LSS är mer än personlig assistans brukar jag säga! Men uppenbart verkar åtminstone många av våra rikspolitiker, även de i partiledningar inte uppfatta denna milda tillrättavisning? De fortsätter att prata om personlig assistans, fast egentligen assistansersättning, i alla sina inlägg.

Kanske inte så märkligt då det är bara assistasnersättningen som betalas av staten Alla övriga LSS-insatser betalas solidariskt av kommunerna via LSS-utjämningssystemet. Ett utmärkt system där staten dock borde stoppa in pengar för att minska risken att kommunerna i sin iver att spara på allt raserar en av våra riktigt bra lagar för att inkludera personer med svåra funktionsnedsättningar i vårt gemensamma samhälle! Det är ju hela idén med LSS att personer som omfattas ska kunna leva ett liv som vi andra trots sina funktionshinder. I LSS finns inga begränsningar i resurser enligt lagens mening. Börjar man spara på dessa resurser, pengar och personal, så förfelar man lagens mål!

När politiker och ansvariga tjänstemän påstår att ”vi har inte råd” så kanske det stämmer i ett fåtal små kommuner, men på riksnivå har vi aldrig haft så mycket rikedomar. Så givetvis har vi råd med LSS! Det är nog synen på bidragstagare som kraftigt ändras till det sämre, märkligt nog samtidigt med att ekonomin för de flesta blivit betydligt bättre. Klyftan mellan rik och fattig ökar snabbt i Sverige. LSS-personerna tillhör de allra fattigaste. Det rimmar dåligt med LSS mål!

Jag brukar med en viss frekvens försöka upplysa politiker och även andra ansvariga vad LSS är och vad de olika insatserna objektivt kostar. Naturligtvis minskar egentligen kostnaden med intäkter som cirka 100 tusen personals skatteinbetalningar etc. De stora partierna som bara ser arbetslinjen borde ju vara glada över att så många sysselsätts i branschen?

Nu till lite aktuell statistik (så aktuell vi kan få den av SCB, Socialstyrelsen; Försäkringskassan m.fl.):

LSS-insatsernas storlek: 

Ökning/minskning antal personer 2011-2016 (5 år)
Totalt är ökningen                                       + 13 %
Bostad har ökat med                                   + 11 %
DV har ökat med                                         + 18 %
Ledsagare har minskat med                         – 13 %
Kontaktperson har minskat med                  – 1 %
Avlösarservice har ökat med                        + 12 %
Korttidstillsyn har minskat med                    – 12 %
Korttidsvistelse har minskat med                  – 3 %
Personlig assistans har minskat med            – 2 %

Antal personer med LSS från kommun (2016)
Totalt 71 tusen varav 42 tusen män och 29 tusen kvinnor
Varav PK1 62 tusen; PK2 2 tusen; PK 3 7 tusen
Varav personlig assistans 5 tusen (varav 300 barn 0-15år)

Antal personer med assistansersättning från FK (2016)
Totalt 16 tusen varav 9 tusen män och 7 tusen kvinnor (drygt 2 tusen är barn 0-15 år)
Varav PK1 44 %; PK2 5 %; PK3 51 %

Lite förklaringar:
PK 1 är personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,
PK 2 är personer med betydande bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller
PK 3 är personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service.

Jag har för att det ibland dyker upp påstående att jämställdhet saknas i LSS delat upp mellan män och kvinnor. I lagen LSS talas inte om detta utan om jämlikhet, dvs. att alla oavsett kön och bostadsort ska hanteras på samma sätt vid samma grad av funktionshinder. Att antalet män är större en antalet kvinnor beror på att betydligt fler män har diagnosen autism och tillhör PK 1, inte på grund av diskriminering. På senare år har dock fler flickor fått diagnosen autism om ännu inte i den grad pojkar får.

Jag har även särskilt antalet barn, 0-16 år, då det finns ett förslag (?) att personlig assistans ska ersättas av nya insatser för dessa.

Ökningen av antalet personer har börjat plana ut. Antalet LSS-personer ökar idag ungefär med den allmänna befolkningsökningen i Sverige. Vissa insatser som Daglig verksamhet ökar mer, vilket kanske speglar en tuffare arbetsmarknad för de som inte är helt arbetsföra. Att vissa politiska partier då skyller dem som ”bidragstagare” är ett hån! Istället har politikerna misslyckats med inkluderingen. Även antalet boende har ökat något mer, men det beror på att det saknas gruppbostäder i nära alla kommuner. Bristen är trots enkel planering inte ifatt byggd. Även där har ansvariga politiker misslyckats. Övriga insatser har i princip minskat vilket är oroande då befolkningens ökningen är ganska konstant. Tyder på fler avslag än bifall på LSS-ansökningar i kommunerna, vilket vi också hör från våra medlemmar.

Efter nästa torsdag 10 januari är med stor sannolikhet många politiker ute i debatten om ”LSS” igen. Jag hoppas att de då är lite mer upplysta!