Politiker blundar för LSS-gruppens fattigdom

Det diskuteras i dagarna om att inkomstskillnaderna stiger brant just i Sverige. Några av de mest drabbade är LSS-gruppen.

Men våra stora ”statsbärande” partier pratar som vanligt om att lösningen är att skaffa sig ett arbete. Igår var LO senast ute med den slutsatsen. Idag kommer regeringen med en ny skattesänkning och ett ökat bostadstillägg för ålderspensionärer ”för att de byggt vår välfärd”.

Jag hör inga ledande politiker prata om den fattigdom för LSS-gruppen, som blir konsekvensen av ”arbetslinjen” och ”att man ska inte leva på bidrag”.

Men de allra flest i personkrets 1 i LSS kan varken få eller ta ett jobb! De döms då av våra ”blinda” politiker sedan många år till ett liv i fattigdom.

Kanske är vår återkommande rapport ”Fångad i fattigdom” för omfattande för våra politiker? Låt mig därför sammanfatta lite siffror.

Inkomsten, garantibelopps i sjukersättning”, är netto efter skatt som mest 7800 kronor per månad. Som inkomst räknar vi också bostadstillägg som för vår grupp är som mest 5220 kronor per månad. Hyra i gruppbostad är idag 7000-8000 kronor per månad för en relativt ny lägenhet.

Kvar att leva på efter att hyran är betald är således cirka 5-6000 kronor per månad.

Det ska räcka till allt annat du behöver, som mat, el, försäkringar etc. Enligt Konsumentverket är skäliga levnadsomkostnader för detta cirka 6500 kronor. Redan här uppstår ett underskott. Och då finns inget utrymme för fritid, mobil, dator etc.

Det är därför Habiliteringsersättningen är så viktig, vilket inte många kommuner förstått av kommentarer jag fått.

Kära politiker i alla partier, släng fördomar och skygglappar. Goda levnadsvillkor som föreskrivs i lagen LSS, kan inte uppnås om du är fattig, det innebär att ni inte följer lagen om ni inte tillser detta! Det bästa sättet är att höja ”lönen”, sjukersättningen rejält. Det har Sverige råd med!

Social tagging:

6 Responses to Politiker blundar för LSS-gruppens fattigdom

  1. Thomas Juneborg skriver:

    Jag håller med Harald att fokuset på ”jobblinjen vs ”bidragslinjen” är förödande för personer som faktiskt inte kan jobba.

    Har Sverige råd att höja aktivitets/sjukersättningen? Självfallet har vi råd med det. Om vi har råd att öka försvarsutgifterna med väldigt många miljarder kr, slopa värnskatten mm har vi råd med detta också, allt annat är en absurd fördelningspolitik.

    Något som sällan nämns. I den allmänna kommentaren till centrala artikel 19 i Funktionsrättskonventionen (rätten till ett självständigt liv och full delaktighet i samhället) sägs också tydligt för att uppfylla artikel 19 krävs även åtminstone relativt god privatekonomi.

  2. Yvonne Malmgren skriver:

    Varför finns det ingen reformvilja i Sverige riktad till personer med funktionsnedsättningar?
    Blev LSS en lag som våra politiker kunde luta sig tillbaka i sina fåtöljer, slumrande och för alltid tro att lagen skulle ge ett värdigt liv. Med LSS stannade allt reformarbete. En lag som dessutom har urholkats.Det har gått 25 år. Idag vet man inte skillnaden på skälig levnadsnivå och goda levnadsvillkor. Varför ?
    I en välfärdspolitik går reformarbetet framåt men en grupp lämnas utanför.Varför?
    Här har jag ett svar: för att några räknas som bättre än andra.

  3. Håkan Mukka Gävle skriver:

    Håller fullständigt med er det är bedrövligt och våra politiker låtsas som det regnar

  4. Yvonne Malmgren skriver:

    Regeringen lade fram nya reformer för 30 miljarder.
    Tänkte att nu kommer det en satsning på en glömd grupp i Sverige.
    Så fel jag hade,
    Det finns ingen reformvilja för personer med funktionsnedsättningar.

  5. Gunnar Holgersson skriver:

    Jag vill lägga till att en ”fattigpensionär”, över 65 år, med en pension på 110000/år har ett grundavdrag på ca 65000, har man samma inkomst (sjukbidrag) men inte fyllt 65 är grundavdraget ca 32000, en skillnad på ca 1000 kr/mån. En helt sanslös orättvisa mot personer med funktionshinder, som aldrig har kunnat välja.

  6. Yvonne Malmgren skriver:

    Det finns ingen reformvilja hos politikerna att höja den låga ersättningen.
    Skulle ett förslag kunna vara att de personer som uppbär den låga sjuk/aktivitetsersättning, fick en skattereduktion på hela bruttobeloppet utan att det påverkar bostadstillägget ?

Lämna ett svar

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: