Varför pekas just LSS-personer ut som dyra?

Forskaren Niklas Altermark har försökt svara på den frågan och skriver: ” Detta tyder på att kostnadsproblemet konstruerats för att rättfärdiga allmänna neddragningar för alla som behöver personlig assistans”.

Detta gäller naturligtvis också när kommunchefer påstår att ”LSS hotar kommunens ekonomi”, då ju LSS-kostnader normalt utgör 5-7 procent av kommunens totala kostnader. Det finns många områden som kostar mer i kommunens budget. Jag vill dock inte ställa dessa mot varandra, bara konstatera att vi har råd även med LSS.

Kan man historien om hur Sveriges behandlat utvecklingsstörda och andra med svåra funktionsnedsättningar fram till 1980-talet, blir man förskräckt över vart vi nu är på väg igen. Att den goda trend som Karl Grunewald beskriver i sina böcker ”Från idiot till medborgare” och ”Omsorgsrevolutionen” har brutits. Att inte ”allas lika värde” gäller längre och att LSS mål om ”ett liv som alla andra” har devalverats.

Låt oss se på siffror om kostnader för LSS jämfört med annat för att få lite mer konstruktiva debatter.
• Kostnader i form av bidrag som inte ifrågasätts och som i huvudsak ges till personer som redan har bra ekonomi; jobbskatteavdrag, ROT-avdrag, RUT-avdrag, ränteavdrag (105+10+5+20=) ger cirka 140 miljarder kronor tillsammans
• Samtidigt ifrågasätts LSS-kostnader; personlig assistans och övriga LSS-insatser (35+35=) totalt cirka 70 miljarder. De påstås till och med riskera statens och kommunernas finanser?
För den som kan (vill) räkna så förstår denne att det är annat som styr debatten, dvs. en ”mörk inställning” till de utsatta personer som oförskylt pga. svåra funktionshinder tillhör LSS-gruppen.
Många som ger sig in i debatten om assistansersättningen, talar om att alternativet är institution igen. De menar då att våra gruppbostäder blir större med mindre personaltäthet samt med så hög hyra och lågt bostadstillägg att föräldrar till vuxna barn måste fortsätta att stötta dessa ekonomiskt även när de flyttat till egen bostad. Det vill säga kanske inte en gammaldags institution men ett dåligt alternativ till personlig assistans.

Ni som såg Tom Alandhs dokumentär om Martina med Downs syndrom häromdagen, hörde kanske vad som drabbat hennes mamma Berit när hon gick i pension? Hon ansökte om särskilt pensionstillskott för alla år hon vårdat Martina men fick nej av Försäkringskassan. Istället fick hon pga. sin låga pension först sälja sin lägenhet och sedan sin bil för att flytta in i en liten billig enrummare.

Det kära politiker som styr landet är inte värdigt detta rika land Sverige. Vi har definitivt råd att vara solidariska även mot dem som har det svårt i vårt land. Och kära politiker ni har själv stiftat och godkänt LSS där det tydligt står att målet med lagen är, att även de personer som omfattas ska ha ”ett liv som alla andra med goda levnadsvillkor” trots sina funktionshinder.

Reclaim LSS!

Social tagging: >

7 Responses to Varför pekas just LSS-personer ut som dyra?

  1. Christer Pettersson skriver:

    Det finns ingen värdighet längre hos politikerna, man läser hur de uttrycker sig på sociala medier och blir mörkrädd. De uppför sig inte bättre än de värstingar som styr på nätet. Det är hemsk-en röst på deras parti till varje pris. Kanske synskt från en luttrad man som tappat tron på ett rättvist och juste samhälle

  2. Helena skriver:

    Jag blir allt mer bitter och radikal. Är vi på väg tillbaka till 30-talets retorik? Bara starka, funktionsdugliga och friska som bidrar till samhället ska få finnas. De som behöver stöd är bara en belastning.

  3. Stig Olsson skriver:

    Jag har aldrig, under 61 av mina 64 år, känt mig mer jagad och förföljd av staten ä jag gör idag.
    Detta trots att jag överlevt ca 10 år på sjukhus, otaliga operationer, jobbat nästan 20 år, trots min reumatism, kämpat för att kosta så lite som möjligt etc.
    Ändå anser politikerna att jag är en för tung börda att bära, som om jag valt mitt handikapp!?
    Jag är livrädd varje gång jag får brev från en myndighet idag, oavsett vilken, eftersom sätten att medvetet förstöra mina få återstående år i livet upplevs vara så många.
    Ångest och depression växer inom mig och jag känner inte att jag kan vara den bra pappan jag önskar vara för mina barn längre.
    Känslan att jag/vi snart kommer att få ”dödspillret” ökar för varje dag som går.

  4. Thomas Juneborg skriver:

    Ja, det är sannerligen förfärligt Harald. Självklart har vi råd med LSS alt annat är dumheter.

    Vad gäller regeringens häxjakt på oss med personlig assistans så ”offras” vi och sjukskrivna därför att regeringen vill satsa på annat – egentligen valfjäsk för att locka breda väljargrupper. Jag är tämligen övertygad om att Magdalena Andersson inte har täckning för sina 40 miljarder kr i utgiftsökningar (tänk på regeringens/statens utgiftstak). Alltså måste finansministern spara på andra utgifter. Och då blir assistansen ”intressant” som besparingsobjekt. Det handlar om en mindre grupp människor som är resurssvaga och inte så viktiga för att vinna valet.

    Även På kommunal nivå är hela LSS ett offer för en ”religion” med första budordet – håll
    budgeten till varje pris! Denna fixering vid att ”hålla budgeten till varje pris måste försvinna. Vi behöver också en debatt hur våra skattepengar används, vilket samhälle vill vi ha mm.

    • Birgitta Fredriksson skriver:

      Helt rätt Thomas. Riksrevisionen sa igår att det krävs 80 miljarder fram till 2020 för finansiering av bara välfärdssektorn!. Särredovisning av de olika posterna i ställer som nu – en klumpredovisning!

  5. Margareta Lind skriver:

    Tack Harald för att du håller oss uppdaterade med en enorm kraft du verkar besitta. FUB Gävleborg skickar vidare till förutom våra grupper, politiker och tjänstemän. Känns bra.

  6. Christina Eriksson skriver:

    Fenomenet skulle jag kalla för funkisfobi. Den är så stark att ledande politiker arbetar för att ta ifrån svenska medborgare med funktionshinder deras rättigheter för att bekosta nytillkomna medborgares livsuppehälle. Politikerna väljer sina väljare. De vill ha unga, friska och starka skattebetalare eller bidragstagare. De arbetar via myndigheterna med avancerad mobbning av enskilda och grupper som har svårt att göra sig hörda. Det underlättas av att av Sverige ratificerade FN-deklarationer inte arbetas in i lagstiftningen. Inom rättsväsendet anses inte någon som är sjuk ha samma rättigheter som en frisk person.

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: