Vadå´ – otydlig!

LSS är sin målbeskrivning väldigt tydlig – om man vill förstå. Målet med lagen är att de som omfattas ska ha möjlighet att leva som andra likt de som inte har funktionsnedsättningar. Varje insats ska ges med så god kvalitet att den ger goda levnadsvillkor. Knappast otydligt om man anstränger sig lite att tänka efter.

I LSS står inget om kostnader eftersom det inte var aktuellt, för att insatserna ska ges efter varje individs enskilda behov. Allt för att följa lagens målsättning.

I Funktionsrättskonventionen står det däremot att alla personer med funktionsnedsättningar har rätt till samma ekonomiska förbättringar som alla andra i samhället.

Visst kan man ägna sig åt hårklyveri om vad ”alla andra” innebär och vad ”goda levnadsvillkor” betyder, om man vill jävlas! Men jag tror att alla anvariga för LSS är tillräckligt intelligenta för att förstå vad lagen mål betyder för deras verksamheter.

Så vad deras njugghet för att göra rätt då består av kan jag bara spekulera i och förfäras över.  Onödigt sparande är kanske det vanligaste och ursäkterna för detta är bara dåliga. Som sagt räknas inte pengar i LSS-lagen – tvärtom är brist på pengar ingen ursäkt för att avslå insatser. Vi har som kollektiv i Sverige aldrig varit rikare i modern tid.

Då återstår tyvärr bara fördomar, de som var orsaken till de gamla vårdhemmen och dylikt. Det som alla omsorgslagarna skulle få ett slut på. Om ni läser historien ”från idiot till medborgare” som Karl Grunewald skrev, så kallas de individer som omfattades vid nedsättande namn som sinneslöa, efterblivna, psykiskt utvecklingsstörda och inte med vanliga tilltalsnamn. Det är en tid vi inte ska tillbaka till, därför finns en tydlig rättighetslag.

Naturligtvis blir jag i klartext förbannad på LSS-chefer, LSS-handläggare, Myndighetschefer(bedömmarchefer), kommunjurister, jurister i Förvaltningsrätten som inte följer lagen. De gör det inte av okunskap utan av vad jag tolkar som ovilja,

Vad gäller ekonomin är det politiker i riksdag och regering som inte följer de två lagarna. LSS då man inte kan ha goda levnadsvillkor om man är fattig och Funktionsrättskonventionen att även personer med funktionsnedsättningar har rätt till samma positiva ekonomiska utveckling som vi övriga i landet.

För mig är ovanstående uppenbar lagtrots – hur är det för er andra?

Social tagging:

11 Responses to Vadå´ – otydlig!

  1. Christer Pettersson skriver:

    Det finns inget mer att tillägga en fin sammanfattning av vad som gäller och tyvärr av verkligheten för de LSS beroende.

  2. Yvonne Malmgren skriver:

    Harald kan bara instämma. Lagtrots! Träffsäkert och tänkvärt. Enkelt, men så svårt för politiker och myndighetsutövare.
    Jag var så otroligt positiv till LSS-lagstiftningen 1994. Och tyckte att det var det bästa som hänt Sverige. Utifrån ”människors lika värde”. Men vad hände? Facit har vi alla i hand. Om alla hade tillämpat lagen enligt dess syfte och intentioner, glömde en sak din kompetens Harald, då hade vi fått slösa energi på andra saker. I nuläget har det humanistiska synsättet övergått till ett kostnadsperspektiv. Det är också ett mått på vilket samhälle vi vill ha. När vi kan sätta en prislapp på en människa då är vi långt ifrån ett solidaritetstänk. Under min livstid 60 + så har jag aldrig upplevt ett brutalare samhälle.
    Dina skrivna ord inger hopp. Det finns ett standarduttryck i min släkt som har myntats av mitt syskonbarn, som nu är ett ”änglabarn ”.
    ”Finns det grodor finns det hopp”
    Harald, du ger mig och många fler hopp att kämpa vidare.

  3. Jag tänker bara ”hur svårt kan det vara?” Lagen är INTE otydlig.

  4. Mai Eriksson skriver:

    Förtäckta fördomar, ett tyst förakt för alla som tillhör den s k tärande delen av vårt samhälle. Alla ska jobba. De som inte kan eller förmår detta, oavsett orsak, saknar betydelse och blir på ett sätt försumbara. Det tror jag är den egentliga orsaken till senare års utveckling. Men vem vågar säga det högt?

    • Yvonne Malmgren skriver:

      Mai, instämmer. Nu är det dags att ta bladet från munnen, säga som det är utan krusiduller.
      En samlad reaktion från människor som har fått nog.

  5. Thomas Juneborg skriver:

    Harald:
    Har inget att tillägga här utöver det jag redan sagt flera gånger. Jag håller med helt och hållet att LSS INTE ÄR OTYDLIG om staten och kommunerna har gott uppsåt, d v s prioriterar att uppfylla lagens intentioner. Nu är situationen den motsatta, det allmänna tycker LSS ÄR FÖR DYRT och att vi som berörs av lagen har det för bra…

    Däremot har det tyvärr blivit uppenbart att det finns gott om kryphål om man vill ”jävlas”. Främst tänker jag då på avsaknaden av definition av ”leva som andra”, goda levnadsvillkor och självbestämmande”. Det finns fler exempel men jag hinner inte gå igenom det nu. Jag klandrar dock inte Bengt Westerberg för dessa kryphål – han hade aldrig föreställt sig att lagen skulle bli så ifrågasatt.

    Ska vi följa Funktionsrätts konventionen fullt upp måste dock personkretsindelningen göras om. Två av personkretsarna baserar sig på diagnoser och FN nämner i centrala artikel 19 med ”överkursen” de allmänna kommentarerna till samma artikel som jag läste i våras nämner faktiskt ingenting om diagnoser, bara FAKTISKA HJÄLPBEHOV.

    Hur detta ska omformuleras för att undvika mängder med nya kryphål är dock en vansklig uppgift som jag inte har något bra svar på. Spontant (förutom att göra CRPD till lag) känner jag följande men det är absolut ingen optimal lösning:

    Utöka personkretserna

    Olika lagar som tillsammans täcker alla sorters behov enligt CRPD

    Tyvärr måste vi även i framtiden utgå från att staten och kommunerna kommer att leta efter kryphål och då räcker inte den nuvarande lagen till. Även FN-s egna kriterier lämnar t.ex fältet öppet för besparingshökar som ifrågasätter ”vem behöver omfattande behov av stöd och hjälp”…

    • Yvonne Malmgren skriver:

      Instämmer Thomas, men finns inte det humanistiska synsättet spelar det ingen roll vilka lagar vi har.
      I nuläget finns det inget annat utarbetat alternativ och när regeringen inte lyssnar på funktionsrättsrörelsen är jag förespråkare för:
      Att återupprätta lagens intentioner och dess ursprung med tillägg RÄTTSHJÄLP.

  6. Yvonne Malmgren skriver:

    Vart tog den politiska viljan vägen?
    Jag tror att det största problemet är avsaknad av politisk vilja. Därför valde man att gå den enkla vägen ”snärja in sig i juridiken” mer byråkrati allt för att försvåra vardagen för den enskilde.
    När LSS sjösattes så pustade våra politiker ut. Inga nya reformer, alla förlitade sig på att LSS skulle lösa allt. Med LSS skulle den enskilde själv få makten över sitt liv. En värdegrund som blev kortlivad. För att ingen politiker, har under resans gång värnat det humanistiska tänket. Det blev fritt spelrum att tolka lagen. All lagstiftning går att töja på.
    När kostnadsperspektivet smög in och fick genomslagskraft fullt ut. Blev det också ett nytt tänk. En prislapp på varje huvud.
    Om rättshjälp funnits med från början är jag övertygad om att utvecklingen av hela LSS-lagstiftningen sett annorlunda ut. Var det ett medvetet val av vår regering oavsett partifärg? Mitt svar är JA. Sitter man på ett batteri av jurister och experter så får man dem domarna som faller i god jord. Och kan till svenska folket med trygghet säga: det finns ”prejudicerande domar”. Oavsett om den moraliska kompassen pekar åt ett helt annat håll.
    Med facit i hand och med de samhällsvärderingar vi har idag så är det den största skandalen i svensk välfärdspolitik.

  7. Thomas Juneborg skriver:

    Yvonne:
    Jag är realist här: Besparingshysterin kommer att fortsätta så länge de som bestämmer tycker att vi kostar för mycket pengar, det du kallar humanistisk människosyn är av olika anledningar långt, långt borta. Men detta handlar inte bara om LSS vilket funktionsrättsrörelsen har en tendens att reducera problemet till. Samma krafter som tycker att LSS är för ”dyrt”, samma krafter tycker ALLA FORMER AV STÖD till personer med funktionsnedsättningar är för ”dyrt”, samma krafter för krig mot sjukskrivna etcetera, etcetera.

    Realistiskt tror jag inte det i dagsläget, oavsett lagändringar, FN-konventioner etc finns något sätt att skapa en lag som ger ett vattentätt skydd. Vad vi kan göra är att kämpa för ett regelverk som täpper till så många kryphål som bara är möjligt, garanterar en rimlig ekonomisk levndsstandard och åtminstone rejält reducerar den absurt ojämna maktbalansen vid rättsprocesser.

    • Yvonne Malmgren skriver:

      Thomas, jag är nog lite för naiv. Du har helt rätt besparingar pågår inom alla livsområden.

      Jag vet att det är dyrt att leva med en funktionsnedsättning.( har en närstående) Nu kan nya kostnader för hjälpmedel bli ytterligare sten på börda om man bor i fel kommun/region.Avgift för utprovning, förskrivning och serviceavgift för hjälpmedel. Lite avgifter här och där. Lever man redan på en låg sjuk/aktivitetsersättning kan det leda till att man avstår olika hjälpmedel. Hjälpmedel som ska bidraga till ett mer aktivt/delaktigt liv.

      Vi får fortsätta kämpa efter bästa förmåga !

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: