Jag vill ha en ny BMW!

Men vi kan inte alltid få det vi vill, eller hur?

Jag vill ha en ny BMW i stället för den gamla Ford jag har idag! Men BMW är för dyr och eftersom jag måste betala själv har jag inte råd. Dessutom fungerar min Ford bra för mina behov. Men drömma måste man få göra, eller hur?

Detta gäller även för LSS. Alla som vill ha assistansersättning kan inte få detta. Idag är det drygt 16 procent av alla med LSS som har den insatsen. Knappt 84 procent har andra LSS-insatser och cirka 7 procent av dessa har personlig assistans från kommunen. Av de 84 procenten har 40 procent insatsen särskilt boende, det som förespråkare för personlig assistans slarvigt kallar institution. Knappt hälften av de 84 procenten har insatsen DV, daglig verksamhet, som lika slarvigt ofta sablas ner som ”låtsasjobb”.

Ni som läst 1989 års Handikapputredning och LSS-propositionen 1992/93:159 vet att alla 10 insatserna är väl genomtänkta och alla är viktiga!

Så här står det i propositionen om personlig assistans:

Rätten till biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans är avsedd att omfatta svårt funktionshindrade som behöver hjälp med den personliga hygienen, med intagande av måltider och med annan personlig service. Det personligt utformade stödet skall ge den funktionshindrade möjlighet att som andra i samhället kunna studera, delta i fritidsverksamhet, få möjlighet till eget boende m.m.

Assistansen skall vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär. Avgörande bör vara att den enskilde behöver personlig hjälp för att klara sin hygien. för att klä sig och klä av sig, för att inta måltider eller för att kommunicera med andra. Avsikten bör emellertid vara att assistansen därutöver också skall ges i andra situationer där den enskilde behöver kvalificerad hjälp och som ingår i det dagliga livet, t.ex. om personen behöver hjälp för att komma ut i samhället, för att studera, för att delta i daglig verksamhet eller för att få eller behålla ett arbete. Personlig assistans bör alltid övervägas som alternativ för barn och ungdomar till att bo utanför föräldrahemmet,

LSS är inget smörgåsbord eller godisbutik. Du kan inte bara peka vad du vill ha. LSS är en viktig och seriös lag, där varken önskningar eller pengar skall styra. För att få en LSS-insats skall du ha behov av den och naturligtvis tillhöra personkretsen. Självbestämmande i LSS är inte fritt val av insats, trots politikers populistiska tjat om LOV.

Jag saknar den seriösa debatten om LSS. Nu är den definitivt ofta oseriös från många parter, inkluderande en av personerna bakom lagen, Bengt Westerberg. Den andre Bengt Lindqvist är tyvärr död och pådrivaren Karl Grunewald likaså. De saknas, då de med säkerhet skulle ha gjort debatten mer inkluderande hela LSS.

Observera att jag inte påstår att personlig assistans är fel! För många är den insatsen nödvändig. Likaså förutsättning för många familjer med hemmaboende barn med svåra funktionsnedsättningar, de som ofta är exempel i medias artiklar. Det har visat sig att den avlösning via andra LSS-insatser för dessa familjer enligt vad propositionen menade inte fungerar. En orsak kan vara att de flesta nu får sin skolgång nära hemmet vilket också var en förhoppning i LSS. Att dessa barn då får personlig assistans det antal timmar som behövs för individen men också för familjen, är helt rätt! Onormalt föräldraansvar måste stödjas med insatser från samhället. Att behovet omprövas när barnet/ungdomen flyttar hemifrån är också rätt, men först då. Då handlar det om den enskilde ungdomens behov och inte längre hela familjens, som skall stödjas med rätta LSS-insatser.

Låt mig få se en saklig debatt om ”för vem finns LSS” och ”varför finns LSS” samt ”vad är målet med LSS”. Då faller hela debatten om vad LSS kostar och hur många som sysselsätts samt också vilken kassa som skall betala.

Finansieringen av LSS är en egen fråga, liksom hur LSS-gruppens ekonomiska situation ser ut. De förtjänar egna sakliga debatter. De saknar jag.

Social tagging: >

25 Responses to Jag vill ha en ny BMW!

  1. Yvonne Malmgren skriver:

    Mycket bra Harald,
    Jag vill ha ett tåg med många vagnar!
    Jag skrev tidigare i ett inlägg” I nuläget kan vägen kännas lång men rullar vi igång ett tåg och fyller den med resenärer som åker genom vårt avlånga land kan resan skapa krafter som ingen kan stå emot.” Att läsa dina debattinlägg ger kraft och framtidstro. Sverige har en samhällsförbättrare i dig, Harald. Du har tagit över stafettpinnen och är självklar förare på tåget. Vi är medresenärer från norr till söder som tillsammans kan stoppa tåget i byar och städer och sprida ”för vem finns LSS” och ”varför finns LSS” samt ”vad är målet med LSS”.

  2. Gunnar Råhlander skriver:

    Så tråkigt Harald.
    En tredjedel av alla assistansanvändare har kognitiva funktionsnedsättningar och är den grupp som FUB vänder sig till. Kan du inte stödja dem så kan du inte heller representera alla medlemmar i FUB.

    • Harald skriver:

      Hej Gunnar,
      Att jag värnar alla våra medlemmar i FUB hoppas och tror jag alla i dag förstått.

      Att det är många i Personkrets 1 i LSS som du säger är helt korrekt. När det gäller PA från kommunen är det drygt 40 procent och när det gäller assistasnersättning är det 45 procent. Cirka 88 procent av alla som har LSS kommer från personkrets 1. Merparten cirka 80 procent har de andra insatserna i LSS och mitt mantra är att alla insatser är viktiga, dvs. jag vill representera alla medlemmar i FUB.

      Just i detta inlägg vill jag bemöta en dialog som kantrat, både hos de som ensidigt förordar PA och påstår att det är den enda insatsen som duger samt de makthavare som vill avvecklad LSS för att insatserna kostar för mycket. Det handlar inte om pengar och inte om önskemål utan om behov.

      Ibland behöver jag kanske vara lite övertydlig för att budskapet ska nå fram. Det är inte mot dig och Kajsa jag skriver – jag vet att ni har en historia om hur kommunen misslyckats med gruppbostad flera gånger. Vi ser det just nu i Västra Götaland och Dick. Han behöver er sons lösning av samma skäl. Kanske er historia skulle hjälpa honom?

      • Gunnar Råhlander skriver:

        Harald,
        Det är ändå beklagligt att du gång på gång ifrågasätter assistansen. Det är i stort sett den enda LSS-insats som ifrågasätts för personkrets 1 (FUB:s medlemmar) av den över 1100 sidor långa LSS utredningen. Politikerna behöver inget stöd för att införa besparingar inom LSS (speciellt inte från FUB). Att du tycker att dialogen kantrat beror på att ingen av de andra insatserna ifrågasätts på samma sätt i den allmänna debatten.
        Däremot finns det anledning för FUB att arbeta för en kvalitetssäkring av alla LSS insatser.
        Jag har aldrig trott att det du skriver var riktat mot mig eller Kajsa utan det är klart riktat mot alla som är beroende av assistans för att ha ett rimligt liv.

        • Harald skriver:

          Att säga att alla LSS tio insatser är viktiga är inte att ifrågasätta assistansen.

          FUB har kommenterat och ifrågasatt utredningen på många punkter, tills sist enades vi om att kasta den i papperskorgen (bildligt). Just mycket av skälet att de var för ensidig och att den nästan bara innehöll försämringar.

          Vi vill ha kvalitetsförbättringar i alla insatserna och beslut samt ett kompetenslyft för personalen. Det kan du läsa om i våra intressepolitiska artiklar.

  3. Kajsa Råhlander skriver:

    Harald,
    Dina liknelser är felaktiga och kränkande. Att jämföra insatser enligt LSS, som är till för människor med omfattande funktionsnedsättningar, med lyxbilar och godisbutiker är så opassande. För en person där assistans är den enda möjlighetet för att leva ett drägligt liv handlar det överhuvudtaget inte om val. Det är överlevnad.
    Självbestämmande är själva grunden i LSS! Att själv kunna påverka vilka insatser som kan ge de bästa möjligheterna till ett hyggligt liv. Jag skriver inte ett liv som andra, för det handlar det inte om. Det handlar om att kunna leva.
    Självklart är jag förespråkare av assistansen! Det är den enda lösningen för vår son. Han har provat att bo på tre olika boenden innan det slutligen landande i att personlig assistans är den stödform som fungerar för honom. För den skull säger jag aldrig att inte särskilt boende är bra och att det måste finnas olika insatser beroende var och ens behov.
    Om jag ska spinna vidare på dina liknelser så är det så här. För vår son är inte assistans en godisbutik utan enkel husmanskost som ger den näring han behöver för att överleva. Det är ingen BMW, han har inte ens en rostig cykel och när det gäller smörgåsbord kan man säga att LSS är det smörgåsbord som gör att han kan välja den mat som han inte är allergisk mot utan den mat som han tål.

  4. Thomas Juneborg skriver:

    Harald: Du gör en intressant uppdelning i debattämnena som jag inte tänkt på själv. Nämligen hantera debatten om varför LSS finns och finansieringen som separata ämnen. mycket intressant. Undra hur debatten gått d?. Kanske är det bästa en ”tvåstegsraket”i där diskussionen bland våra folkvalda mynnar ut i att lagen ska värnas i sin helhet, enligt intentionerna.

    1) En djupgående debatt om varför LSS kom till och varför den är så viktig, vilket ska inkludera hela lagen.

    2) Finansiering.av de åtta insatser kommunerna basar för själva med utjämningssystemet (behöver förändras enligt min mening), Råd och stöd och den personliga assistansen som måste vara en insats med staten som ensam huvudman. Det är dock rimligt att kommunerna betalar en del av utgifterna. Ja, även landstingen bör vara med som delfinansiär om behoven har stora drag av vårdkaraktär, t.ex stora andningsproblem eller allvarlig epilepsi.

  5. Yvonne Malmgren skriver:

    Det är av stor betydelse att värna om hela lagen. Vi har politiker som har uttalat följande:
    Att stoppa kostnadsutvecklingen i personlig assistans för att förstärka de andra insatserna i LSS. En katastrof.
    Detta skulle leda till en splittring inom funktionsrättsrörelsen. Ibland funderar jag när man gör sådana uttalanden att syftet är en splittring som tappar kraft.
    En insats i LSS får aldrig förstärkas på bekostnad av en annan insats i lagen. En stark rörelse bygger på solidaritetstänk. Där alla ska vara med.

  6. Harald skriver:

    Det finns alldeles för många som tror att LSS är lyxkonsumtion, till exempel skribenten Kallin. Andra tycker som Vetlandas ansvariga politiker att vi inte har råd.

    Många även bland våra medlemmar och deras anhöriga tror att det bara är att välja en insats om du tillhör personkretsen, till exempel PA eller gruppbostad. Att LSS handlar om behov är svårt att komma ihåg.

    Valfrihet och självbestämmande är inte enkelt för någon. Lite vad jag menar med att jag vill ha en BMV. Lite svårare är det för en del att det inte är möjligt enligt lagen.

    När jag skrev LSS-skolan var just ”Principen självbestämmande” den lektion där jag fastnade längst. Vem är det egentligen som blir den som bestämmer? Är det den enskilde utan full koll, den enskildes föräldrar eller personal? För att den enskilde ska bestämma krävs både god information och stort tålamod för att vänta in ett beslut. Ibland blir det trial and error.

  7. Thomas Juneborg skriver:

    Vad som är den bästa insatsen för vi som berörs vet vi själva och anhöriga, eventuellt gode män mycket bättre än en handläggare i kommunerna eller FK med tunga besparingsdirektiv. Att ge all makt att avgöra detta (möjligen övertolkar jag dig) till kommunerna eller FK är nästan detsamma som att skrota en av hörnpelarna i intentionen med lagen – SJÄLVBESTÄMMANDE.

    Därför Harald vill jag att vi som berörs ska ha mycket stort, om än inte absolut bestämmelserätt vilken insats vi vill ha. Somliga tycker PA är bäst, andra passar gruppboenden eller ledsagning etc bättre.

    Behovsbedömning? Absolut behövs det det men dagens bedömningar handlar bara om att ge avslag, inte hjälp enligt intentionerna.Men det kan naturligtvis inte vara så lätt att ringa till kommunen eller FK, jag vill ha det och det så allt klappat och klart.

    • Yvonne Malmgren skriver:

      Tidigare skulle en handläggare vara hjälpande och stödjande,
      Vid bifall om personkretstillhörighet, skulle man tillsammans med brukaren eller dess företrädare hitta rätt insats i LSS allt för att tillförsäkra goda levnadsvillkor.
      Vad är goda levnadsvillkor i dag? Möjligen skälig levnadsnivå. Idag är man ifrågasättande som myndighet. Och med facit i hand har Sverige snärjt in sig i juridiken.
      Jag tycker att Harald har tio poäng i låt mig få se en saklig debatt om ”för vem finns LSS” och ”varför finns LSS” samt ”vad är målet med LSS”. Då faller hela debatten om vad LSS kostar och hur många som sysselsätts samt också vilken kassa som skall betala. Sverige behöver en saklig debatt om hela rättighetslagen LSS och det är bråttom.

    • Harald skriver:

      Vi behöver som Yvonne säger få med handläggaren i den beslutsprocess du beskriver.

      Handläggaren ska enligt lagen vara ansvarig för att ta ett beslut som förhoppningsvis även den som berörs och dennes eventuella anhörig eller god man kan tycka är korrekt. Det finns idag flera problem med detta idag. Det alvarligaste är att det inte finns förtroende för att handläggren är kompetent och utan yttre tryck tar ett korrekt beslut enligt sin noggranna utredning. Kompetensbrist har skapat en del av detta problem. Påverkan från andra beslutsfattare i kommunledningen ett annat (läs Riktlinjer som i princip är olagliga). Ett tredje är att vi som strider för LSS inte själva accepterar spelreglerna att vi inte bara kan önska oss en insats om vi inte kan styrka behovet.

      Självbestämmande är inte fritt val vilket jag försökt beskriva med BMW för att inte jag ska övertolkas som att jag är emot personlig assistans. Kanske mer säga att allt man vill ha kan ingen få av oss.

      Men det du beskriver med att vi ska strunta i handläggaren och ta ett eget beslut funkar tyvärr inte. Det hjälper oss inte att få förtroende för vår kamp för LSS. Istället ska vi stödja att handläggren kompetens och status ska bli bättre och att deras intrigritet blir stark.

      Det en individ som ingår i LSS personkrets ska absolut få den insats hen behöver och har rätt till, med största möjliga valfrihet och självbestämmande.

  8. Tina skriver:

    Intressant inlägg och jag håller verkligen med om att gruppbostad ofta är ett minst lika bra alternativ och verkligen ingen institution. Det är viktigt att framhålla värdet på samtliga insatser enligt LSS. Tyvärr ser jag i min verklighet att det inte alls är behovet som styr, utan ekonomin. Personer får avslag inte alls bara på assistans, utan också på gruppboende, daglig verksamhet, kontaktperson och ledsagare. Behovet är tydligt men kommunerna gör en mycket snäv definition och den enskilde hamnar utanför. Lidandet för både enskilda och deras anhöriga blir stort.

  9. Helena skriver:

    Jag har personligen varken mött eller hört talas om någon som trott att LSS är ett smörgåsbord att välja fritt från. Det oroar mig om funktionshinderrörelsen faller i fällan som politikerna gillrat, att ställa grupper av funktionshindrade och insatser, mot varandra.
    Det är inte konstigt att debatten i så hög grad handlat om personlig assistans, det är ju den insatsen som ifrågasätts. Ingen har hotat att ta bort, eller kraftigt snäva in, insatsen gruppbostad vad jag vet. Däremot har många som haft assistans i många år blivit av med insatsen.
    Jag håller med om att det är problematiskt när man kallar gruppbostad för institution eftersom det faktiskt är en insats som fungerar för många. Alla insatser behövs, utifrån olika behov.

  10. Yvonne Malmgren skriver:

    Är vissa människor mer värda än andra? Ja, jag börjar tro att det är så. Nu vill jag göra en jämförelse med hälso och sjukvårdslagen. Jag har en dotter som är en reservdelsmänniska. Hon är lite drygt trettio år. Hennes njurar har lagt av så hon har fått en ny njure. Hon står också på kö för ytterligare en organtransplantation. Jag har aldrig läst en artikel att det är svindyrt med organtransplantationer. Alla livslånga mediciner som är subventionerade. Insulinet är dessutom gratis. Alla hälsokontroller med mera. Min dotter har av någon anledning en högre status i samhället där ingen i frågasätter hennes kostnader eller gör besparingar. Hade något gjort det hade det bedömts som mycket oetiskt. Alla inom sjukvården gör allt för att höja hennes livskvalitet och inge framtidstro. Hon kommer under hela sin livstid att behöva ha stöd ifrån sjukvården.
    Tänk om vi fick myndighetspersoner inom LSS att tänka i dessa banor” Vi finns för våra medborgare. Vi ska göra allt för att du ska få vara en fullgod medborgare utifrån dina förutsättningar.”
    Så vad jag menar är att olika diagnoser i samhället har olika status. Vissa diagnoser bedöms vara finare än andra. Tänk om LSS fick vara den lagstiftningen som den var tänkt för att personer med omfattande funktionsnedsättning ska få leva ett liv som andra. Därför behöver LSS en saklig debatt som Harald skriver.

    • Yvonne Malmgren skriver:

      Förtydligande
      Fusk, kriminalitet, skenande kostnader, svindyrt med mera. Ni förstår vad jag syftar på media som publicerar artiklar om LSS. Uttalande från politiker som har det yttersta ansvaret för sina kommunmedborgare. Då har man som politiker totalt missförstått sitt uppdrag. Man skadeskjuter hela lagstiftningen. Varför? Jag har bara två svar brist på kompetens och besparingar. Därför måste vi tillsammans värna om människors lika värde i samhället. Vi har olika lagar i samhället för att människors behov är olika. Det som är det STORA målet är att ge människor livskvalitet och hopp om en framtid. I nuläget bedömer jag att LSS som rättighetslag haltar. Därför måste det till en debatt om vem lagen är till för och varför?

  11. Harald Hatten av för dig att du vågar föra en seriös debatt om LSS. Jag håller med om att personlig assistans inte alltid är ”rätt insats” Sedan måste jag säga att din billiknelse inte håller. Det finns nämligen de som drömmer om en Ford Transit, för att kunna plocka med sig hela familjen eller att man helt enkelt gillar små bussar. Sedan finns det dem som måste ha en bil av typ Ford Transit för att kunna ta sig fram överhuvudtaget. Jag är en av dem eftersom jag sitter i Permobil och är beroende av både stora bilar och personlig assistans för att ta mig fram och leva ett vardagsliv som hyfsat är jämförbart med de flesta akademiskt utbildade 60 års åldern. Att jämföra personlig assistans med lyxkonsumtion är ett förvånande argument när det kommer från dig. När vi talar om LSS, så måste vi ha lagens mål i siktet. Goda levnadsvillkor och att leva som andra som andra är de raster vi skall ha när vi bedömer vilka insatser en enskild person behöver. Visst har vi alla som arbetar med personlig assistans sett fall när den personliga assistansen inte har varit rätt insats. Men vi har både du och jag sett bostäder med särskild service som fungerat som institutioner. Där det egna vardagsinflytandet får stå tillbaka för organisationens behov. Lika väl som vi känner till B.m.s.s. som fungerar bra och där boende har det inflytande över sitt liv som man klarar av. För mig och min fru, kamraterna i RBU och IfA ser ju varje dag att assistansen är ett oslagbart verktyg för att leva ett normalt liv.

    • Harald skriver:

      Hej Håkan,

      Jag har inget emot PA vilket jag tror dina kamrater i RBU och Ifa vet.

      Jag vill ha en seriös debatt som du nämner och då måste jag på ett lite provocerande sätt ta risken att bli påhoppad – det är ju då dialogen uppstår.

      Varje individ i LSS olika personkretsar ska absolut ha den insats hen behöver och har rätt till enligt lagen, med största möjliga valfrihet och självbestämmande.

      Men vi lurar personer om vi påstår att de bara kan välja för att de tillhör LSS. Vi utsätter också lagen för onödiga påhopp från de som tycker den är för dyr och lyx (bara att välja och ta för sig).

      Första målet med inlägget är uppnått genom att du och så många andra har brytt er och kommenterat! De som läser börjar att fundera och kanske förstå?

      Det slutliga målet är det jag avslutade mitt inlägg med; Låt mig få se en saklig debatt om ”för vem finns LSS” och ”varför finns LSS” samt ”vad är målet med LSS”. Då faller hela debatten om vad LSS kostar och hur många som sysselsätts samt också vilken kassa som skall betala.

      /Harald

      • Håkan Högberg skriver:

        Harald LSS har aldrig varit varit ett smörgåsbord. Hos vissa debattörer har man däremot gärna spridit den myten. Jag kan också tycka att det finns många som har fått fel insats i förhållande till just målparagraferna i LSS. Har då och då tött på personer som fått ”fel” insats. Ibland för att anhöriga inte haft förståelse för PA som insats, men oftare för att man upplever att t.ex. Bostad med särskild bostad inte kunnat svara upp mot behoven. Min uppfattning är att många kommuner och dess personal lever i en föreställning om att det ät ett lika med tecken mellan bostad med särkild service och den gamla omsorgslagens gruppbostad. Man ser ofta alldeles för ”kollektivistiskt” på insatsen, och gemenskapen i boendet kan upplevas mer som ett fängelse än som en väg till att främja goda levnadsvilkor och ett liv som andra Men huvudproblemet med assistansen ur ett användarperpektiv är att alldeles för få beviljas assistans som behöver det och det torde vi vara överens om

        • Harald skriver:

          Tack Håkan – för ett nyanserat inlägg.
          Du har förstått vad jag var ute efter. Klart att ingen vill bo i en institution. Och blir gruppbostad det pga. att kommunernas ansvariga inte förstått vad lagen säger då vill alla ha PA och helst assistansersättning så de slipper kommunen.

          Att många gruppbostäder inte har utbildad personal och för lite personal samt att man tillåts ha fler boende än lagen föreskriver leder sakta till institutionalisering. Att inte SKL och regeringen fattar det är bedrövligt! Förvaltningsrätten har jag redan gett upp. Och Försäkringskassan…….

  12. Thomas Juneborg skriver:

    Harald: Du lyckades verkligen få igång en debatt här. Jag hade dock valt en annan rubrik.

    Jag har aldrig vi eller sagt att vi och våra anhöriga ska ha absolut rätt till att välja insats. En behovsbedömning måste alltid göras. Och eftersom vi har så olika behov är det inte alls givet att PA är det bästa för alla – därför krävs fler insatser i lagen och så är ju LSS skriven.

    Visst, jag förnekar inte en sekund. Jag hade blivit urförbannad och inte gett ett enda ruttet lingon för berörd handläggare hos kommunen och dennes påstådda ”kompetens om mina behov” hos hade skickat ett beslut till mig att gruppboende ”passar dig bättre”. Fallet är hypotetiskt för min del, förhoppningsvis hamnar jag aldrig där. Men allt för många har redan tvingats uthärda den förnedringen – att handläggare ålagda tunga besparingsdirektiv fattar beslut efter beslut som inte har någonting att göra med verkliga behov,

  13. Yvonne Malmgren skriver:

    Alla de politiker som vill värna om LSS låt oss ställa dem mot väggen och ställa krav på hur dem har tänkt? Den politiska viljan som uttrycks i ord måste övergå i ett agerande. De flesta vill värna om LSS ändå har alla sett hur lagen har tolkats snävare och snävare. För vissa människor har framtidstron brutalt krossats sönder. Staten har lagt över kostnadsansvar på kommunerna. Kommunerna har svarat med att tolka insatser i LSS tajtare utan att direkt begå ett lagbrott eller vid omprövning gett avslag. Vill vi att alla människor ska få leva ett liv som andra i samhället då kan inte prislappen styra utan behoven. Insatsen/insatserna ska bygga på ett stort medbestämmande och inflytande för den enskilde. Nu är det dags att politikerna gå från ord till handling och det är bråttom!

  14. Annika Eriksson Sinclair skriver:

    Tyvärr så måste jag instämma i kritiken du få här Harald.Tråkig jämförelse med BMW och FORD.Dessa personer i grupperna som du skall skriva för och i värsta fall företräda har som sagt inte ens en rostig cykel.

    1)Man måste till en början utvärdera sin egen människosyn innan man skriver om detta.

    2)PA är den omsorgsform utan konkurrens som kan garatera ditt medbestämmande eller att andra ser till att det garanteras dig.Du får ett liv så likt normalstörda som möjligt.

    3)Gruppboenden är mini institutioner i samhället där du har tur om du hamnar på en bra sådan.personalen anställes inte av dig eller efter dina behov och är ofta inte utbildad.Kommunala boenden är lika illa skötta som privata tyvärr.medbestämmandet på dessa är lika med noll och i värsta fall motarbetas anhöriga också.Man ser helst inga lex anmälningar av något slag och många felaktigheter tystas ner.

    4)Dagligverksamhet är en skam många ggr gällande ersättningar.Vårtids enda accepterade slavarbete.

    5)FUB är en organisation som borde ta ett mycket större ansvar för sina medlemmars väl och sluta vurma i överkant för den av samhälle och kommun serverade steriotypen om hur en funktionshindrad person bör leva sitt liv.Mycket tveksam om min anhörig skall i framtiden gå med i denna förening/organasitation.Börja med att begär en granskning av att 21 fall vanvård i Sverige med dödlig utgång på gruppboenden och kortidshem.Detta under loppet av 2 år förra mandatperoden.Där har ni er uppgift.

    • Harald skriver:

      Snabbt svar:
      1. Min människosyn ät jag trygg med. Allas lika värde har funnits längre än LSS.
      2. PA är en bra insats i LSS
      3. Gruppbostad är en bar insats i LSS
      4. DV är en bra insats i LSS (habersättning är inte lönen utan ett tillägg till din lön som är aktivitets- eller sjukersättning och det är den som måste höjas rejält) Att kommunerna borde anställa fler isf att de arbetar på DV är ett eget problem.
      5. FUB är mer aktivt än någonsin – men det är ute i lokalföreningarna jobbet i huvudsak måste ske. Där behöver vi fylla på med yngre aktiva personer. Du är välkommen. Om du vill förändra hur din kommun agerar mot vår grupp sker det enligt LSS paragraf 15.7. Det är en stark skrivelse

  15. Mai Eriksson skriver:

    Detta med liknelser är svårt. Att beskriva med bilder blir ofta fel, då var och en har sitt eget förhållande till bilder. PA är en insats som ska medges de som har de svåraste funktionsnedsättningarna. Boende med särskild service är insatsen för de flesta, d v s de med svåra och ibland mindre svåra funktionsnedsättningar. Ofta handlar det om människor som också blir mindre synliga än de med mycket svåra funktionsbehov. Daglig verksamhet är inte ett lönearbete utan en rätt till sysselsättning som ska ge stimulans och innehåll i en vardag där lönearbete aldrig är aktuell. Den rätten tillsysselsättning har, när så är möjligt, också ett mål d v s ett framtida lönearbete. Det viktiga är att den dagliga verksamheten verkligen ger individen rätt till stimulans och utveckling. Att habersättning är en motivations peng, från början tänkt att motsvara kostnaderna för lunch, måste vi bli eniga om, så att vi talar samma språk. Det är inte ett lönebidrag det är Försäkringskassans ersättningar som är i stället för lön. De måste höjas för att vi ska få möjlighet till ett liv som andras. Jag är ofta bekymrad över kvalitén i den Dagliga verksamheten. För mig och för Harald, som jag känner sedan många år, är hela LSS är viktig. Vi blir de stora förlorarna om vi börjar arbeta mot varandra i stället för med varandra.
    Egentligen är det rätt enkelt, till var och en efter var och ens behov. LSS handläggarna behöver bli riktigt, riktigt bra på att tillsammans med läkare eller annan omsorgspersonal bedöma behoven. Vi måste blir bra på att beskriva behoven och hävda våra söner och döttrars behov. Det som jag kan funderar över är hur den privata omsorgen har råd att ha anställda jurister, ofta högavlönade. Någonstans i min värld betyder det att det blir mindre pengar kvar till den dagliga omsorgen. Någon som är insatt i den världen får gärna förklara för mig hur detta är möjligt. Det är trots allt IVO som ska granska kommunernas och de privata anordnarnas verksamhet. Det ska FUB trycka på om.

Lämna ett svar

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: