Allt handlar inte om pengar

Pengar kan inte köpa lycka” säger ordspråket.

Men i dagens Sverige kan du köpa dig till det mesta. Bättre bostad, bättre vård, bättre skola är några exempel, där köpet ibland sker på andras bekostnad och finansiering ges med allmänna medel.

Jag läser att föräldrar inte är nöjda med sina barns skola för att sonen/dottern får för låga betyg. Det gör att betygsinflation ökar dramatiskt i vissa friskolor, som måste sälja sina platser och ha goda relationer till målsmän. Visserligen kan många populära friskolor välja sina elever, så att de kan ge höga betyg utan att skämmas alltför mycket. Men det sker på bekostnad av att mer behövande elever väljs bort, inte bara till friskolan utan även till högre studier. Jag välkomnar den utredning med tilläggsdirektiv just om betygsinflation som regeringen nu beslutat.

Jag läser också att familjer som köpt dyra lägenheter i gamla områden, klagar på att det finns störande bollplaner, lekplatser och restauranger i deras ”fina område”. Har man betalat så mycket pengar ska det vara lugnt och avskilt. Det är naturligtvis en absurd tanke då till exempel bollplaner har funnits innan de dyra husen byggdes. Jag välkomnar att politiker i Sundbyberg vill pröva de märkliga bestämmelserna om buller i miljödomstolen.

Att allt även det skattefinansierade gemensamma ska räknas om i pengar och inte i kvalitet eller solidarisk omsorg, har lett till att redan utsatta grupper har fått det ännu sämre. Inte minst i sin privata ekonomi. De har sett sin inkomst urholkas samtidigt som de betalar mest skatt av alla på en inkomst som redan är så låg, att den inte går att leva på, medan skatten minskar på de som redan har hög inkomst. Ålderspensionärer kompenseras men inte ”förtidspensionärer”, de som inte kan få eller ta ett arbete på grund av sina svåra funktionshinder.

Jag brukar inte citera Trump med hans frågande uttalande i Florida ”Look at what happened in Sweden – in Sweden” passar faktiskt in här! Ingen annan liknelse dock.

Pengasystemet som råder i skola och även ofta i vården leder till ökad ojämlikhet, trots de goda föresatserna vi har officiellt i Sverige. De svaga och mest behövande blir ”Svarte Petter”, de blir bortvalda. Vårdval fungerar inte alls för den grupp jag företräder. De blir förlorare trots att Hälso- och sjukvårdslagen säger att de med största behov ska prioriteras.

Dåligt insatta politiker, som till exempel inte vet skillnaden mellan personlig assistans och LSS, tittar på när LSS en fantastisk lag nedrustas. Ibland eldar de till och med på med utryck som ”LSS är för dyrt”, något som de egentligen inte vet! Andra märkliga påståenden från högt uppsatta politiker om ”att det är bara att ta ett jobb i stället för att leva på bidrag” visar väldigt tydligt att de inte har en aning om vilka personer som ingår i LSS-gruppen.

Vi lever i ett egoistiskt samhälle idag. Allt värderas i pengar. Det mesta, med kanske undantaget lycka, kan köpas av dem som har pengar. När jag växte upp var det fult att vara egoist. Det var ett skällsord. Det visar lite på hur samhället har utvecklats. Generellt har vi fått det bättre, men klyfterna har aldrig i modern tid varit så stora.

Det finns två sätt att reagera, antingen ge upp eller att strida ännu mer!

Jag har valt det senare – reclaimLSS!

Social tagging:

4 Responses to Allt handlar inte om pengar

  1. Yvonne Malmgren skriver:

    Varför behandlas personer med funktionsnedsättningar/sjukdomar som parasiter?
    Ofta används ordet parasit om människor som utnyttjar sina medmänniskor. I Sverige har det smugit in en brutal människosyn i samhället. Där personer med olika begränsningar ska vara tacksamma och hålla käften! Solidaritetstänket blåste bort för många år sedan. Det började nog när stormen Gudrun drog fram över Sverige. I dag ska alla ut i arbete oavsett om man kan ta eller få ett arbete. Eller om man har daglig verksamhet enligt LSS så gör kommunerna besparingar på habiliteringsersättningen. I nuläget måste flera kommuner göra besparingar på skolverksamheten. Vilket innebär att exempelvis Kalle som är integrerad i ”vanlig” skolklass förlorar sin förlängda arm, elevassistenten. Det finns undermåliga gruppbostäder i Sverige som inte lever upp till goda levnadsvillkor. År man beviljad aktivitets/sjukersättning så är den så låg så man är fångad i fattigdom. Ersättningen har inte följt kostnadsutvecklingen i samhället och man betalar mest skatt på den lilla inkomsten.
    En parasit är en organism som lever i eller på en annan levande organism och tar sin näring från denna samtidigt som den orsakar skada. Fortsätter Sverige föra samma brutala människosyn att vissa personer ska behandlas som parasiter kommer det att få allvarliga konsekvenser.
    Vi kommer inte att tiga! Ett samhälle som inte står upp för personer med funktionsnedsättningar är en kall och egoistisk miljö. Det vill vi inte ha. Nu är det dags för våra folkvalda politiker som i valrörelsen sa att de stod upp för ”människors lika värde i samhället” bekänna färg.

  2. Mai Eriksson skriver:

    Vet ni ibland när jag är som mest förbannad eller nere tänker jag, vet inte riktigt vad jag ska kalla det men kanske är det så att alla de där politikerna och tjänstemännen som verbalt talar om goda levnadsvillkor och medborgarens fokus, egentligen tänker, asch det gör inget de varken kan eller förstår att protestera i alla fall. Ingen, säger ingen skulle våga att säga så högt men i handling visar det sig alldeles, alldeles för ofta.

  3. Yvonne Malmgren skriver:

    Man hade önskat att funktionsrättsrörelsen hade fått engagera sig mer i utvecklingsarbete, seminarier och aktiviteter. Nu behöver man dra på sig den tunga vinterrocken för att argumentera ”människors lika värde” och hålla kylan borta i från den kalla ishavsvinden som råder i Sverige.

  4. Yvonne Malmgren skriver:

    Det som bekymrar mig är att det råder en tystnadskultur. När man får insändare/debatt artiklar publicerade. Så är det ingen politiker som bemöter artikeln. Jag har haft en politiker (L) som har upplevt att jag har för bråttom att bygga upp LSS igen. Jag bemötte hans ord med att har det tagit över tio år att rasera LSS ska det ta tio år att bygga upp lagen igen.
    Var är regeringen nu? Fokus på om andning och sondmatning ska vara ett grundläggande behov. Då har man belyst en insats i lagen personlig assistans. För mig är det en katastrof i svensk välfärdspolitik att vara på den nivån. Får vi inte syre och mat dör vi. Allt är ett skämt.
    De andra nio insatserna blundar både media och politiker för. De som förespråkar att lagen är föråldrad förknippar lagen med en insats personlig assistans. Hur ska man gå vidare, kräva tillbaka omsorgslagen?

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: