Vad händer med Rättshjälp i LSS?

Jag misstänker att det inte händer något i denna fråga i förslaget från LSS-utredningen?

I 1989 års Handikapputredning som var underlaget till LSS-propositionen fanns ett förslag att allmän rättshjälp skulle erbjudas i den nya lagen. Så blev det inte tyvärr. Kanske för att dåvarande politiker i regeringen och i riksdagen var övertygade om att deras kollegor i kommunerna naturligtvis skulle följa lagen och alltid ha det bästa som mål för de personer som skulle omfattas av lagen.

Rimligt kanske, men ack så fel de hade! Det kan inte ha undgått någon som har ansvar för lagens genomförande, för de som blev personkretsen inklusive deras anhöriga eller bara för de som är allmänt intresserad av LSS, att rättighetslagen inte fungerar. Mest på grund av det kraftiga underläge som den enskilde är i vid ansökan om insats och ännu mer om man mot lagens intentioner tvingas driva ett avslag vidare till Förvaltningsrätterna.

Jag säger efter våra (Länsföreningen FUB Stockholm) undersökningar av domar i Förvaltningsrätterna att det inte är meningsfullt att driva sin rätt till insats i domstol! Jag vet att det är allvarligt då rättighetslagen därmed sätts ur spel, men tyvärr lyssnar ingen ansvarig? Vad vi såg var att de som hade hjälp av jurist hade en något bättre chans att få rätt.

I ”FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning” (Funktionsrättskonventionen) beskriver artikel 12 och artikel 13 kravet om likhet inför lagen och tillgång till rättssystemet. Konventionsstaterna ska se till att personer med funktionsnedsättning får sin rättskapacitet på lika villkor som andra i alla hänseenden. Konventionsstaterna ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att erbjuda personer med funktionsnedsättning tillgång till det stöd de kan behöva för att utöva sin rättskapacitet. Staten ska ge effektiv tillgång till rättssystemet för alla personer på lika villkor. Det innebär för vissa funktionsnedsatta att de ska erbjudas relevanta anpassningar för att kunna delta. Det innebär också att staten ska se till att alla de som arbetar inom rättssystemet ska ha kunskap om olika funktionsnedsättningar och vad dessa innebär.

Både relevanta anpassningar och rättspersonalens kunskap brister i Sverige. Även stödet i rättsprocessen saknas (rättshjälp).

Handikapputredningen hade rätt i sitt förslag om rättshjälp i LSS – våra politiker 1992 hade fel!
Funktionsrättskonventionen har förstärkt kravet i ovanstående artiklar igen, men lyssnar dagens politiker och andra ansvariga för LSS?

Det behövs definitivt rättshjälp i LSS och en tuffare övervakning av utförandet från ett starkt IVO, inte minst av kommunal verksamhet! För vad hjälper en bra lag om kommunerna kan strunta i den?