Lite upplysande LSS – statistik igen

Jag har vid ett otal tillfällen försökt upplysa om att personlig assistans från Försäkringskassan, dvs. assistansersättning, inte är synonymt med LSS. Utan att det verkar ha trängt igenom till våra annars goda förespråkare i Liberalerna och KD? I deras välvilliga försök att strida för LSS.

Så här kommer ett nytt försök med hjälp av statistik!

75 000 personer har LSS-insatser från sin kommun. 5 000 personerav dessa har insatsen paragraf 9.2 personlig assistans (Observera att det inte är detsamma som assistansersättning SB 51).

Övriga 70 000 har andra insatser enligt paragraf 9 i LSS.

Cirka 14 200 har assistansersättning enligt SB 51 från Försäkringskassan.

Bara 15 procent av alla med LSS-beslut har således assistansersättning från Försäkringskassan.

Övriga 85 procent med LSS-beslut har LSS-insatser från sin kommun.

Det är väl märkligt att de 80 procenten inte uppmärksammas mer av våra rikspolitiker. Det innebär tyvärr att den stora majoriteten som har LSS-insatser inte får den nödvändiga röst som behövs. Det innebär i sin tur att omsorgen om LSS-majoriteten, som enligt lagen ska få ”ett liv som andra med goda levnadsvillkor” inte får detta uppfyllt i särskilt många fall. Det har istället i medieskugga skett en betydande nedrustning av LSS ute i våra kommuner. De få berättelser om vanvård som har beskrivits i media är bara toppen av ett isberg.

Kanske har våra politiker indirekt fastnat i ”kostnader”, något som enligt LSS inte ska diskuteras. I LSS gäller bara enskilda individers individuella behov. Men media och regeringar har lyckats flytta fokus till ”kostar för mycket” trots en tydlig lag.

Kostnaderna för assistansersättningen utgör nu 36 procent av de totala LSS-kostnaderna. Lägger vi till den personliga assistans som ges direkt av kommunerna så står den totala personliga assistansen för cirka 42 procent av totala LSS-kostnaderna. Det innebär att resterande del cirka 80 procent av alla personer med LSS-insatser bara står för 58 procent av totala kostnaderna. Och observera att jag inte menar att för mycket pengar läggs på personlig assistans utan att på tok för lite pengar läggs på de övriga insatserna!

Kanske är det tydliga kostnadsfokuset som gör att media och rikspolitiker har fastnat på den enskilda insatsen personlig assistans? Regeringarna har lyckats tyvärr. Det är ju för mig som varit med i hela resan varit ett mycket tydligt mål från alla regeringar sedan 2008.

Det är i så fall fel och inte förenligt med LSS.

Social tagging: >

4 Responses to Lite upplysande LSS – statistik igen

  1. Ewa Norrgård skriver:

    Statistik är alltid bra. Jag anser att så mycket inom LSS, som är en rättighetslag, inte efterlevs.

    Våra kommuner, med hårda besparingskrav, handlägger idag ärenden inom LSS området utifrån kommuners rådande budgetunderskott. Något som absolut inte ska inverka på hur bland annat beslut gällande rätten till bostad enligt 9:9 LSS handläggs.

    Vi måste agera, vi kanske borde ordna ett samtalsforumet, där vi bjuder in våra styrande politiker, för att se till så att lagen efterföljs utifrån de kriterier som fortsatt är lagens grund, att personer som omfattas av LSS får rätten till ett liv som alla andra med goda levnadsvillkor.

    Vänligen
    Ewa Norrgård

  2. Thomas Juneborg skriver:

    Förklaringen till att våra riksdagspolitiker med riksmedia i ”släptåg” nästan enbart pratar om PA när LSS debatteras tror jag är enkel:

    Av LSS 10 insatser är det enbart personlig assistans som i huvudsak är en statlig angelägenhet och därmed direkt berör statens budget. Därmed blir övriga insatser tämligen ointressanta – det ”är ju inte vi som betalar”.

    Sen tycker jag det är jätteviktigt att hela tiden lyfta det slutgiltiga ansvaret för för förfallet i kommunerna. CRPD är mycket tydlig här – det är STATEN och INGEN ANNAN som har det slutgiltiga ansvaret för att konventionen efterlevs. Regeringen kan ALDRIG frånsäga sig det slutliga ansvaret, att riksdagen via lagstiftning ”delegerat” ner ansvaret för utförandet till kommunerna och regionerna för 9 av 10 insatser (+ delar av den personliga assistansen) spelar ingen som helst roll när vi talar om ansvarsfördelning enligt CRPD.

    Idag har de facto många kommuner usel ekonomi vilket drabbar alla delar av den kommunala välfärden. Här är också CRPD mycket tydlig. Är det så att en kommun eller region verkligen har dåligt med pengar är det, enligt CRPD regeringens SKYLDIGHET att säkerställa att de får tillräckligt med resurser för att leva upp till konventionens artiklar. Temporära försämringar är förenliga med CRPD endast vid akuta kriser för STATEN.

    Så även om många kommuner har dålig ekonomi så är svenska statens ekonomi i gott skick som är yttersta garanten för att CRPD efterlevs. Inga försämringar oavsett om det handlar om indragen statlig assistansersättning eller besparingar på LSS bostäder i en avfolkningskommun med taskig ekonomi kan därför försvaras med motiveringen ”vi har akut brist på pengar”.

  3. Yvonne Malmgren skriver:

    Jag tror att funktionrättsrörelsen behöver samlas och sätta ner foten mot regeringen. Det må råda brist på kunskap hos våra politiker. Om vilja finns så går det att bygga upp kompetens. Kunskap är ingen tung ryggsäck Framför allt är funktionsrättsrörelsen en stor kompetensbärare i samhället.
    För mig är bristen på människosyn det som genomsyrar samhället. När politiker i sina förtroendeuppdrag ställer grupper mot varandra då är det riktigt illa. Då tar orättvisorna ut varandra. Och debattklimatet förgörs.
    Det som mest bekymrar mig är när människor inte får rätt verktyg(insatser) eller blir fråntagen verktyg för att därefter beskrivas som svaga och utsatta. Vilken dubbelmoral eller svek.

  4. Monika Johansson Björk skriver:

    Jättebra att FUB belyser dessa frågor!!

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: