LSS var en verklig frihetsreform när den antogs av en enig riksdag 1993 och infördes januari 1994.
En unik rättighetslagstiftning för vissa personer med funktionsnedsättningar. Grunden till propositionen 1992 var 1989 års Handikapputredning.
Alla stora partier var med! När utredningen tillsattes var S klart störst, större än M+FP+C tillsammans. När lagen antogs var M+FP+C+KD större än S. Lagen antogs med stöd från alla riksdagspartierna!
Departementschefen skriver i propositionen:
Målet för verksamheten enligt den nya lagen bör vara att människor med omfattande funktionshinder skall kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människor som möjligt och i gemenskap med andra människor.
Behov och önskemål om stöd och service varierar från person till person och i livets olika skeden. Insatserna bör därför utformas så att de svarar mot den enskildes aktuella situation. Den enskilde skall ha direkt inflytande, både i planering och utformning av insatsen och i genomförande av den.
De särskilda insatserna skall förebygga och minska följderna av funktionshinder.
Människor med omfattande funktionshinder saknar ofta mycket av det som är självklart för andra människor i det dagliga livet. Handikapputredningen har konstaterat att de kvarstår betydande klyftor på olika områden mellan människor med funktionshinder och andra människor.
Personer med omfattande funktionshinder är sällan delaktiga i arbetslivet och många saknar annan daglig sysselsättning.
Förutsättningarna vad gäller kompetens och resurser, liksom ambitionerna på handikappområdet, har visat sig variera mellan kommuner och lokala nämnder. Enligt min mening kan lagstiftning på handikappområdet spela en viktig roll för att i ett allt mer decentraliserat samhälle åstadkomma jämlika levnadsvillkor.
Vissa av de insatser som jag föreslår skall ingå som särskilt stöd och särskild service i den nya lagen har en motsvarighet i de insatser som lämnas enligt SoL. SoL ger emellertid inte den enskilde en absolut rätt till en viss bestämd insats som angetts i lagen. Den nya lagen skall däremot konkret ange de insatser som den enskilde har rätt till.
Enligt min mening bör lagar och verksamheter principiellt vara så heltäckande att de tillgodoser även sådana särskilda behov som funktionshindret kan medföra. Som jag framhållit bedömer jag ändå att det behövs en särskild lagstiftning för att svårt funktionshindrades ställning i samhället skall stärkas.
Jag bjuder till här på några fler tänkvärda citat från propositionen, några av mina favoriter:
Människor med handikapp har i alltför liten grad fått del i Sveriges välståndsutveckling. Många med funktionshinder saknar tillträde till arbetsmarknaden.
Levnadsvillkoren för familjer med barn med handikapp är ofta svåra. Handikapputredningen har också dokumenterat bristfälliga förhållanden när det gäller svårt funktionshindrades möjligheter att bestämma över sin egen situation och påverka utformningen av service och stödinsatser. Speciellt svåra förhållanden gäller för människor med allvarliga funktionsstörningar. Familjemas situation är ofta hårt ansträngd. Varannan familj med ett gravt funktionshindrat barn får t.ex. nästan aldrig sova genom en hel natt.
Som jag nyss påpekade har människor med allvarliga funktionshinder sämre livsvillkor än de flesta andra. Deras livsvillkor måste alltid jämföras med villkoren för dem som inte är handikappade. Det är också motivet för att nu genomföra en lag om individinriktade rättigheter. Familjerna skall inte behöva kämpa för det som borde vara en självklarhet. De skall inte vara prisgivna åt vad de uppfattar som myndigheters godtycke.
De offentliga åtgärderna måste vara inriktade på att människor med funktionshinder eller familjer med ett funktionshindrat barn skall kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Båda föräldrarna skall, om de vill, kunna ha kvar sitt förvärvsarbeta, skall ha samma möjligheter som andra familjer att ha kvar sina vänner och odla sina intressen utanför hemmet.
Tydligare kan det inte vara!
Under den tid LSS funnits har en annan mycket viktig ”lag” för personer med funktionsnedsättningar tillkommit.
I december 2006 antog FN en ny konvention om mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
4 december 2008 beslutade Sveriges regering att ratificera konventionen och den trädde i kraft 14 januari 2009.
En stat som har antagit konventionen ansvarar för att rättigheterna förverkligas på alla samhällsnivåer, nationellt, i regioner och landsting och i landets alla kommuner. De utlovar att landets lagar ska överstämma med vad som föreskrivs i konventionen.
Konventionens syfte är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och alla grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning samt att främja respekten för deras lika värde.
Konventioner är juridiskt bindande dokument för stater som ratificerat dem, det vill säga undertecknat och åtagit sig att följa dem. Landets lagstiftning ska stämma med de krav som en konvention ställer. Detsamma gäller hur lagarna tillämpas. Annars begår landet konventionsbrott.
LSS-reformen är en fantastisk reform, en frihetsreform och en kronjuvel i vår funktionshinderpolitik med en potential att ge personer med omfattande funktionshinder möjligheter att kunna leva som andra med självbestämmande och delaktighet i samhällslivet. LSS tar tydligt ställning för att alla personer oavsett funktionsnedsättning har samma värde och rättigheter i samhället. En reform som vi har all anledning att vara stolt över.
Tillsammans med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ger LSS ett heltäckande skydd för att gruppen som omfattas av LSS verkligen får det liv som utlovas, ett liv som andra med goda levnadsvillkor!
Visst har vi fantastiska lagar! Och lagar ska följas i Sverige!
Social tagging: LSS > Rättigheter
Det är en lag som har tagit ett helhetsgrepp på den del av befolkningen som har och har haft det svårast. Vi får hoppas att beslutet man fattat i riksdagen blir en återställare som duger.
Med facit i hand och LSS sönderfall. Vet vi att all lagstiftning går och töja på. När Sverige snärjde in sig i juridiken tappade jag tron på demokratin. Först har juridiken tydliggjort att andning och sondmatning inte är grundläggande behov. Nu säger vissa politiker att det är det. Vad säger juridiken om det? Flera politiker försöker nu genom insändare/debattartiklar uttrycka sin önskan om att återställa LSS till sitt ursprung. Oavsett partifärg har LSS-lagstiftningens sönderfall pågått under flera mandatperioder. Vad är LSS-lagstiftningens ursprung för dessa folkvalda politiker, när man inte kan förarbetena till hela lagstiftningen eller lagen. För de flesta tror att LSS är lika med personlig assistans. Att lagen har nio insatser till har inte fått någon större uppmärksamhet. Kan vi inte tolka vad goda levnadsvillkor är och rätten att leva ett liv som andra kommer Sverige fortsätta att snärja in sig i juridiken.Som före detta handläggare har det varit ett stort uppvaknande att följa och se hur en lag tilläts mobbas ut.
En sak till som också snärjdes in i juridiken var Tiggeriets vara eller icke vara. Politikerna tog inte debatten i riksdagen utan juridiken fick tydliggöra till Sveriges kommuner att man får införa ett tiggeriförbud på vissa avgränsade platser som stör ordningen.
På papperet är LSS en fantastisk lag. Från vår sida har vi emellertid begått misstaget att vi blundade för möjligheten att lagen skulle ifrågasättas och därmed.
Oavsett alla fina ord i förarbetena – det råder inte minsta tvekan vad lagstiftaren vill uppnå. Santidigt är läget de facto att det finns gott om kryphål som lagen är skriven för den som av olika anledningar vill urholka intentionerna. Några exempel:
* Det står inte preciserat vad leva som andra, goda, självbestämmande och goda levnadsvillkor innebär.
* Där står inte uttryckligen att bor hen i gruppboende har man odiskutabel rätt till ledsagning eller kontakt person.
* Det står ingenting om rätt till värdig ekonomisk ersättning om hen är beviljad daglig verksamhet.
* Där finns inget förbud mot att införa inskränkningar i rätten att välja assistans som Östersund vill genomföra. Hur behovsbedömningar, oavsett insats ska gå till regleras inte mer än att Soc balken kapitel 51 uttryckligen säger att statlig assistansersättning ska omprövas vartannat år. Något förbud mot kommuner att på eget bevåg ompröva oftare finns inte heller.
Summan av detta. Med facit i hand får vi konstatera att lagen är alldeles för generellt skriven för att vara skyddad mot juridiska övergrepp.
Thomas, Jag har också börjat fundera på det du skriver och förmedlar. Tänkt tanken att en lag som är skriven för att helt vara skyddad från juridiska övergrepp, undrar hur en sån lag skulle vara skriven? I år firar LSS-lagen 25 år (tror inte det blir någon födelsedagsfest). Efter alla år är det snart bara brödsmulor kvar. När den onda tolkningen tog över dem goda intentionerna i lagen blev det stora maskhål.