LSS-tillämpningen skulle bli bättre med ett samlat kommunalt huvudmannaskap

Låt kommunerna ta över skrev jag på Unt Åsikt 18 december förra året (http://unt.se/asikt/debatt/lat-kommunern-ta-over-4847900.aspx) med anledning av regeringens proposition om väntetid och beredskap vid personlig assistans. Jag kritiserade denna brandkårsutryckning och ansåg att LSS-utredningen i lugn och ro skulle få gå igenom samtliga begränsande domar och dra sina slutsatser om hur juridiken kring LSS bör vara utformad. Jag hoppades att LSS-utredningen kommer att förtydliga begrepp i själva lagtexten. Men jag var – och är fortfarande – tveksam till att det kommer att räcka för att göra Försäkringskassans myndighetsutövning mer förenlig med LSS intentioner. Det börjar bli dags för utredningen att sätta ned foten. Med facit i hand efter mer än tjugo års tillämpning – kan ett samlat kommunalt huvudmannaskap för hela LSS vara en ändamålsenlig lösning? Ja, det anser jag fortfarande och har stärkts i den åsikten efter den funktionshinderspolitiska utvecklingen under det senaste halvåret.

Tyvärr finns idag en stor och berättigad misstro mot kommunen som huvudman. Den oron är redan väl beskriven och motiverad av olika företrädare och media. Den framgår också av förslag som läckte från LSS-utredningen i februari 2018 (se t ex https://assistanskoll.se/20180216-Forsta-utkastet-fran-LSS-utredningen.html). Det gäller både myndighetsutövningen och utförandet av olika LSS-insatser och annat stöd inom socialtjänsten.

LSS syftar till att ge ett ändamålsenligt personligt utformat stöd. Det ansvaret bör avse både myndighetsutövning och utförande. Goda levnadsvillkor med full delaktighet på livets alla områden och under hela livet, dvs hög ambition och kvalitet i medvetande om att LSS inte är det enda samhällsstödet som kan vara aktuellt i de ofta mycket komplicerade situationer som enskilda med omfattande funktionsnedsättningar och deras familjer ständigt möter i vardagen. Vi ska komma ihåg att den statliga assistansersättningen är en administrativ konstruktion som tillkom för att staten skulle avlasta enskilda kommuner höga kostnader men också för att personer med omfattande stöd i form av personlig assistans inte skulle vara beroende av kommunalekonomiska prioriteringar (läs mer om assistansersättningens utveckling och problem i Försäkringskassans egen Socialförsäkringsrapport 2017:4). I grunden är det ingen skillnad mellan de behov som tillgodoses genom Försäkringskassans assistansersättning och de som kommunen är tänkt att fylla.

Kommunerna har en möjlighet som Försäkringskassan saknar idag: Att ta ett helhetsansvar för utförande av stödet.

Det är bara kommunerna som har möjlighet – och lagstadgad skyldighet som tyvärr inte alltid åtlyds – att ta ett helhetsansvar för den enskilde och samverka med andra myndigheter och verksamheter. Kommunerna har även en lagstadgad skyldighet att samverka med berörda funktionsrättsorganisationer, som vanligen har stor kunskap om funktionsnedsättningars konsekvenser och om vad samhället har att erbjuda. Som jag påpekade tidigare samverkar kommunerna redan med vården. Sannolikt kan den svåra, aktuella problematiken om vård – egenvård (t ex vad gäller sondmatning, beredskap inför epilepsianfall) lösas bättre med ett kommunalt huvudmannaskap.

Försäkringskassan har inget sådant utföraransvar, det är således aldrig fråga om statligt utförd assistans, bara betalad. Det finns inget uppföljningsansvar av kvaliteten på stödet, det är den enskildes ansvar. Assistansersättningen betalas nästan alltid ut till någon annan, vanligen en privat anordnare, och utöver redovisningen av utförd assistans har Försäkringskassan ingen insyn i kvaliteten på den utförda assistansen.

Jag vill åter lyfta fram de många LSS-personer som inte själva eller med hjälp av kompetenta företrädare kan beskriva och bedöma kvaliteten på assistansen. Min oro gäller dem som har stora kognitiva och kommunikativa svårigheter. I praktiken kan grava missförhållanden pågå länge innan media eller IVO uppmärksammas på dem.

När en person inte längre får statlig assistansersättning för sin personliga assistans och vänder sig till kommunen är det självklart ändamålsenligheten av sökt stöd som ska avgöra. Och då är det rimligen vanligen fortsatt personlig assistans som är aktuell, nu med kommunen som huvudman, en kommunal handläggare som fattar beslut och med fortsatt valfrihet av utförare från assistansmarknaden. Möjligheten, men inget tvång finns förstås att istället söka någon av boendeinsatserna enligt LSS. Även andra samhällsinsatser kan vara aktuella. Människan är hel men stödsystemen är splittrade med stuprörseffekter. Kommunen har en möjlighet – som Försäkringskassan saknar – att ta sitt helhetsansvar genom att erbjuda den enskilde en Individuell Plan enligt LSS så att den enskilde får hjälp att ta sig fram i myndighetsdjungeln. Särskilt angelägen är en sådan plan för barn med omfattande behov, som kanske ändras med tiden. I helhetsansvaret måste även ett livsloppsperspektiv finnas.

Vid ett samlat kommunalt huvudmannaskap måste kommunerna kompenseras med tillskott av resurser men också avkrävas en rättssäker myndighetsutövning och fortsatt valfrihet av utförare för den personliga assistansen.

Redan nu finns ett mellankommunalt utjämningssystem för LSS-stöd. Men det behövs betydande resurstillskott eller kompensation på annat sätt, när personer med omfattande stödbehov inte längre får behålla den statliga assistansersättningen eller får avslag på sin ansökan om kommunalt beslutad personlig assistans.

För att stärka rättssäkerheten och likvärdigheten i den kommunala myndighetsutövningen generellt krävs också åtgärder. Det ska inte spela någon roll var man bor! Förhoppningsvis kan LSS-utredningen (Dir. 2016:40) och utredningen om styrningen inom funktionshinderspolitiken (Dir. 2017:133) ge användbara förslag. Genom olika bindande föreskrifter och en stödjande kunskapsförmedling från Socialstyrelsen kan sannolikt också likvärdigheten i tillämpningen stärkas över landet.

Jag vill avsluta med att nämna tre rapporter från Socialstyrelsen och uppmuntra funktionsrättorganisationerna att ta till sig dem och med sin kunskap och kompetens påverka alla inblandade politiker, berörd offentlig förvaltning, gode män och andra företrädare, dem som redan är stödanvändare eller kanske har rätt att bli det. Här finns en stor potential till ett ordentligt kvalitetslyft! De är: Att förebygga och minska utmanande beteende i LSS-verksamhet. Ett kunskapsstöd med rekommendationer för chefer, verksamhetsansvariga och personal (2015); Individens behov i centrum. Behovsinriktat och systematiskt arbetssätt med dokumentation av individens behov utifrån ICF (2016); Vägar till ökad delaktighet. Kunskapsstöd för socialtjänsten om arbete med stöd och service enligt LSS (2017).

Barbro Lewin
Med dr, funktionshinderforskare
Fd föreståndare för Centrum för forskning om funktionshinder

Social tagging: >

5 Responses to LSS-tillämpningen skulle bli bättre med ett samlat kommunalt huvudmannaskap

  1. Thomas Juneborg skriver:

    Jag ser bara en enda möjlighet att ett samlat kommunal huvudmannaskap, inklusive assistansen skulle fungera och det är att staten skjuter till mycket stora öronmärkta bidrag för assistansen vilket i praktiken innebär att staten fortfarande finansierar huvuddelen av assistansen. plus ett stort antal åtgärder till. Här är ett urval:

    Ingen person och jag menar verkligen INGEN ska vara minsta orolig för att få behålla assistansen vid en flytt till annan kommun. Inga nya ansökningar vid flytt till annan kommun. Den nya hemkommunen måste finna sig i att ta över det gällande beslutet, punkt! Undantag – om personen i fråga anser sig behöva mer timmar men assistansen får inte under några omständigheter dras in vid en sådan utredning om fler timmar.

    Ingen kommun ska på eget bevåg sätta upp riktlinjer hur och till vad PA ska beviljas. Det måste styras centralt, förslagsvis Socialstyrelsen.

    * Ingen kommun ska på eget bevåg bestämma hur lång tid det ska ta mellan omprövningar. Förhoppningsvis kommer de obligatoriska tvåårsomprövningarna att strykas helt.

    * Enskilda kommuner får inte bestämma schablonbeloppet.

    *Tillstånd att bedriva assistans ska fortfarande ligga under IVO

    Inskränkningar i det kommunala självstyret? Självklart enligt kommunerna men absolut nödvändigt om en kommunaliserad assistansreform ska ha någon chans att fungera.

    Barbro Lewin har dock en poäng i att uppföljningen av hur PA fungerar i praktiken för berörda personer är dålig.

  2. Thomas Juneborg skriver:

    Ytterligare några absolut nödvändiga åtgärder:

    Staten måste bestämma vad som ska räknas som assistansomkostnad

    Ingen kommun får bestämma vilken anordnare vi ska få välja och gud förbjude, BLANKT NEJ till ett kommunalt monopol på utförandet av personlig assistans.

    Är allt detta (se även mitt första inlägg) ens förenligt med Regeringsformen med tanke på det kommunala självstyrets starka ställning? Jag tror inte det.

    Alltså, nej tack till ett experiment som inte kommer att fungera.

  3. Harald skriver:

    Hej Thomas,
    Dina kommentarer är bra! Du beskriver vad som måste göras för att kommunerna ska kunna ta över.
    Du säger att det kommunala självstyret inte kan gälla. Det gör det inte för LSS idag heller! Men vi har problem för att vissa kommunala politiker inte vill förstå detta och att sanktionerna inte är tillräckligt skarpa när de trotsar lagen. SKL har dessutom redan från starten av LSS motsatt sig att rättighetslagen LSS gäller före det kommunala självstyret. Jag har aldrig förstått varför då ju många lagar gäller oavsett vad jag tycker? Men det handlar väl som vanligt om pengar och att SoL är billigare än LSS.

    Det här var något Handikapputredningen upptäckte och som sedan skrevs in i LSS-propositionen! Kommunerna i stort klarade inte av att ge vår grupp de goda levnadsvillor som de ska i ett humanistiskt samhälle. Inget jag ser när jag är ute eller läser om samt får information om, talar för att kommunerna klarar det utan tvångslagar bättre idag.

    Det som är logiskt rätt, dvs. att kommunen ska vara huvudman för all omsorg av sina kommuninnevånare, kanske inte fungerar i praktiken. Kanske förstörs det av kommunpolitikers lagtrots? Eller av att många kommuner är för små?

    Vad gäller finansieringen så måste naturligtvis staten stå för en betydande del, oavsett vem som är huvudman. I praktiken är det väl redan så när många kommuner nått taket för sin kommunalskattesats.

    /Harald

  4. Urban Lundgren skriver:

    Jag tror inte heller kommunerna kan klara att vara huvudman eftersom det kommunala självstyret alltid ska hävdas som ni beskriver i tidigare kommentarer. Dessutom är jag pessimistisk även i ett annat avseense. Idag beskylls privata anordnare att överdriva assistentbehovet för sina kunder/brukare för att blåsa upp sin omsättning vilket påstås få kostnaderna för försäkringskassan att skena. Märk väl att det idag ändå är försäkringskassan som bedömer behovet av assistanstimmar. Om kommunen istället ska vara huvudman men fullt ut få ersättning av staten för kostnaderna, vad är det då som hindrar att kostnaderna för staten skenar ännu värre. Om kommunerna själva kan bestämma hur många statligt finansierade arbetstimmar som ska beviljas så tror jag inte de har bättre moral än privata företag. Det slutar med att kostnaderna skenar och staten vägrar betala!

    /Urban

  5. Annika Eriksson Sinclair skriver:

    Ja nu är det ju 8 nov i dag .För en tid sen kom den läckta utredning i dagens ljus som Gunilla Malmborg sitter som ansvarig för.Den gav ett tydligt svar vad detta är frågan om
    1 besparingskravets borttagande var bara valtaktik och förbannad lögn.
    Om det har funktionsrätt sverige redan i SVD gått till starkt angrepp om.
    2 skulle denna utredningen gå igenom så är det till och börja med slutet för assistansen som lösning på sin livssituation och en rejäl försämring av LSS reformen som helhet.
    3 Det kan inte ha suttit med bra sakkunniga personer i denna utredning eller så har man helt bortsett ifrån vad dom har velat tillföra.
    4 Detta borde lära oss att det inte går att lita på dessa politiker som suttit en hel mandatperiod och bara nonchalerat de förtvivlade signaler som kommit ifrån funktionshindrade och deras familjer.Man hade kunnat gå in akut och rättat till när man förstått hur hårt detta slagit men det har man alltså inte gjort.3 dec kommer RBU stockholm mfl att manifestera mot utredningen.Ska vi i Uppsala också göra något eller ska vi luta oss tillbaka på att vi är 3 bästa LSS kommun?Har stått månaderna innan valet med vår banderoll STOPPA S+ MPS NEDMONTERING AV FUNKTIONSHINDRADES RÄTTIGHETER .Det gav politiker kontakter och mycket respons ifrån allmänheten.Vi var flera olika personer som hjälptes åt med detta .Vi tillhör autistföreningen uppsala,vi är också med i andra förbund och föreningar.Har konrakter i neuroförbundet osv.
    En sak är i alla fall säker 3 bästa LSS kommun eller inte går denna utredningen igenom är det en förstörelse av vår reform som heter duga.
    Mvh Annika Eriksson Sinclair.

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: