt kommer att förbättra kvaliteten inom vården!”

”Ja, vi måste ju tänka på patientsäkerheten!”

Ja, inte vet man hur snacket gick mellan utredaren Magnus Göransson, kommunalombudsmannen Annelie Medling, vårdbolagsföreträdaren Sabina Joyau med flera som ingick i den statliga utredning som skulle se över kompetensen hos undersköterskor.

Men resultatet finns att läsa i betänkandet ”Stärkt kompetens i vård och omsorg” (SOU 2019:20).

Där skriver man bland annat att undersköterskans kompetens i huvudsak handlar om bedömningsförmåga vad gäller hälsotillstånd, omvårdnad och omsorg, medicinsk kompetens samt något som lite luddigt kallas professionellt bemötande.

Det är dessa kompetenser som man tycker är viktiga inom LSS-stödet. För det är vad man nu föreslår!

Att undersköterskeutbildning är rätt kompetens för arbete inom sjukvård, äldreomsorg och LSS.

Och när NKR, det nationella kompetensrådet, som genom ihärdigt arbete lyckats få alltfler kommuner att acceptera yrkesbeteckningarna stödassistent och stödpedagog, protesterar och säger att utredningens förslag riskerar att förminska värdet av dessa yrkestitlar inom LSS-verksamheterna får de en beskäftig klapp på axeln.

Man har förståelse för NKR:s farhågor, skriver man, och tillägger att det även i fortsättningen är arbetsgivaren som ska bestämma vilka yrkeskategorier man vill ha i verksamheterna.

Men samtidigt ser man ingen fara i att lägga ökad tonvikt vid sjukvårdkompetens hos personalen inom

LSS eftersom ”inom omsorgen om personer med funktionsnedsättning blir brukarna både äldre och sjukare vilket också medför behov av vårdkompetens.”

Som Ann Brith Davidsson skrev i förra numret av Intra:

Trots att vi enligt statistiken har 85 tusen anställda i Sveriges kommuner som ger stöd till just personer med funktionsnedsättning står det inget om hur denna kompetens ska stärkas. Osynliggjorda. Borttappade i statistiken och borttappade i beskrivningen av framtida positiva effekter när kvalitet och säkerhet skall öka.

Hon har rätt. Utredningens slutsatser – och dessvärre också de flesta remissinstansernas – har visat sig sakna ens en grundläggande förståelse för de krav som ställs på personal inom LSS-verksamheterna.

Man har inte förstått att det rör sig om helt olika perspektiv. Inom LSS handlar det om medborgare som behöver stöd för att forma sitt liv som man själv vill ha det. De är inte patienter, inte heller åldringar som under en begränsad tid behöver en behandling som ordinerats av läkare. De är för det mesta friska människor, ofta mitt i livet, som behöver stöd för att kunna leva i samhället. Här är pedagogiken och socialpsykologin den viktiga kompetensen. Ibland behöver den förvisso kompletteras med andra kompetenser, t ex terapeutisk, medicinsk och artistisk beroende på behov och inriktning på den LSS-verksamhet det handlar om. Då är det arbetsgivarens skyldighet att ordna detta.

Men redan nu har flera kommuner infört yrkesbeteckningen undersköterska på dem som har utbildning och arbetar med direkt stöd i LSS-verksamheter. Tillsammans med Socialstyrelsens generella direktiv om s k skyddskläder i LSS-verksamheterna bidrar detta till en allt tydliga sjukvårdsinriktning på LSS-verksamheterna. Det här måste vi stoppa!

Vill regeringen stärka kompetensen inom LSS-verksamheterna finns ingen annan väg än att istället skydda yrkestiteln ”stödpedagog” för LSS-verksamheterna och permanenta de stödpedagogs utbilningar inom yrkeshögskolan som nu finns.

Och SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) och fackförbundet Kommunal måste sluta ignorera behovet av kompetens och bra löner för de som arbetar i LSS-verksamheterna.

Hans Hallerfors Intra

5 Responses to Nej till underskötersketitel inom LSS!

  1. Harald skriver:

    Det här är ledaren i tidskriften Intra nr 1, 2020.

    En stor del av detta nummer just utkommen handlar om vilken kunskap som krävs om du ska jobba inom en LSS-verksamhet i en kommun. Och vad den statliga utredningen SOU 2019:20 mycket märkligt, för att inte säga okunnigt, föreslår. Förslaget på verkar även Vård och omsorgsprogrammet på gymnasiet. Alla som jobbar på gruppbostad ska vara undersköterskor? Det riskerar att slå undan benen på yrkesutbildningen till stödassistent och stödpedagog, som har börjat ersätta vårdare/boendestödjare utan någon formell utbildning på boenden. Det och inte undersköterska borde vara krav för att jobba på gruppbostad.

    Är ni LSS-ansvariga tjänstemän eller politiker bör ni absolut läsa detta nummer av Intra. Varför inte starta en löpande årsprenumeration? Det kostar bara 380 kr för 4 nummer. Även borde ni ansvariga se till att alla LSS-verksamheter har denna tidskrift.

  2. Eva-Lena Hammerin skriver:

    Instämmer fullständigt ! Det är inte sjukvårdsutbildning som är det centrala utan oftast socialpedagogisk utbildning i så fall. Framförallt kunskap om olika förhållningssätt i bemötande och god kännedom om olika npf- diagnoser vilket oftast också ger allmängiltiga perspektiv.
    Eva-Lena Hammerin

  3. Marita Jonsson skriver:

    Jag har gått den gamla utbildning Gpu o Ppu inom LSS och den gäller inte längre. Och har även jobbat i 43år. Fattar inte att undersköterskeutbildningen går före, de har ju ingen nytta med den inom LSS. Det är distrikt vi tar kontakt med om behovet behövs. Förskoleutbildning går också före.

  4. Thomas Juneborg skriver:

    Harald:

    Som du vet är jag extremt skeptisk till att låta vårdperspektivet styra i LSS. Detta förslag utifrån det jag kan läsa här lyser vårdperspektiv lång väg.

    Varför är det så farligt att låta vårdperspektivet ta överhanden? För mig är svaret enkelt

    Ett vårdperspektiv ändrar med automatik maktbalansen till vårdgivarens och statens/kommunernas fördel. Rakt emot tanken med LSS där individuella behov är i centrum, inte vad staten och kommunerna anses vara skälig levnadsnivå.

  5. Yvonne Malmgren skriver:

    När man klumpar ihop alla, visar man att det bara finns en lösning på många olika behov. Mycket oroväckande!
    Goda levnadsvillkor bygger på individuella behov och inget kollektivtänk. Här tror jag att det har smugit in gamla värderingar. Vi har börjat generalisera människor med vitt skilda behov. Det ser vi också när myndigheter hänvisar till prejudicerande domar. Vilket gör att LSS som plus/rättighetslag planas ut successivt. Och goda levnadsvillkor förlorar styrka i samhället.

Lämna ett svar

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: