LSS utveckling

Det är naturligtvis förödande för LSS utveckling om vi i intresseorganisationerna inte är överens om vad som behöver göras i framtiden. Och hur verkligheten ser ut idag.

Det är likaså ett stort problem att vi selektivt bevakar våra egna insatser och kanske dessutom klankar ner på vissa av de andra insatserna.

LSS är tydlig med att de som omfattas av lagen och har behov av en eller flera insatser i paragraf 9, ska få den/dessa om behoven är verkliga och styrkta i en oberoende utredning.

Vi måste angripa spridningen av uppgifter som inte är korrekta eller är till för att manipulera oss alla. Det finns bland annat ett antal artiklar i media med påstående som:
• Antalet personer med LSS ökar lavinartat!
Svaret är att ökningen är ungefär som befolkningstillväxten i Sverige.
• Kostnaden för LSS skenar!
Svaret är att ökningen är ungefär som den ekonomiska tillväxten i Sverige.
• Det fuskas stort med personlig assistans (assistansersättningen)!
Svaret är ett klart nej! Till och med mindre än i andra bidragssystem som t.ex. VAB.

Vi måste förstå att vi blir lurade av t.ex. direktiven till LSS-utredningen lydande bland annat: Förstärkt kvalitet, träffsäkerhet, helhetssyn och mångfald i de stödinsatser som LSS omfattar ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen.

Citatet har naturligtvis ingen relevans, då det är olika utbetalare av stöden. Endast ca 80 procent av personlig assistans finansieras av staten, resten betalas av kommunerna solidariskt via LSS-utjämningssystemet.

Jag kan se att citatet sått split i funktionshinderrörelsen och kanske står det bara där i direktiven av just den orsaken? Och vi är många som i så fall har klivit i den fällan.

Det är också ett problem med att okunskapen om lagen är så utbredd, även bland de som är satta att ansvara för dess genomförande. Okunskap om varför den tillkom som en pluslag och för vilka, de som behöver mer för att få lika.

Vi måste som jag ser vara tydliga med skillnaden mellan jämställdhet och LSS viktiga princip om jämlikhet. Jämlikhet enligt LSS är: Dels att man ska ha möjlighet att leva som andra trots sin funktionsnedsättning, att de skillnader som finns mellan de som har en funktionsnedsättning och de som inte har det ska utjämnas. Dels att jämlikhet ska uppnås mellan människor i alla olika delar av landet. Lagen ska alltså tillförsäkra alla som tillhör personkretsen ”en god service och ett gott stöd oavsett var de bor”. Det finns stora behov att utjämna skillnader i boende, fritid, arbete, hälsa och sjukvård.

Det finns stora skillnader över landet bland kommunerna och även i hur Förvaltningsrätterna dömer. Ser vi till utfallet av alla domar i Förvaltningsrätterna om kontaktperson som vi i FUB Stockholms län undersökt ser vi att spridningen över landet i utfall i olika förvaltningsrätter skiljer skrämmande mycket, exempelvis 2 av 30 till den enskildes fördel i Stockholm men 11 av 33 i Karlstad och i flera förvaltningsrätter var siffran 0, år 2011. Socialstyrelsen skriver bland annat i sin analys av vissa LSS insatser 2015: Det finns stora skillnader i hur insatsen ledsagarservice tillämpas i kommunerna. Olikheterna berör främst var insatsen kan beviljas, vem som ska svara för ledsagarens omkostnader och vad som ingår i personlig service.

Vi måste bli bättre på att sprida kunskapen om målet med LSS, som är att alla har oavsett funktionshinder rätt till ett liv som alla andra. Definitionen av detta kan ni läsa på här på reclaimLSS/FAQ
När vi säger stoppa nedrustningen av LSS, måste vi mena alla 10 insatserna i lagen, då jag tydligt kan visa att alla insatserna är satta under press av ”sparbeting” inte bara personlig assistans hos Försäkringskassan utan även övriga insatser ute i kommunerna.

Ledsagarservice har minskat med ca 11 procent från 2010 till 2015 och mellan 2015 till 2016 med hela 4 procent. Från 2010 till 2015 minskade inte Kontaktperson utan var kvar på samma nivå men mellan 2015 till 2016 var minskningen 1 procent . Kortidsvistelse minskade med 3 procent från 2010 till 2015 för att sedan minska med 1 procent mellan 2015 till 2016.

Nu senare i april kommer siffror för 2017 och jag misstänker starkt att särskilt dessa insatser har minskat ytterligare.

Kanske kan man utrycka det som att solidariteten är satt under press av personlig vinning? Det är inte pengar som saknas för att uppfylla lagens mål utan snarare viljan!