Varför betalar personer med sjuk- och aktivitetsersättning mest skatt?

Helt stolligt eller hur?

Det handlar om personer som har så stora funktionshinder, så att de tillhör den lilla grupp som har LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. De har en inkomst på mellan 8641 till 9804 kronor i månaden brutto före skatt beroende på ålder.

På denna blygsamma inkomst betalar de mest skatt av alla. De betalar cirka 900 kronor mer skatt per månad än en vanlig arbetstagare. De betalar cirka 1000 kronor mer i skatt per månad än en ålderspensionär.

Logiken säger att detta är helknäppt och helt oförståeligt, eller hur? En vanlig arbetstagare med denna låga inkomst är inte heltidsarbetare. Pensionärer med denna låga inkomst är så kallade fattigpensionär och har kanske varit hemmafru eller har av annat skäl inte arbetat så mycket i Sverige. De har under nuvarande regering prioriterats.

Hur har det kunnat bli så? Vem har beslutat om detta? Jo politiker vi valt i allmänna val, vilket innebär att vi alla bär alla en skuld till denna negativa utveckling.

Orsaken är jobbskatteavdrag. Vi har fått 6 stycken sedan år 2007 till år 2019. Statens kostnader är idag cirka 130 miljarder för detta avdrag. Effekten på nya jobb och fler arbetade timmar har inte vetenskapligt kunnat bevisas.

Det som är en sanning är att LSS-verksamheter syselsätter cirka 100 000 personer som direkt personal. Vilket ger skatteintäkter som ska ses som en intäkt. På samma sätt som jobbskatteavdragen förklarades när de tillkom.

Det som också har bevisats är, att de som ingår i LSS-gruppen med en maxinkomst på netto 7500 kronor i månaden efter skatt inte har goda levnadsvillkor. Som ni säkert förstår går många i gruppen idag back varje månad. De måste få bidrag från anhöriga, för annars blir det försörjningsstöd, det som tidigare hette socialbidrag.

Vem är ansvarig för detta? Kan de förklara varför LSS blivit så? En lag som skulle garantera goda levnadsvillkor för de som omfattades.

Hjälp mig väcka sovande politiker!

20 Responses to Varför betalar personer med sjuk- och aktivitetsersättning mest skatt?

  1. Eva Gustafsson skriver:

    Ja, det här har upprört mig ända sedan vår son med Down’s fick sin första aktivitetsersättning. Tyvärr blir det nog ingen ändring. Vår nya socialförsäkringsminister var ju väldigt tydlig med att höjda pensioner var absolut mest prioriterat. Sjuk- och aktivitetsersättning nämnde han inte alls när han introducerade sig igår.

  2. Yvonne Malmgren skriver:

    Under valrörelsen hörde jag politiker säga:
    -Ingen ska lämnas utanför
    -Vi måste stå upp för människors lika värde
    -Vi ska bygga upp det nya folkhemmet tillsammans
    Den låga sjuk/aktivitetsersättningen och skattesatsen diskriminerar människor och skapar ännu större utanförskap i samhället. Summan är snuspengar för våra politiker. Nu är det dags att väcka våra folkvalda, ur deras törnrosasömn. Så här vill ingen ha det. Inte ens våra politiker i valrörelsen. Ska Sverige stå upp för människors lika värde får ingen lämnas utanför. Nu tolererar vi inte tomma ord. Nu måste vi få våra politiker att agera.

  3. Thomas Juneborg skriver:

    Utdrag från min egen blogg i ämnet Harald

    Från budgeten för 2020:

    ”Pensionen för den som har arbetat ett helt arbetsliv bör därför vara betydligt högre än nivån för grundskyddet. För att upprätthålla det s.k. respektavståndet mellan dem som arbetat och dem som inte har gjort det behöver även den allmänna inkomstgrundade pensionen förstärkas.”

    Kommentar på detta

    Vad är detta, notera särskilt benämningen ”respektavståndet”. Finansministern representerar ett parti som en gång i tiden grundades för att införa demokrati och för att bekämpa fattigdom och ojämna maktrelationer. Nu skriver Magdalena Anderssons finansdepartement alltså rakt ut att pensionsskillnaden mellan de som yrkesarbetar och de arma satar som aldrig gjort det av orsaker hen inte rår över ska vara stora. Ingen pardon, ingen medkänsla här inte, Istället att lyftas från fattigdom ska berörda personer visa ”respekt” för de rika och framgångsrika. Att L och C antagligen inte har minsta invändning mot denna råa skrivelse friar inte finansdepartementet från huvudansvaret.

    Att regeringen/finansdepartementet inte har några ambitioner att på allvar höja levnadsstandarden för de som inte kan jobba är övertydligt. Tvärtom ska funkisar och sjukpensionärer vara tacksamma över att få någon ekonomisk hjälp överhuvudtaget och visa ”respekt” för de rika och framgångsrika.

    Vad vi ser är i praktiken en straffbeskattning av personer som inte kan jobba. Som p g a av detta tvingas betala en regressiv inkomstskatt, d v s ökad skatt på lägre inkomst. Och ännu värre, det råder av allt att döma politisk konsensus om att det ska vara så. Vad är det för människosyn som ligger bakom detta?

    En stor del av svaret hittar vi tyvärr i ovan nämnda utdrag från statsbudgeten för 2020.

  4. Yvonne Malmgren skriver:

    Det är väl dags för en manifestation för att tydliggöra vilken människosyn som råder i vårt avlånga land.

  5. Thomas Juneborg skriver:

    Yvonne:

    Jag är tillräckligt luttrad vid det här laget och jag VET att fina ord i en valrörelse är inte värda någonting. Det enda som är värt något är konkreta handlingar vilket är en bristvara.. Några enkla anledningar till att det är så här:

    * Det har blivit allt ”fulare” att vara beroende av ekonomiskt stöd från staten genom att inte bidra till ”arbetslinjen” och därmed allt lägre status för personer som inte kan jobba.

    * Det har (med ekonomisk-politiskt språkbruk) blivit mycket viktigare att upprätthålla god budgetdisciplin” eller ”stram finanspolitik” än att se till att de mest utsatta får den hälp de behöver både fysisk i form av bland annat LSS insatser och ekonomiskt stöd.

    Oj ja, det råder av allt att döma politisk konsensus (möjligen med undantag av Vänsterpartiet) att det ska vara så här orättvist. Det räcker med att läsa några sidor i statsbudgeten så inser man att den här situationen är en följd av mycket medvetna prioriteringar från regeringen. Det handlar definitivt inte om ”okunskap”…

  6. Tania Izumi skriver:

    Man kan ansöka om bostadstillägg hos Försäkringskassan. Det har jag gjort.

    • Harald skriver:

      Tyvärr räcker inte bostadstillägget på de oftast höga hyrorna på de nyare gruppbostäderna.
      Även när jag tar med bostadstillägget går fler och fler minus varje månad.

      • Yvonne Malmgren skriver:

        Instämmer med Harald. Idag har jag läst en debattartikel i DN, dagens nyheter.
        ”73 % av befolkningen vill ha skattereformer som minskar klyftorna.” Blev först positiv tills jag insåg att den målgruppen som Harald skriver om är inte nämnd i artikeln. Jag kommenterade artikeln. Med rubriken ovan ”Varför betalar personer med sjuk- och aktivitetsersättning mest skatt? Och även Haralds räkneexempel.

  7. Nina Gustafsson skriver:

    Fast vilket parti skulle satsa på det här då? Det lär ju inte bli bättre med borglig regering där det endast satsas på personer som kan jobba… Om det nu är väljarnas fel? När det inte finns nåt val som gynnar den här gruppen så väljer man ju det som inte är sämst iallafall.

    • Harald skriver:

      Det är tyvärr korrekt att ingen av våra partier bryr sig om att de nu inte följer de lagar de stiftat respektive skrivit på.

      Enligt LSS har personer som omfattas rätt till goda levnadsvillkor. Att de inte ser till att så sker är inte ok utan ett lagbrott, som bara några få bryr sig om och där ingen av partierna ingår.

      I FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning står i artikel 28, att gruppen har rätt till samma ekonomiska utveckling som vi övriga i samhället har fått. Behövs ingen kvalificerad analys för att se att så inte har skett.

  8. Thomas Juneborg skriver:

    Nina Gustafsson:
    Ingen har väl sagt att det är väljarnas fel. Har själv inga illussioner om att det varit bättre med Ulf Kristersson som statsminister,. Men det är faktiskt sekundärt för mig hösten 2019.

    Regeringsformen är tydlig – den offentliga makten utövas under lagarna och regeringen är ansvarig inför riksdagen. Sedan 2014 heter statsministern Stefan Löven vilket innebar att sedan hösten 2014 har han och INGEN ANNAN har det yttersta ansvaret för att regeringen lever upp till LSS intentioner, Funktionsrättskonventionen och ytterst grundlagen.

    Det lyckas regeringen inget vidare med, milt uttryckt. Den s.k. ”arbetslinjen” står såväl allianspartier som sossar bakom och det är den främsta orsaken till de orättvisor Harald tar upp är.

    • Nina Gustafsson skriver:

      Jag vet… Jag syftade bara på meningen ”Hur har det kunnat bli så? Vem har beslutat om detta? Jo politiker vi valt i allmänna val, vilket innebär att vi alla bär alla en skuld till denna negativa utveckling” Själv valde jag det parti som alltid stått upp för de som är beroende av hjälp i samhället. Sen att det inte hjälpte gör ju inte att nåt annat hade blivit bättre.

      • Harald skriver:

        Förr i tiden kunde man stryka namn på valsedeln, då hade det inte blivit så många kvar kanske.
        Numera kan man kryssa den du vill ha och det behövs inte så många tusen för att de ska hoppa upp rejält.

  9. Yvonne Malmgren skriver:

    Vilket parti har uttalade mål och strategier för att värna personer med funktionsnedsättningar? Ingen. Däremot har politiker ställt (svaga) grupper mot varandra. Idag ska vi jämföra oss med andra orättvisor i stället för att jämför oss med befolkningen i stort. Jag skrev svaga inom parentes. För ingen ska behöva vara svag om våra politiker lever upp till ”människors lika värde”
    Hur ska vi göra med orättvisor? Lyfta fram dem och sluta tillåta att samhällets syn och värderingar blir våra egna.

  10. Yvonne Malmgren skriver:

    Jag hittade en gammal insändare som jag skrev 2014. Lika aktuell idag som då. Det finns en skillnad Karl Grunewald gick bort för något år sedan.
    Alltjämt ojämlikt i vårt samhälle
    Artikeln publicerades 4 januari 2014 i Smålandsposten.
    Det här har blivit en farsot i Sverige att spela ut svaga grupper mot varandra i samhället.
    Hur ska vi göra med orättvisor? Lyfta fram dem och sluta att tillåta att samhällets syn och värderingar blir våra egna.
    Skriver Yvonne Malmgren, fd handläggare för generella handikappfrågor och LSS.
    Öppet brev till våra folkvalda politiker
    För cirka tre år sedan tillskrev jag er om unga personer med funktionshinder/sjukdomar. Personer som aldrig har kommit ut i förvärvslivet och deras låga disponibla inkomst om att ge dessa personer en skattereduktion på cirka 2000 kronor. Jag hade då en nära ung anhörig som på grund av medicinska skäl låg inlagd på sjukhus över en månad. Några dagar efter utskrivningen damp det ner en faktura på cirka 3000 kronor. Landstinget tar ut en avgift på 80 kr/dygn vid inläggning.
    Då ställde jag frågan till er hur ska man betala en landstingsfaktura på 3000 kronor när man har en disponibel inkomst på 5700 kr/månad? De löpande utgifterna finns som hyra, el, telefon och mediciner. Dessa personer skulle aldrig ansöka om bistånd enligt SOL (socialtjänstlagen) eller som vi i folkmun säger socialbidrag.
    Föräldrarna till det vuxna barnet betalade landstingsfakturan. Jag var då också i kontakt med försäkringskassa, konsumentvägledare och socialstyrelsen för jag var övertygad om att det var ett systemfel. Men fick till svar att detta är den bistra sanningen. Jag fick då för kännedom om Socialstyrelsen rapport ”Alltjämt ojämlikt”. En rapport som skulle vara ett verktyg för våra politiker att skapa bättre förutsättningar för personer med funktionsnedsättningar.
    Vad har hänt med den snart fyra år gamla rapporten?
    I dag ska vi jämföra oss med andra orättvisor i stället för att jämföra oss med befolkningen i stort.
    Det här har blivit en farsot i Sverige att spela ut svaga grupper mot varandra¬ i samhället.
    Hur ska vi göra med orättvisor? Lyfta fram dem och sluta att tillåta att samhällets syn och värderingar blir våra egna.
    För över 20 år sedan var jag på en handikappkonferens i Örebro. På kvällen var det evenemang på Örebro slott för föreläsare¬ och deltagare.
    Jag hade förmånen att få som bordsgranne före detta medicinalråd och chef vid socialstyrelsen Karl Grunewald. Jag blev helt fascinerad av denna man och satt som en fågelholk och bara lyssnade, hela kvällen.
    Karl Grunewald har varit en stor förespråkare/informatör för avskaffning av institutioner i Sverige och en drivande kraft till att synliggöra det som var osynligt och att alla hade rätt att vara samhällsmedborgare på sina villkor.
    Han kallas också för omsorgernas landsfader. Vidare hans förmåga att främst skapa ett engagemang hos våra beslutsfattare.
    Karl Grunewald rör fortfarande om i grytan för våra politiker.
    Sverige skulle behöva ha en Karl Grunewald i vartenda län som åker ut och inspekterar och vispar om i grytan rejält för att skapa engagemang och för att skapa bättre levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättningar.
    Socialstyrelsens rapport Alltjämt ojämlikt är regeringens egen utredning som man bortsåg ifrån.

  11. Yvonne Malmgren skriver:

    Ett förtydligande, Landstinget det som nu är Region erbjöd en avbetalningsplan på fakturan.

    I dag är dygnsavgiften lägre för de som har en låg disponibel inkomst.

  12. Milla, mamma skriver:

    Så sorgligt att de allra svagaste i samhället som inte kan få sin röst hörd får minst.
    Bortglömda.

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: