Försäkringskassan missbrukar aktivitetsersättningen!

Aktivitetsersättning kan den få som är mellan 19 och 29 år och har en sjukdom eller en funktionsnedsättning som gör att hen inte kan arbeta. SVT Öst har nu i en reportageserie berättat om den språngartade ökningen av antalet avslag på nyansökan eller omprövning av aktivitetsersättning. 2015 fick 21 procent avslag, 2017 var det 44 procent! Bakom dessa siffror döljer sig alltfler personliga tragedier. Personer som inte kommer i närheten av ett reguljärt arbete tvingas ändå till förnedrande ovisshet och kränkande bemötande.

Personer med utvecklingsstörning och autism, fick fram till 2002 förtidspension om de inte bedömdes kunna få eller ta ett arbete på den öppna arbetsmarknaden. De fick då Daglig verksamhet som är en insats i LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade).

Från 2003 ändrades förtidspension och blev aktivitetsersättning för de som var mellan 19 till 29 år och till sjukersättning för de som var mellan 30 till 65 år.

Målet med aktivitetsersättningen var att fler personer skulle kunna få någon form av arbete med extra stöd och arbetsplatsanpassning. Vi kan nu konstatera att så inte blev fallet. Statistiken är tydlig att bara någon eller några procent av dem som har utvecklingsstörning har fått jobb på den öppna arbetsmarknaden, även med stöd från Arbetsförmedlingen. Likaså är statistiken tydlig att nästan ingen går vidare från Daglig verksamhet till ett riktigt jobb.

Under denna tid har våra två ”statsbärande partier”, M och S, varit högst ansvariga. För båda dessa är arbete det allena saliggörande. Utan arbete är man utanför och fattig. Detta fokus på att ”alla ska arbeta” drabbar de grupper som på grund av sina funktionsnedsättningar inte kan få eller ta ett riktigt jobb.

SVT Öst reportage om hur Försäkringskassan hanterar personer med svåra funktionsnedsättningar visar på okunnighet och en inställning som kan jämföras med rena trakasserier. Alltfler unga hamnar i ett förnedrande ingenmansland där de är utestängda från arbetsmarknaden på grund av sina funktionsnedsättningar men ändå nekas aktivitetsersättning, De mår dåligt på grund av ovisshet och usel ekonomi. Försäkringskassan skyller på regleringsbrev från regeringen, men mig veterligen finns ingen formulering i regeringens regleringsbrev som säger att den som inte har arbetsförmåga ska fråntas sin rätt till aktivitetsersättning? Snarare är det så att Försäkringskassan på egen hand omdefinierat begreppet arbetsförmåga långt utöver regeringens ambitioner.

Med rätt och individuell handledning skulle flera personer, som idag nekas ekonomiskt stöd från våra myndigheter, kunna vara en tillgång och få känna stolthet över sina arbetsinsatser. Idag förväntas de söka arbeten som bara finns i fantasin. Detta för att arbetsmarknaden inte vill anställa dem, inte ens den offentligt ägda.

I detta sammanhang måste det också nämnas att aktivitetsersättningen i sig under flera år har urholkats ekonomiskt jämfört med övriga samhällets snittinkomster. Detta är ett brott mot FN konventionens artikel 28 och mot LSS mål att kunna leva ett liv som andar med goda levnadsvillkor.

Frågan är varför är det så svårt för myndigheter att förstå LSS intentioner och artiklarna i FN konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning?

Att slå på de som redan ligger är lätt – men aldrig rätt!

Social tagging: > >

7 Responses to Försäkringskassan missbrukar aktivitetsersättningen!

  1. Thomas Juneborg skriver:

    Ja, det är givetvis en både tragisk och helt oacceptabel utveckling. Vårt samlade välstånd har aldrig varit större än nu, d v s landet Sverige är rikare än någonsin. Kakan som vi alla ska dela på är större än någonsin. Men det märks inte hos personer som verkligen är i behov av att välfärdsstaten fungerar. Tvärtom halkar personer med stora funktionsnedsättningar allt längre ner på den ekonomiska trappstegen. Vi nekas vidare rätt till personlig assistans, ledsagning, färdtjänst, missförhållandena i gruppboenden blir allt värre etcetera.

    Jag håller med Harald om att det ständiga tjatet den s.k. ”jobb vs bidragslinjen” är helt förödande för personer som av orsaker hen inte rår över faktiskt inte kan jobba. Och dessa personer ska inte straffas både två och trefaldigt. Dels i form av stadigt sänkt levnadsstandard och dels bli misstänkliggjorda för att vara ”lata” och en belastning för samhället. Det är helt ovärdigt ett solidariskt välfärdssamhälle.

  2. Yvonne Malmgren skriver:

    Vem kan skapa en framtidstro utifrån sina förutsättningar
    Först handlar det om insatserna inom LSS med allt kortare beslut. Där det nästa gång kan bli avslag för den enskilde fast funktionsnedsättningarna och behoven är densamma.
    Sedan handlar det om den låga aktivitetsersättningen som har urholkats under flera år. Nu ska samhället tvinga fler ut i jobb. Deras värdering är det du skriver Harald, ” utan arbete är man utanför och fattig”. Detta fokus på att ”alla ska arbeta” drabbar de grupper som på grund av sina funktionsnedsättningar inte kan få eller ta ett riktigt jobb.
    I nuläget är dessa personer otrygga, fattiga och utanförskapet växer med stormsteg för varje dag.
    Det finns också de personer som hamnat i kommunarrest. Man kan inte flytta till den kommunen man vill. För där tolkas LSS-besluten på ett annorlunda sätt som kan få allvarliga konsekvenser för mig som individ.
    Det olyckliga är att politikerna har uppnått målen med sin strategi. Göra besparingar på de som mest behöver stödet i samhället för att uppnå trygghet, gemenskap, kontinuitet i sin vardag och det viktigaste av allt att våga ha en framtidstro utifrån sina förutsättningar.

    ”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka, för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka”
    Albert Einstein

  3. S skriver:

    Politiken utgår inte från de med svagast ställning utan för att gynna en växande medelklass. Man behöver flytta sig mer åt vänster på skalan helt enkelt.
    Det finns många med nedsättningar som skulle kunna jobba med vissa justeringar, problemet är att många arbetsgivare säger nej och istället för att ta tag i problemet blir det ett syndabockssyndrom av allt.
    Staten borde kunna gå in och kvotera in folk med nedsättningar på arbetsplatser som bedömts klara av det vilket de gör i Japan. Arbetsgivaren borde inte ha lika stort ytrymme att välja bort utan istället ta ett större ansvar att det fungerar för arbetstagaren. De måste börja vända trenden att enbart den 100% perfekte är god nog. Idag är det äldere arbetstagare som har det största skyddet, arbetande med hinder har färre eftersom de tidigt sorteras bort.

  4. Annika Eriksson Sinclair skriver:

    Proppen ur effekten kom med förra mandat periodens regering även med detta .Den var vänster och skulle då enligt sina egna devicer ”stå för de svagaste i samhället”eller solidaritet och jämlikhet med de svagaste”som man säger.Så blev det inte utan motsatsen.Vi är många som aldrig mer kommer att se åt dessa i något sammanhang alls.För att se vad som behöver göras måste vi sluta rättvisemärka kritiken av det som hänt.Även om M många ggr inte varit en bit bättre i riksdagsröstningarna.Nu jobbar KDs Pia Steensland intensivt för att åtgärda och hjälpa upp detta.Även Bengt Eliasson L jobbar hårt för punkt 64 och en återställelse och fler finns som kämpar parallellt med dessa .Vi får hoppas dom klarar av att bygga upp det som man i snabb takt lyckades riva ner under 4 år.Våra grupper återfinns numera sen några år tillbaka även i hemlöshet gruppen.Så det brådskar.

    • Harald skriver:

      Det är riktigt att M aldrig lovat något! Och att S lovar runt och håller tunt som ordspråksramsan från min barndom lyder. Kontenta att båda får underkänt från mig.

      Jag applåderar att L och delar av KD strider för LSS, men egentligen är det bara för assistansersättningen, eller hur? Jag träffar Pia fysiskt och på nätet och jag tror att hon och några till i KD även ska ta upp de andra insatserna. FUB har även träffat några i C som är med oss!

      Det gäller att få med politikerna i kampen – tjänstemännen har jag nästan gett upp.

  5. Yvonne Malmgren skriver:

    S,
    Pratar vi generellt behövs det ett omfattande reformarbete med arbetsmarknadsstödåtgärder för att få ut fler i arbete.Alla personer med begränsningar har inte stöd enligt rättighets-lagen LSS den är för vissa.
    Men för vissa personer med funktionsnedsättningar som exempelvis utvecklingsstörning finns det inget arbete man kan få eller ta. För att få meningsfull sysselsättning i det dagliga livet finns insatsen daglig verksamhet inom LSS.
    Har senare delen av mitt yrkesverksamma liv varit egen företagare med min man inom tillverkningsindustrin. Där har vi haft personer med olika begränsningar anställda. Med rätt stöd, handledning och arbetsuppgifter har det fungerat utmärkt för alla parter. Men detta har inte varit personer som omfattas av LSS.

  6. Yvonne Malmgren skriver:

    Jag vill gå tillbaka till domen 2009 i regeringsrätten det vi idag kallar för högsta förvaltningsdomstolen avseende rätten till personlig assistans. Det handlade om de grundläggande behoven där taket höjdes rejält. En dom som blev ett prejudikat. Där började LSS-lagens förfall. Vilka var vid makten då? Sedan har det bara fortsatt där juridikens snävare tolkning fick ta över tillämpningen av LSS.
    Så oavsett partifärg gjorde strategin verkan. Besparingar på de som mest behöver stödet i samhället för att uppnå trygghet, gemenskap, kontinuitet i vardagen och det viktigaste av allt, ha en framtidstro utifrån sina egna förutsättningar. Nu är det bråttom att tänka om och återupprätta lagens intentioner och dess ursprung med tillägg rättshjälp för den enskilde.

Lämna ett svar

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: