Tankar om LSS och arbete

Alldeles för få personer i LSS gruppens personkrets 1 har arbete på den öppna marknaden. I arbetsför ålder finns ca 40 tusen personer i personkrets 1 medan i övriga personkretsar finns ca 6 tusen personer.

Statistiken visar att bara någon eller några procent av personerna i personkrets 1 har vanligt jobb! Det stora flertalet som slutar skolan får i stället insatsen Daglig Verksamhet (DV). Daglig verksamhet är en LSS-insats som ska ge en meningsfull sysselsättning till dem som har beviljats insatsen. Syftet är att ge den enskilde stimulans, personlig utveckling och delaktighet i samhället.

Antalet med DV är idag cirka 38 tusen personer. Antalet har ökat med drygt 20 procent på 6 år. En intressant iakttagelse är att DV bara ökat som lönekostnaden sedan år 2010. Det innebär att mångas påstående att personaltätheten minskat per arbetstagare verifieras av kostnadsutvecklingen. Dessutom har ju en fördyring skett på grund av LOV som normalt är kostnadsdrivande. Kommunerna har således sparat på kostnad per person vilket borde visa sig i kvalitetsförsämring?

Är det då bra att antalet personer ökar i DV om vi helt bortser från kostnadsaspekten? Drygt 70 procent med LSS i arbetsför ålder har DV. Vad de andra 30 procenten gör vet vi inte. Tittar man på statistik från arbetsmarknaden verkar högt räknat några procent vara i ordinärt arbete. Några, procent har personlig assistans via försäkringskassan. Men vad gör de övriga? Är i utbildning? Gör ingenting? Kvar i boendet? För att de inte vill eller för att DV inte klarar av dem? Det finns en forskningsrapport från Högskolan i Halmstad om unga vuxna från gymnasiesärskolan 2001–2011 som visade att en fjärdedel varken hade daglig sysselsättning, arbete eller studerade efter att de lämnat särskolan. Det skulle möjligtvis förklara siffrorna ovan, men alla som går ut särskolan har eller får inte LSS beslut. Någon ansvarig myndighet måste undersöka detta snarast!
Det är minst lika viktigt som att prata arbetslinjen.

Många politiker och andra förståsigpåare talar gärna om att lösningen på LSS-gruppens fattigdom är att de tar ett arbete! Det är cyniskt då verkligheten är att nästan ingen i gruppen kan ta eller få ett riktigt jobb. Men vad värre är att man undviker att diskutera verkliga åtgärder mot gruppens livslånga fattigdom och att diskutera kvalitén på insatsen DV!

För de som inte kan utföra ett vanligt arbete är målet med DV att ge dessa personer ”en meningsfull sysselsättning”, då sysslolöshet leder till hälsoproblem, depression, självskadande och utåtagerande. Medicinering är naturligtvis inte lösningen på kvalitetsproblem utan leder oftast till accelererande hälsoproblem.

Och att ansvariga rymmer från problemen är ingen långsiktig lösning!

Social tagging: >

2 Responses to Tankar om LSS och arbete

  1. Karl-Olov Nordin skriver:

    Ja vad man skall göra nu då.

  2. För mig var det så att jag kunde arbeta när jag hade assistans (ungefär tio timmar per dygn ibland mer).
    Nu när jag inte har assistans kan jag inte arbeta. Jag har haft insatser från af men de menar att jag inte kan söka något arbete så länge jag inte har adekvat stöd i vardagen – och jag håller med.
    Jag kunde försörja mig själv, ha ett eget boende, fritid och hyfsad ekonomi. Nu väntar jag på LSS-bostad som måste vara anpassad, har väntat snart ett år. Har beviljad bostödsinsats fem timmar om dagen som inte fungerar alls. Och alltså ingen möjlighet att försörja mig. Får försörjningsstöd för närvarande då FK tycker att jag borde kunna fortsätta arbeta…. trots att de dragit in mina möjligheter.

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: