Röstsvaga personer bortprioriteras!

Den här artikeln skrev jag som ledare i tidskriften Intra 2014 inför det senaste riksdagsvalet!
Det finns all anledning att publicera den igen inför nästa val nu i höst 2018. De 20 åren med LSS är snart 25 år utan att vi ser någon ljusning i de frågor som jag skrev för 4 år sedan. Prioriterringen med rödgrön regering har möjligtvis blivit än mer tydlig mot ålderspensionärer inför kommande val. De små justeringar som gjorts för LSS gruppen känns mer som allmosor än som en lösning av gruppens ekonomiska problem! Det jag inte skrev då var att skatten är högst för personer med aktivitets- och sjukersättning (förtidspensionärer dvs. bland annat LSS-gruppen) medan ålderspensionären kompenserats fullt ut för jobbskatteavdragen.

Här nedan är ledaren från 2014:

Enligt våra goda lagar och principer för personer med funktionsnedsättningar såsom HSL, FN konventionerna, solidaritetsprincipen, med flera, skall de med de största behoven och de som har svårast att göra sina röster hörda särskilt beaktas och vara högst prioriterade! Det är också intentionerna i LSS som omfattar grupper som ”behöver mer för att få lika”.

Goda levnadsvillkor och att leva som andra är det övergripande målet med LSS. Vi kan tyvärr konstatera verkligheten ser annorlunda ut efter 20 år med LSS. Inte minst ekonomiskt!

Personer med utvecklingsstörning har en låg inkomst och har små möjligheter att påverka sin ekonomiska situation. De kan inte välja ett billigare boendealternativ och de är beroende av de sociala ersättningssystemen för sin försörjning. Byggpriserna har ökat med 50 % under 2000-talet medan det statliga bostadstillägget är detsamma. De anhöriga till LSS gruppen drabbas indirekt. Om de skjuter till pengar finns det risk att bostadstillägget från Försäkringskassan reduceras och den enskilde blir lidande, men om de inte skjuter till pengar kan den enskilda hamna i försörjningsstödssystemet med dess hårda regelverk om försäljning av alla dina tillgångar. De kommuner som försökt använda förbehållsbelopp som det var tänk i LSS, har stoppats av lagvrängare i Förvaltningsdomstolen. Och ingen ansvarig i riksdag eller regering verkar bry sig om detta. Det är si och så med solidariteten med de svagaste när politikerna synas i sin verkliga gärning!

År 2003 skrev Socialstyrelsen till regeringen angående hyra kontra avgift i LSS-boenden. Att hyra inte fungerade ihop med förbehållsbelopp. Socialstyrelsen konstaterade 2006 att nästan alla kommuner tar ut en hyra för sina LSS-bostäder. Därmed uppkom också frågor om rent hyresrättsliga förhållanden, vilka Socialstyrelsen lyfte fram i sin rapport; nämligen frågor kring merkostnader och kopplingen till goda levnadsvillkor för de som betalar hyra.

I den statliga utredningen ”Brist på brådska ” (SOU 2008:102) konstaterades att låga inkomster i kombination med höga hyror i LSS-bostäder leder till ett liv i fattigdom.
Inget har dock heller hänt från ministern efter dessa rapporter.
I början av 2013 publicerade SKL rapporten ”Hyresnivåer i särskilda boenden” denna rapport framgår det att 18 % av personer med en funktionsnedsättning som har ett särskilt boende är hänvisade till försörjningsstöd. Till följd av detta föreslog SKL att den övre gränsen för det statliga bostadstillägget skall höjas. Det har varit oförändrat sedan 2007. Däremot har det höjts för ålderspensionärer! Dessutom är numera bostadsstöd nästan det enda bidragssystem som räknar ”fiktiva inkomster”. Märkligt då detta system ju ger bidrag till de mest utsatta!

I 19 § LSS regleras vilka kostnader som får tas ut av den enskilde; bl.a. för avgift för bostad enligt 9 § pkt 9 i LSS. Den enskilde ska ha rätt till ett förbehållsbelopp när avgiften tas ut. Denna reglering ger uttryck för merkostnadsprincipen. Merkostnadsprincipen har dock helt och hållet satts ur spel vad gäller insatsen bostad med särskild service enligt LSS!

Detta vet alla ansvariga i regeringen och de flesta i riksdagens socialutskott – men gör absolut ingenting. Jag kan bara tolka som man nedprioriterar denna osynliga och röstsvaga grupp!

Röstsvaga personer med LSS drabbas av omvänd prioritering. I stället prioriteras stora grupper som kan ge många röster i valen. Till exempel har ålderspensionärer i två steg kompenserats för jobbskatteavdragen med lägre skatt, medan vår grupp fattiga förtidspensionärer fortfarande betalar högst procentuell skatt vid samma inkomst.

Politiker har glömt bort att de individuella rättigheter i LSS berodde på att personer med funktionsnedsättning inte skulle bli utlämnade till myndigheters godtycke eller bli bortprioriterade när resurser skulle fördelas.

Harald Strand

Det är idag 4 år senare lätt att konstatera att LSS gruppen inte är vad politiker prioriterar oavsett våra goda intentioner i LSS och andra lagar! För att inte prata om brist på solidaritet för de svaga i vårt land. Hur är det möjligt efter 4 års rödgrönt styre?

Social tagging: > >

3 Responses to Röstsvaga personer bortprioriteras!

  1. Karl-Olov Nordin skriver:

    Skall det vara så här nu då?

  2. Thomas Juneborg skriver:

    Jag tror det finns flera förklaringar till varför den röd-gröna regeringen så medvetet nedprioriterar LSS gruppens behov.

    På ett övergripande plan handlar det om all ledningen i Sveriges Socialdemokratiska parti fjärmat sig alltmer från det som ska vara partiets grundvärderingar. Det ideologiska glappet mellan partiledningen och gräsrötterna har aldrig varit större än de är nu. Nutidens S har framgångsrikt konstruerat en myt om att välfärden går åt skogen med en alliansregering, trots att de i själva verket i många avseenden för samma politik (tänk t.ex på häxjakten på sjukskrivna)… Hur länge kan detta hålla innan folk inser att dagens socialdemokrati på riksnivå (på den lokala nivån finns grundvärderingarna kvar) inte är ett parti för alla utsatta grupper?

    Sen handlar det också om:

    * Okunskap – historielöshet

    *Ointresse

    * Cynisk partipolitik som syftar att till varje pris behålla regeringsmakten. Och då finns det inte utrymme att satsa på mindre grupper som inte anses viktiga för att vinna valet…

  3. Caroline skriver:

    ”Det är synd om människorna” Sa Strindberg. Han hade väl en idé om att folk inte kan hjälpa hur de är eller hur de tänker.

    Drar jag en parallell till politikernas makt över samhällsstrukturens beskaffenhet så är jag benägen att hålla med. Politikerna kan inte hjälpa att de är människor med fel och brister, de är som vi andra stora barn som drivs av olika faktorer. Råkar man bli ansvarig för ett område som man inte känner någon drivkraft till så är det synd. Vad kan en politiker utan drivkraft göra? Avgå vore det enkla svaret kan man tycka.

    Vi råkar leva på denna planeten i just denna tid tillsammans. Vissa föds med funktionshinder, vissa utan. Vissa får funktionshinder under livets gång.

    En djurisk primitiv drift är att sätta sig själv först för att säkra överlevnaden. Gallra ut de svagaste. Men idag är världen utvecklad, så utvecklad att vi har råd att vara omtänksamma och lyfta upp den som hamnat efter, att hjälpa varandra utan att själva gå miste om det grundläggande för att kunna leva ett gott liv.

    Men det djuriska primitiva lever ändå kvar i många av oss, som en liten djävul som ligger och lurar, ribban höjs för vad vi ska ha och tar oss rätten till, medan gränsen för vad vi kan ge till de som hamnat efter, de som behöver lyftas upp, sänks.

    Vilken slags människa vi är, vilken inre kompass vi har, visar sig enbart genom våra handlingar. Man kan som parti/politiker sätta upp ideologier/mål/policys/riktlinjer för hur verkligheten borde vara/utformas, men vad är det värt när man inte aktivt visar att man följer sina utfästa övertygelser?

    Det är synd om människorna som styrs av andra, andra som inte begriper vilket ansvar som vilar på dem. Politiker styr över funktionsnedsatta. Helt utan ansvarstagande. Fina kan de slänga sig med, det är lätt utan en verklighetsförankring.

    Hur många politiker väljer att följa utvecklingen för olika familjer som inte fått samhällets hjälp? Som fötts in i denna värld som alla andra, men hamnat efter? Som kämpar varje dag för sin rätt till avlastning/assistans/ vård/stöd/ mm. Vem kämpar för dem?
    Skulle facit få en politiker att känna ansvaret? Troligtvis inte.

    Tjänstemanansvaret är avskaffat, du kan bli politiker och göra som du vill utan att behöva ta ansvar.

    Det tråkiga är signalerna det sänder ut. Varför kan man inte säga ”den politiken vi fört kring LSS har inte varit bra utifrån individperspektivet, det ser vi med facit i hand. Vi tar fullt ansvar för det och ber om ursäkt. Vi vill ändra på det. Förbättra och utveckla är vår motivation och nära dialoger med handikappsrörelserna och individer som vill samtala med oss är nu vårt odelade fokus. Vi ska inte låta jurister och inkompetenta tjänstemän komma på ”smarta lösningar” åt oss mer. Vi ska byta ut de som misskött sina uppgifter oavsett position. Vi ska inte vara maktdrivna och blint föra fram vår politik. Vi ska ha öppna debatter med de som berörs, lyssna på deras förslag till lösningar och tillsammans bygga upp LSS för att aldrig någonsin låta det rämna igen!

    Ingen politiker är beredd att göra detta, därför är det synd om människorna…

    Men vi är många som kämpar, många bäckar små!!!

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: